Politik är ett uselt sätt att driva samhället framåt

Det till synes enkla har ofta mycket komplicerade underliggande funktioner. Det visar sig bland annat genom att extremt små förändringar av input kan leda till fullständigt olika utfall, allt annat lika.

Politiker tror gärna att deras "åtgärder" på ett eller annat område kommer att ge ett visst, förutsägbart resultat. Ibland kan det kanske fungera i någon mån. Men det kan lika gärna - mer troligt - gå på något helt annat sätt.

Oförutsedda och ofta oönskade konsekvenser kan uppstå på oväntade platser i komplexa system när man petar i något till synes orelaterat, någon helt annanstans. Det är lite som att klämma på en vattenfylld ballong. Klämmer man på ett ställe, då sväller den på ett annat.

Den som önskar ett visst, bestämt utfall måste känna till alla parametrar och besitta all relevant information (och en stor mängd till synes icke relevant information) för att över huvud taget ha en chans att lyckas. Vilket - i praktiken - är en omöjlighet.

Det är därför centralstyrning, totalitära system och detaljplanerade processer tenderar att haverera. Ju mer makten koncentreras - ju mer lägger man alla ägg i en korg, ju fler single points of failure skapar man och ju mindre stabilt och långsiktigt hållbart blir samhället.

I politiken ser man ofta hur makthavarna hoppas kunna lösa olika problem genom att tillföra mer resurser (skattepengar). Men trots att man kastar pengar på dem försvinner problemen inte. De kan till och med bli värre. Ofta gör man fel sak, försöker lösa fel problem och gör det på tok för sent.

Att ge sig på problemens symptom istället för dess orsaker är i bästa fall meningslöst - men mer sannolikt kontraproduktivt.

Ett sätt att hantera saker är genom ett lärande samhälle - som istället för att fåfängt sträva mot en eller annan dogmatisk utopi utgår från verkligheten och verkliga förhållanden. Vilket ofta faller på att de som bestämmer vill eller tror något annat.

Det enda som tycks fungera är spontan ordning. Det kan låta som hokus pokus. Men ett verkligt fritt samhälle och en verkligt fri ekonomi tenderar att utvecklas på ett närmast evolutionärt sätt. Om man bygger på erfarenhet, best practice, mångfald och marknadens självreglerande dynamik - då får man som regel det bästa resultatet.

I en marknadsekonomi råder synergi mellan marknadskrafterna - av vilka medborgarna, som konsumenter spelar en central roll. Genom våra val och vår efterfrågan styr vi utvecklingen, oräkneliga gånger varje dag. (Till skillnad från politiken, där du får göra ett val vart fjärde år.) 

Här talar vi inte om statskapitalism, svågerkapitalism eller särintressen som vill ha förmåner på andras bekostnad - utan om verklig frihet.

Det är inte en slump att länder med en fri ekonomi är överlägsna hårt kontrollerade och styrda system vad gäller att skapa välstånd.

Ibland kan detta medföra jobbiga förändringar under resans gång - i takt med att verkligheten förändras. Men om man hindrar en naturlig utveckling, då skapar man fler och helt onödiga problem som till slut kan ödelägga sådant som är viktigt i samhället.

Vi behöver öppenhet och ödmjukhet inför samhällets spontana, dynamiska utveckling - inte arroganta, maktlystna politiker med storhetsvansinne som styr och ställer över allt och alla.

Stöd denna blogg »