Folk tror på så mycket dumheter - utan kontakt med verkligheten

Människor behöver något att tro på. När traditionell religion blev omodern började folk istället tro på allt möjligt.

Ibland tror folk på bra saker som frihet, demokrati, maktdelning, rättsstat och framåtskridande.

Ibland på uppenbart orimliga, ologiska och faktamässigt felaktiga saker.

Saker som låter goda kan visa sig katastrofala. Speciellt om de genomförs utan någon rimlig konsekvensanalys. Som klimatomställningen.

Hur mycket man än hatar kärnkraften kan man inte stänga ner den innan man har den el som skall ersätta den på plats.

Ett antal av dagens samhällsfarliga beslut har drivits fram av en klimatrörelse som uppenbarligen ger människor något att tro på.

En undergångssekt med tillhörande apokalyps. Och ett barn skola leda dem. Man kan inte klaga på liturgin.

Eller kommunismen, som skapade en massrörelse bygd på en rosenröd utopi om jämlikhet - som sedan kostat hundratals miljoner människor livet.

Detta trots att det borde vara uppenbart för alla som ids tänka att lika utfall (till skillnad från lika rättigheter) kräver ett stort mått av kontroll, tvång och ytterst våld.

Identitetspolitiken - som jag antar går ut på att bedöma andra utifrån personens biologiska eller etniska kännetecken snarare än hennes handlingar - får helt orimliga praktiska konsekvenser.

Missriktad idealism har gjort mossiga saker som ras till en fråga. Är det verkligen så lyckat?

Vore det inte bättre att helt enkelt konstatera att alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter? Då tar man ju bort utrymmet för subjektiva bedömningar.

Så där håller det på. Folk tror på så mycket dumheter. Vilket får orimliga och ibland direkt farliga konsekvenser.