Störta Firman!

Någonstans i demokratins väsen ligger tanken att vi skall styras av våra likar, av vanliga människor.

Vilket är en skojig idé. I teorin.

På den punkten får Sverige i vart fall höga poäng för anspråkslöshet. I en internationell jämförelse är den svenska regeringen uppseendeväckande måttligt utbildad. Så blir det också som det blir. De var inkompetenta från början och nu håller de på att tappa greppet helt.

Alternativet är att våra politiska ledare är onda genier som ägnar sig åt att ödelägga samhällelig kärnverksamhet med flit - vilket kanske är att ta i lite.

Kalla mig elitist om ni vill. Men om vi nu nödvändigtvis måste ha en generell välfärdsstat med ett stort mått av centralstyrning - vore det då inte en god idé att hitta lite meriterat och kompetent folk att ta hand om ruljansen? Speciellt som uppgiften i princip är övermänsklig.

Meritokrati - med folk som vet och förstår vad de gör.

Det är inte så att någon i ett vidare mänskligt perspektiv nödvändigtvis är »bättre« eller »sämre« än någon annan. Men det handlar om att olika människor är olika bra på olika saker.

Politiker kan naturligtvis vara framgångsrika och dugliga även utan en god utbildning eller erfarenheter från näringslivet. Utan att ha haft ett riktigt jobb. Men, kunskap och kontakt med verkligheten ökar ändå chansen för att de fattar vad de sysslar med.

En teknokratregering är naturligtvis inte heller bra. Människor som leder ett land bör ha något slags idémässig klangbotten, förankring och i god demokratisk ordning gå att ställa till ansvar i allmänna val. Men finns det verkligen inget mellanting? Något bättre än... det här?

Borde man inte kunna proklamera en regering som man själv vill ha den? Och så kräva att riksdagen ger den sitt stöd? (Med folk som har lite integritet - som Inga-Britt Ahlenius, Anders Kompass, David Eberhard, Lottie Knutsson, Cecilia Stegö Chilò, Micke Odenberg och Gun Hellsviks vålnad.)

Dagens politiker är oerhört fixerade vid makten som sådan. Men det är inte helt uppenbart att de förstår vad de skall göra med den. Visst, de kan vräka ekonomiskt apanage över kamraterna i den tjattrande klassen och sända skattepengar till terroristliknande organisationer i andra länder. Dock är det inte nödvändigtvis något som folket blir speciellt mycket gladare av.

Till stor del handlar det nog om att vara med i klubben. I Firman. Som är lika ovillig att släppa in SD som kompetent folk i sitt frimureri, eftersom sådant skulle rubba ordningen. Ingen utomstående skall komma här och ifrågasätta, stöka runt och lägga sig i. Cirkulera, här finns inget att se...

Under tiden jäser politikerföraktet. Vilket, givet omständigheterna, möjligen är en bra sak.

Sverige behöver inte en bred regering, utan en kompetent regering.