Jimmie Åkessons svärmor Margareta Larsson är numera politisk vilde och skolkar från riksdagen – med full lön.
Det är naturligtvis orimligt. Men frågan är vad man gör åt saken.
Lägger man makten över frågan på partierna eller riksdagen som sådan – då öppnar man för påtryckningar mot obekväma ledamöter. Fria röster kan tystas. Självständiga ledamöter kan skjutas i sank.
Är en ledamot vald då är hon vald. Då skall hennes rätt till självbestämmande snarare stärkas.
Vill man undvika fall som Larsson, då får man rösta på rimligt seriösa partier med trovärdiga kandidater. Eller ännu hellre – kryssa en kandidat som man verkligen tror på.
En tanke:
SvaraRaderaSkulle det vara möjligt att låta partistöden på något vis gå genom ledamöterna? Inte så att slantarna skulle användas för personliga utgifter men någon form av styrning.
Grundproblemet i svenskt partiväsende av idag är att partiledningen "äger" partiet och medlemmarna genom att den helt och fullt disponerar de av skattebetalarna avtvingade partistöden (naturligtvis heter det att det endast är till DEMOKRATINS fromma!). Naturligtvis leder det till att ledningen gynnar sina kloner.
Partierna fungerar idag som stiftelser, de äger sig själva och ledningen utser förmånstagarna.
Om ledamöterna istället för ledningen hade att inflyta över användningen av partistöden (som för övrigt bör avskaffas) skulle ett instrument för dominans avhändas partiledningen.
Det väsentliga är väl ändå vad som beslutas i riksdagen (och förhoppningsvis verkställs) inte vem som gör det. Finns det något konkret exempel på att personvalet gjort skillnad i faktiska beslut? Gör det någon skillnad om jag personröstar på Hanif Bali eller Jan Ericson i stället för AKB? Jag ser då ingen anledning att tro det. Personvalet ter sig lika meningslöst som Europaparlamentsvalet, en dyr distraherande populäritetstävling.
SvaraRadera