Politikerna begriper inte vad de sysslar med

Ett modernt, utvecklat samhälle är oerhört komplext. En evolutionär process utan bestämt slutmål.

Det naturliga sättet för ett samhälle att utvecklas är genom att bygga på erfarenheter, trial and error, spontant samarbete, naturligt framväxta strukturer och största möjliga frihet.

På så sätt skapar man inte bara ett stabilt samhälle.

Genom att verksamhet utförs av många olika aktörer begränsas skadan om någon skulle få för sig att göra fel.

I den politiska staten centraliseras makten. Mångfald ersätts med enhetlighet, vilket i sin tur skapar single points of failure. Naturligt framväxta strukturer ersätts med ideologiska experiment.

I den politiska staten begränsas tankens frihet. Utopier och dogmer blockerar varseblivningsförmågan. Kommittéer är sämre på att skapa utveckling än entreprenörer.

I en stat med färre fria aktörer kommer färre nya idéer att prövas. Vilket håller tillbaka utvecklingen.

På en fri marknad kan aktörerna snabbt anpassa sig till förändrade förhållanden. I offentligt driven verksamhet tvingas man hålla fast vid ett visst sätt att göra saker, även om det visat sig vara olämpligt.

För att ett centralstyrt samhälle skall kunna lyckas med sina föresatser krävs till att börja med att beslutsfattarna har tillgång till all relevant och relaterad information. Vilket är en omöjlighet.

Den enda mekanism som finns för att synkronisera utbud och efterfrågan är marknaden. Och bästa sättet att skapa utveckling är genom frivilligt, spontant samarbete i en fri ekonomi.

I en marknadsekonomi är medborgaren genom sina decentraliserade val ständigt med och påverkar utvecklingen. I en politisk stat formas framtiden av ombud, som inte alltid sätter allmänintresset främst.

Dessa ombud - våra politiker - vet allt för ofta inte vad de sysslar med. Enter energikris, vårdköer, poliskris och en massa annat som är konsekvensen av metvetet fattade politiska beslut.

Det är som att vissa politiker saknar förmåga till konsekvensanalys och logiskt tänkande. De verkar inte heller förstå att de har med ett dynamiskt system att göra - med massor av oförutsedda och oönskade konsekvenser. 

Politiken missköter den samhälleliga kärnverksamheten. Och drar sig inte för att istället fylla den med ideologiska projekt, till föga eller ingen nytta för medborgarna.

Det finns de som ser verkligheten som den är. Och så finns det de som ser den som de tycker att den borde vara. Den senare gruppen tenderar att fatta beslut som inte är förankrade i verkliga förhållanden.

Vilket i sin tur ökar risken för att dessa beslut är felaktiga, suboptimala eller direkt farliga.