2016-03-30

Massövervakning skapar en falsk trygghet


Det finns en rädsla för terrorangrepp. Det är begripligt, även om risken för att råka ut för ett sådant är försvinnande liten. Det finns väldigt mycket i vårt samhälle som är betydligt farligare, men som inte alls får samma uppmärksamhet i debatten.

En detalj som är värd att notera är att terrorister som slår till ofta har varit kända av myndigheterna i förväg. Ändå har de lyckats genomföra sina dåd.

Det verkar som om problemet är dålig samordning mellan myndigheter (nationellt och internationellt), dålig organisation och bristande polis/underrättelsearbete.

Det är i detta ljus man skall se frågan om massövervakningen.

För att vara tydlig: Det finns ingen som har invändningar mot att människor som misstänks för allvarlig brottslighet övervakas.

Problemet är att alla övervakas. Alla betraktas som potentiella terrorister eller kriminella.

Det sker till exempel när FRA skannar alla kommunikationer (telefon, internet m.m.) som passerar landets gränser. Det sker genom att data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner sparas. Och polisen har redan rätt att även övervaka människor som inte är misstänkta för brott.

Till detta skall man lägga att svenska myndigheter samarbetar nära med amerikanska NSA och brittiska GCHQ, båda kända för att vilja samla in allt om alla. Sedan har FRA (det kan vara fråga om fler svenska myndigheter) tillgång till dessa uppgifter genom NSA:s gigantiska "spiongoogle" XKeyscore.

Risken med massövervakning är att den gör oss mindre trygga. System för massövervakning och data mining är långt ifrån perfekta och genererar massor av felaktiga flaggningar. Och även om systemen skulle göra rätt till 99% (vilket de är långt ifrån att göra) skapar de ohanterliga mängder felaktiga träffar för de berörda myndigheterna. Eventuella riktiga hot kommer bort i mängden.

Om man däremot fokuserar på att bara övervaka människor som är misstänkta för brott (efter beslut av till exempel åklagare eller domstol), då kan man förmodligen få bättre kontroll över situationen.

Egentligen börjar och slutar allt med traditionellt underrättelsearbete, gammalt hederligt polisarbete och mänskliga underrättelser (HUMINT). Detta är resurskrävande, svårt och inte sällan farligt. Men det är i vart fall mer effektivt om man vill skydda svenska folket från terrorister. Det är här vi bör satsa resurserna.

Ändå envisas staten med att rulla ut allt fler verktyg för massövervakning. För de inblandade myndigheterna är det naturligtvis bekvämare att sitta bakom datorskärmar än att vara ute på fältet och jobba. Men det skapar en falsk trygghet.

För övrigt skall en demokratisk rättstat inte behandla sina medborgare som undersåtar som är kollektivt misstänkta för all slags djävulskap. Medborgarna skall vara fria individer, vars rätt till privatliv skall respekteras om det inte finns goda skäl att misstänka brottslighet.

3 kommentarer:

  1. Så är det. Misstänkt är dock inte detsamma som skyldig. Så man kan ju möjligen precisera välgrundat misstänkt; Övervakningen av Assange kan nog t.ex. knappast anses bygga på en välgrundad misstankebild.Annars riskerar man ju som sagt att bryta mot Europakonventionen, om svagbegåvade spaningsledare får härja fritt..

    SvaraRadera
  2. En litet steg för en byråkratnolla men ett JÄTTEKLIV för nya härliga STASI-Sverige!!! http://cornucopia.cornubot.se/2016/03/pts-kraver-att-bahnhof-lamnar-ut.html?m=1

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.