Välstånd och frihet - eller havererad välfärd och tvång?

Svenska folkets förhållande till överheten är intressant.

Individen – hennes självständighet, rättigheter och värdighet – är helt underställd statens behov. Folket behandlas som barn eller idioter som måste styras. Och alla skall övervakas hela tiden.

Det finns många exempel på detta. Men ett sticker ut: Den generella välfärdsstaten.

Politikerna lovar mer trygghet, fler bidrag och en allt mer omhändertagande stat. Men vem skall betala? Den frågan har man gått runt genom att skapa ett system som i allt väsentligt fungerar som ett pyramidspel, ett kedjebrev.

Detta system är instabilt som det är – och det utsätts hela tiden för nya påfrestningar.

Alla tvingas betala för systemet över skatten. Vilket landar i att inte ens de som genomskådat systemet har råd eller möjlighet att välja mer hållbara lösningar. Alla skall med.

(Välfärdsstatens kris är kanske det allvarligaste med den pågående flyktingkrisen. Systemet fylls på med människor som i allt för många fall kommer att kosta systemet mer än de tillför.)

Pyramidspel måste ständigt fyllas på underifrån. Vad gäller välfärdsstaten kan det ske genom att de som går in i systemet genererar ett nettoöverskott – och genom att Sverige ser till att ha en kraftig tillväxt (vilket kan skapa fler jobb, ge större skatteintäkter och få fart på hjulen).

Tyvärr drar svensk politik inte åt det hållet.

Svensk politik handlar om att offra folkets frihet för att skapa "välfärd". Men vi kommer inte att få någondera.

Vi behöver ett systemskifte – som fokuserar på välstånd och frihet istället.