Identitetsvänstern splittrar Sverige

Man kan kanske inte kräva att allt skall vara logiskt. Men när det kommer till idéer som syftar till att ändra vårt samhälle (politisk ideologi, religion, identitetspolitik m.m.) finns det skäl att oroas när resonemangen haltar.

Här är ett exempel på något jag har svårt att få ihop vad gäller identitetspolitiken:

Identitetspolitik bygger på att splittra upp människor i vårt samhälle i olika grupper - i ständig och predestinerad konfrontation - snarare än att förena dem.

I en situation där Sverige har problem med integration och med att upprätthålla grundläggande värderingar (respekt för andra människors frihet, säkerhet och egendom) känns detta kontraproduktivt.

Själv bor jag i Berlin, i ett område där alla verkligen bor huller om buller. Jag har ingen aning om hur många olika nationaliteter som kan vara representerade i vårt hus. I mitt närområde finns gatumiljöer som för tankarna till allt från Istanbul till små lantliga europeiska byar. Och alla respekterar varandra och varandras olikheter.

Här finns en grundläggande respekt människor emellan, oavsett vilka de är. Friheten är stor, men har tydliga gränser. Gör som du vill, så länge du inte stör någon annan - för då gör de korv av dig.

Jag säger inte att allt är problemfritt. Men människor samverkar för en fungerande vardag i det offentliga rummet istället för att understryka skillnader och underblåsa konflikter. Leva och låta leva, typ.

Det känns som en bättre plan än att sortera in människor i olika kollektiv som sedan förutsätts befinna sig i ständig konfrontation med varandra.

För visst är det märkligt att det i dagens Sverige i princip bara är identitetsvänstern och den mest nationalistiska högern som bryr sig om till exempel vilken hudfärg människor har?

Fokusera på hur människor beter sig mot varandra istället för att söka splittring där sådan inte behöver finnas.