Politiken är problemet, inte lösningen

Förtroendet för de etablerade partierna är förbrukat.

De samlade på sig makt — och visade sig sedan inte vara kompetenta nog att sköta allt de tagit på sig.

Detta är inte det minsta förvånande. Topp- och centralstyrning fungerar inte. Den tvingar in allt och alla i en modell, trots att människor är olika och vill välja olika. Den skapar »single points of failure« där ett tankefel eller att någon har en dålig dag på jobbet får stora konsekvenser och drabbar alla.

Den centralstyrda modellen förutsätter att den härskande politiska klassen har tillgång till allomfattande och korrekt information; till all nödvändig kunskap om allt från gruvdrift till hjärnkirurgi; till förståelse av alla dynamiska processer och alla rörelser på marknaden; till information om all teknisk utveckling, alla nya affärsmodeller, alla beteendemönster och alla människors alla önskemål och planer.

Vilket naturligtvis är en omöjlighet. Därför fungerar saker inte som de borde.

Centralstyrningen och politiken ger oss en ordningsmakt som inte kan upprätthålla ordningen eller förmår lösa brott. En sjukvård med köer långa nog att dö i. Ett pensionssystem som inte levererar vad folk trodde sig ha betalt för. Med mera.

Vi får även en byråkrati som mer tvingas kämpa för att upprätthålla systemet än för det allmännas bästa. En byråkrati som ofta glider över i politisk aktivism istället för att sköta sina kärnuppgifter.

Men det behöver inte vara så.

I ett samhälle där staten och politiken endast fokuserar på ett litet antal kärnuppgifter — och utför dem kompetent — skapas spontant funktioner, strukturer och affärsmodeller som möter alla de skiftande behov som finns nu och i framtiden.

Det finns många fördelar med att flytta makt från politiken till civilsamhället. Några exempel:

• Samhälleliga funktioner som växer ur behov, erfarenheter och frivilligt samarbete är mer robusta och stabila än sådana som politiken tvingar på oss.
• Spontan ordning tillvaratar hela samhällets kompetens istället för att lägga allt i händerna på en politisk elit.
• I ett fritt samhälle och på en fri marknad har människor många olika alternativ att välja mellan — medan politiken ger order och försöker tvinga in alla i samma mall.
• Om det finns flera olika alternativ är det ingen total katastrof om ett av dem inte fungerar. Då kan folk välja något annat. Till skillnad från politikernas samhälle där ett misslyckande drabbar alla och där alternativ saknas.
• Ett fritt civilsamhälle och en fri marknad kan identifiera framtidens möjligheter och möta framtidens problem redan när de dyker upp, till skillnad från politiken som alltid ligger efter (i den mån den alls förstår vad det handlar om).
• Ett fritt och öppet samhälle är en evolutionär process utan slutmål. Det fokuserar på utveckling, framåtskridande och välstånd — till skillnad från den politiska staten som fokuserar på makt.

I detta ligger förklaringen till att mycket fungerar bättre i andra länder än i Sverige. Hos oss har politiken slagit sönder spontant framvuxna och fungerande strukturer. Man har ersatt dem med politiska modeller som syftar till att upprätthålla en politisk idé — Sossesverige — istället för det allmännas bästa.

Tyvärr är alla svenska riksdagspartier centralstyrningens och maktambitionernas fångar. De ser inte vad som är fel. Allt de förmår är att fortsätta att göra allt värre.

För ett starkt civilsamhälle där makten överförs från politiken till folket och individen krävs att man röstar på något annat än dagens maktpartier.

Lämpligen på Klassiskt liberala partiet »