Varför inte försöka med sunt förnuft i stället?

Sett så här i backspegeln skulle nog de flesta svenskar hålla med om den klassiskt frihetliga åsikten om migration: människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Och som för all frihet går gränsen där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Men vårt land, dess ledare och ytterst väljarna, gjorde ett annat val: att både hålla fast vid det generella välfärdsstaten och att (under en tid) ha i princip öppna gränser. Även om detta var ett dåligt, dum och ologiskt val så var det vad som skedde. Vilket får konsekvenser, nu och långt in i framtiden.

Så här står vi, med ett stort antal nya invånare som ofta står långt från den produktiva arbetsmarknaden – men som behöver försörjning, bostäder och utbildning. Människor som kommer att kosta det offentliga betydligt mer än de kan förväntas bidra med. På alla andras bekostnad. Man behöver inte lägga några värderingar i detta för att inse att vi har ett problem – utan några egentligt bra lösningar.

Det är som det är, vilket vi måste förhålla oss till.

Det enda rimliga (och icke våldsamma) sättet att hantera situationen på är att sätta en sjuhelvetes fart på hjulen. Att söka produktiviteten i den närande sektorn och tillväxten i landet. Vilket vore en bra sak i sig, och i sammanhanget absolut nödvändighet.

Men gissa vad? Samma politiker och godhetsapostlar som försatt landet i den rådande situationen är uppenbarligen ointresserade av – och ofta direkt fientligt inställda till – att lossa på ekonomins politiska tyglar och att ge det fria företagandet bättre villkor.

Förr eller senare kommer de att få slut på andra människors pengar – om de inte låter mer, nya värden skapas. Kom ihåg detta när kommunalskatten börjar krypa upp mot 40 procent.

Att göra vad som krävs för att förvandla Sverige till en tigerekonomi kommer varken sossarna, facket, Aftonbladet, byråkratin eller EU gå med på. Kanske inte ens allianspartierna. Inte heller den väljarkår som jagar förmåner, bidrag och allehanda godis på andras bekostnad.

Och då är det – förr eller senare – kört.

Sunt förnuft är en bristvara i den svenska politiken och samhällsdebatten.

/HAX
(via brev från Kolmårdenskogarna)