Det är inte bara public service som kan misstänkas vara statens megafon.
Förra året delades i runda slängar 600 miljoner kronor - av skattebetalarnas pengar - ut till olika tidningar runt om i landet.
Utan detta stöd skulle en del av dem inte överleva.
Frågan man då måste ställa sig är om tidningarna är beredda att bita den hand som föder dem.
Vad är tryckfriheten värd när man samtidigt står i beroendeförhållande?
Jag menar, pressens uppgift är ju att granska makten och avslöja missförhållanden. Går det ens att göra om man är beroende av nämnda makts goda vilja?
Riskerar inte tidningarna att då förlora sin lojalitet med läsarna - för att istället bli beskedliga och välkammade megafoner som okritiskt copy-pastar överhetens pressmeddelanden?
Sverige behöver fria, oberoende media - drivna av ädla publicistiska principer, inget annat. (Det vore värt att betala en slant för.)
Det är ju inte som att det saknas skit att gräva upp.
Frågan är bara hur det skall gå till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.