Demokrati är bättre för klimatet än panik

Demokrati är inget perfekt system. Ibland kan det bli konstigt.

Men demokratin är det bästa vi har. Demokratin har visat sig vara det enda relativt hållbara systemet för fredlig samexistens under civiliserade former. Vi röstar om saker istället för att tillgripa våld. På så sätt kan man (fram till en viss punkt) skapa ett stabilt och förutsägbart samhälle med något slags grundläggande ordning.

Raketforskare eller stenkorkad, aggressiv eller pacifist, stark eller svag, ung eller gammal. En man, en röst i allmänna val. Alla kommer sedan att behöva kompromissa. Idén med systemet är att försöka samexistera med minsta möjliga inslag av tvång och våld. Och minoritetens grundläggande rättigheter måste alltid värnas mot majoriteten. Ett civiliserat, humant samhälle helt enkelt.

Men så blev det klimatnödläge. Greta och hennes kompisar med tveksam tilltro till det demokratiska systemet vill uttryckligen att vi skall drabbas av panik. "I want you to panic!"

Klimatbranschen sätter sin affärsidé före demokratin. Och vi vet hur det brukar gå när folk sätter sina världsfrånvända utopiska visioner före de demokratiska värdena. Gröna khmerer, typ.

Problemet är - som vanligt - att folk inte tänker igenom saker innan de sätter igång. Det är en sak hur man vill att saker skall vara. Men tar man inte hänsyn till verkliga förhållanden, gör man ingen konsekvensanalys och tänker man inte längre än näsan räcker - då är risken överhängande att ens projekt kommer att motverka sitt eget syfte, krascha och dra med sig alla andra i sitt fall. 

Nu har Greta fått sin panik. Politikerna är halsstarriga och gör ogenomtänkta, ofta tokiga saker.

Men om klimatet är en akut fråga - borde vi då inte istället lugna ner oss och vara rationella?

Hantera frågan under ordnade demokratiska former - där alla åsikter och idéer kan diskuteras och prövas mot verklighet och logik. Så att vi förbättrar våra chanser att finna lösningar som fungerar och som inte raserar vårt välstånd.