Politikerförakt

Den parlamentariska demokratin är det bästa vi har att tillgå, sina brister till trots. Men vi kan inte ta den för given. Ett av dess största problem är politikerna - som istället för att se till att vi har ett rimligt fungerande samhälle kommit att bländas av kampen om makten.

Dessutom är de flesta politiker olämpliga. Många av dem saknar både bildning och erfarenhet från den riktiga världen. De är framavlade i en bubbla. Ingen av dem hade nått sin position utan att mygla, armbåga sig fram och trampa på andra. Dessutom är de fantasilösa och totalt oförstående inför dynamiska processer.

Jesuitfilosofen Josef Maureder har formulerat tesen att det sunda förnuftet är beroende av inre frihet. Och vem kan väl ha mindre inre frihet än den som är uppfylld av att omforma samhället på ett visst förutbestämt sätt? Dogmer och sunt förnuft går inte ihop.

Maureder utvecklar resonemanget. Han menar att om inre frihet saknas, då förvrängs varseblivningen och rationella grunder överskuggas av emotionella låsningar. Då blockeras beslutsförmågan.

Dogmer och verkligheten går inte heller ihop. Verkligheten är som den är och har sin egen spontana utveckling. En utveckling som bygger på erfarenhet, mångfald, frivillighet, samarbete och företagsamhet. I denna delikata process ger sig politikerna in och petar. Vad kan väl möjligen gå fel?

Maktens ovilja mot inlärning beror på att politiker har fixa idéer. De kanske vill väl, men att försöka tvinga alla i en enhetlig ideologisk modell slutar aldrig väl. Det landar alltid i vissas överhöghet över andra, som för sin del absolut inte vill leva i ett politiskt experiment.

Varje gång politiken beslutar att något skall vara på ett visst sätt utestängs ett oändligt antal alternativ. Även de som är bättre. Enklare hade kanske varit att låta spontan utveckling skapa ett antal olika alternativ bland vilka människor kan välja fritt efter eget huvud.

Få saker är så förödande som politisk kontroll av utnämningsmakten. Även om självaste regeringsformen föreskriver att myndighetschefer skall tillsättas utifrån duglighet - så är det ofta partibok som avgör. Vilket leder till att man sätter andra människor än de dugligaste till att leda verksamheten. Och då går det som det går.

Politik handlar idag huvudsakligen om makt. Makt över andra är en beroendeframkallande drog. Det är som Sagan om ringen. I kampen om makten helgar ändamålen medlen. I skuggan av denna maktkamp glömmer politikerna bort vad som är viktigt, nämligen att se till att landet fungerar på ett rimligt sätt. Allmänintresset kommer i andra hand.

Den parlamentariska demokratin är en tanke om att folket väljer representanter som sköter verksamheten, bundna av respekt för medborgarnas fri- och rättigheter. Tanken var aldrig att ge vissa total överhöghet över andra. Tanken var inte att reducera medborgarna till undersåtar. Demokrati är att fredligt leva tillsammans i en kompromiss. Det förutsätter ödmjukhet, tolerans och behärskning.