När opposition avfärdas som näthat och konspirationsteorier

Jag tror mig ha noterat en trend. Allt oftare tycks rödgröna debattörer (inte minst i USA) vilja bunta ihop kritik mot eliten med »anti-vaxare« och »klimatförnekare«.

De försöker med andra ord blanda ihop kritik mot den härskande politiska klassen med annat som de anser kan avfärdas, hånas eller rent av censureras.

Det vill säga att man försöker vifta bort kritik mot en politisk elit vars klimatomställning och övriga påfund leder oss in i energibrist och som hotar vårt välstånd, vår ekonomiska och sociala stabilitet.

Man vill helt enkelt tysta oliktänkande och oppositionella genom att fula ut dem.

Det hela blir extra skruvat eftersom många som avfärdas som »anti-vaxare« inte alls är emot vaccin, utan snarare oroas över konsekvenserna av pandemiåtgärderna när det gäller vår ekonomi och demokrati.

Samma sak gäller »klimatförnekare« - som ofta inte ifrågasätter klimatförändringarna, men som är kritiska mot den kontraproduktiva och farliga politik som lanseras i klimatomställningens namn.

Med samma taktik vill man nu skyla över saklig politisk kritik - genom att avfärda den som konspirationsteorier och näthat.

Detta kan bli intressant, då det finns tecken som tyder på att det finns en stor, tyst opinion (kanske en majoritet) som har allvarliga invändningar mot den förda politiken.

Undersökningar visar att speciellt väljare på politikens högra planhalva redan idag drar sig för att uttrycka sina åsikter, eftersom andra då kan komma att angripa dem personligen. 

Det blir ju så här med utopiska idéer. De lämnar inget utrymme för kritik och de leder alltid till att oppositionella tystas och motarbetas.

Vilket är skrämmande. Att människor har olika åsikter är en tillgång, inte ett problem.

Det är när olika idéer, referensramar och analyser bryts mot varandra som vi utvecklas som samhälle. Det är i en öppen, saklig debatt som vi kan finna en konstruktiv och rimlig väg framåt.

Fast sådant är utopister kanske inte intresserade av?