Är Brexit är på väg att rinna ut i sanden?

Jag har våldsamt motstridiga åsikter om Brexit.

Hade jag varit britt hade jag helt klart röstat för ett EU-utträde. Av demokratiska skäl, inte av främlingsfientliga.

Som svensk får jag en smula panik av att britterna tänker dra. De har inte sällan varit de enda vettiga människorna i EU – i vart fall i många frågor. De har stoppat en hel del av Bryssels galenskaper. Utan dem kommer EU att bli sämre och värre på många sätt. Och utan britterna i EU tror jag att trycket kommer att öka för att Sverige skall tvingas gå över till euron.

Efter Theresa Mays nyvalsvurpa är inget längre hugget i sten, vad gäller Brexit.

Nu när Tories regeringsmakt plötsligt är beroende av nordirländska Democratic Unionist Party (DUP) har den irländska gränsfrågan vid en Brexit gått från att vara synnerligen komplicerad till ett möjligen olösligt problem.

Irlands taoiseach (premiärminister) har redan krävt ett återförenat Irland vid en Brexit. Vilket DUP absolut inte kan tänka sig. Samtidigt kan DUP – som i princip är för Brexit – inte heller tänka sig en hård gräns mellan Nordirland och Irland. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Värre än så – detta riskerar att bli en nytändning för de motsättningar och det våld som Nordirland varit förskonat från på senare år. Den redan dysfunktionella alliansen mellan DUP och Sinn Féin i Stormont riskerar att helt dö. Och de senare är högljutt kritiska till de förras stöd för May i Westminster.

Kanske lika besvärlig är den politiska oreda som råder i London. Torys majoritet i underhuset (inklusive DUP) är knapp. Det räcker med att några uttalade leave eller remain-ledamöter i Mays eget parti revolterar för att kaoset skall bli totalt. Även om alla just nu sitter ner i båten kan man inte räkna med att lugnet kommer att bestå. Risken för ännu ett nyval är överhängande.

Theresa Mays manöverutrymme har kraftigt begränsats. Hennes mandat har försvagats. Och hon har bara sig själv att skylla. Samtidigt har EU:s förhandlingsposition stärkts. Och i Tyskland säger finansminister Schäuble rakt ut att det ännu inte är för sent för britterna att ändra sig. (Uppdatering: Även Frankrikes president Macron har nu sagt samma sak.)

Det är omöjligt att förutsäga hur detta kommer att spelas ut. Och man kan inte utesluta en pragmatisk lösning där britterna stannar i EU – men trots allt får något slags listigt undantag från den fria rörligheten.

Hur som helst är jag inte övertygad om att den brittiska folkomröstningen kommer att respekteras. I vart fall inte fullt ut.