En rimligare flykting- och migrationspolitik

Den svenska flykting- och migrationsdebatten gör mig deprimerad.

Ett skäl är att debatten inte rymmer någon som helst logik eller stringens. Ett annat att vänstern inte vill se de praktiska och ekonomiska problem som följer med dagens politik. Ett tredje att vänstern brännmärker alla som försöker problematisera frågan som rasister. Ett fjärde att många som vill ha en annan politik uttrycker sig obalanserat, dumdrygt och inhumant. Ett femte att vi utvisar folk som har jobb och kan försörja sig själva medan det daltas med återvändande terrorkrigare och kriminella lycksökare som tagit sig in i landet. Ett sjätte att hela den förda politiken leder oss allt längre in i den generella välfärdsstatens återvändsgränd.

Dessutom råder begreppsförvirring. Att tycka att principen om öppna gränser är bra är inte det samma som att låta Sverige fungera som något slags ymnighetshorn eller bankomat för all världens fattiga människor.

Jag gör inte anspråk på att vara uttolkare av någon ren, sann libertariansk lära. Jag kan bara stå för hur jag ser på saken, ur mitt frihetliga perspektiv.

Här kommer, för vad det är värt, mina fem cent om flykting- och migrationspolitiken...

• Människor skall ha rätt att bo var de vill, men inte på andras bekostnad.
• Liksom för all annan frihet går gränsen för denna där man kränker andras frihet, rättigheter, säkerhet eller egendom.
• Därför måste bidragsinvandringen stoppas.
• Om vi ändå vill vara snälla, präktiga och humana (förvisso fortfarande med andra människors pengar) är det bättre att vi tar emot kvotflyktingar – som verkligen flyr undan krig och förföljelse.
• Flyktingar och migranter som skaffar ett riktigt jobb och som kan försörja sig och de sina skall utan krångel kunna få permanent uppehållstillstånd.
• Människor som på ett trovärdigt sätt kan visa att de fått jobb i Sverige skall få permanent uppehållstillstånd – oavsett varifrån de kommer.
• Reglerna för EU:s fria rörlighet måste upprätthållas. Den som inte har ordnat egen försörjning inom tre månader får åka tillbaka till sitt hemland.

Detta är, som jag ser det, ett betydligt mer rättvist och rimligt system än det vi har i dag. Det är inte den perfekta, frihetliga lösningen – utan utgår från den situation vi har byggt fast oss i och befinner oss i.

I sammanhanget skall påpekas att det är den generella välfärdsstaten som är det främsta hindret för människors fria rörlighet. Den är ohållbar, orättvis och orimlig nog som den är – utan ytterligare påfrestningar.

En generell välfärdsstat och öppna gränser är två oförenliga koncept. Tyvärr har svenska folket röstat för det förra. Då får man ta konsekvenserna av detta.

Slutligen måste det fria, västerländska, sekulära, demokratiska samhällets principer upprätthållas.

Krångligare än så behöver det inte vara.