En gång i tiden tvingades ministrar avgå för skitsaker, som att inte ha betalt tv-licensen.
Nu för tiden tycks ministrar som Romson och Kaplan kunna göra betydligt värre saker – utan att det får några konsekvenser.
Jag vill veta varför man använder olika måttstockar. Allvarligt talat!
Har det att göra med partitillhörighet? I så fall är det rätt oerhört.
Partitillhörighet och grupptillhörighet:
SvaraRaderaIdentitetspolitikens pris
Ap ap ap....
SvaraRaderaAlla måttstockar har lika värde.....
:-)
RaderaVem/vilka är det som avgör vad som är godtagbart eller förkastligt. Vilken partifärg dominerar bland journalisterna?
SvaraRaderaSvaren hittar du där.
En teori som framförts är att det blir mer stök för Löfven att sparka Kaplan än att behålla honom. Till skillnad från Reinfeldt som kunde sparka ministrar för att de gav dålig press.
SvaraRaderaI så fall tyder det på att Löfven inte riktigt har kontroll över situationen.
Rothbards text om vilken roll "hovintellektuella" (court intellectuals) och "hovhistoriker" (court historians) på medierna och universiteten spelar för att behålla makten, kan rekommenderas:
SvaraRaderahttp://www.mises.se/2013/12/03/hur-makten-behalls/
Han sitter kvar för att majoriteten i Sveriges riksdag tolererar det. Fråga mig inte varför...
SvaraRadera