Politikerna begriper inte vad de sysslar med

Ett modernt, utvecklat samhälle är oerhört komplext. En evolutionär process utan bestämt slutmål.

Det naturliga sättet för ett samhälle att utvecklas är genom att bygga på erfarenheter, trial and error, spontant samarbete, naturligt framväxta strukturer och största möjliga frihet.

På så sätt skapar man inte bara ett stabilt samhälle.

Genom att verksamhet utförs av många olika aktörer begränsas skadan om någon skulle få för sig att göra fel.

I den politiska staten centraliseras makten. Mångfald ersätts med enhetlighet, vilket i sin tur skapar single points of failure. Naturligt framväxta strukturer ersätts med ideologiska experiment.

I den politiska staten begränsas tankens frihet. Utopier och dogmer blockerar varseblivningsförmågan. Kommittéer är sämre på att skapa utveckling än entreprenörer.

I en stat med färre fria aktörer kommer färre nya idéer att prövas. Vilket håller tillbaka utvecklingen.

På en fri marknad kan aktörerna snabbt anpassa sig till förändrade förhållanden. I offentligt driven verksamhet tvingas man hålla fast vid ett visst sätt att göra saker, även om det visat sig vara olämpligt.

För att ett centralstyrt samhälle skall kunna lyckas med sina föresatser krävs till att börja med att beslutsfattarna har tillgång till all relevant och relaterad information. Vilket är en omöjlighet.

Den enda mekanism som finns för att synkronisera utbud och efterfrågan är marknaden. Och bästa sättet att skapa utveckling är genom frivilligt, spontant samarbete i en fri ekonomi.

I en marknadsekonomi är medborgaren genom sina decentraliserade val ständigt med och påverkar utvecklingen. I en politisk stat formas framtiden av ombud, som inte alltid sätter allmänintresset främst.

Dessa ombud - våra politiker - vet allt för ofta inte vad de sysslar med. Enter energikris, vårdköer, poliskris och en massa annat som är konsekvensen av metvetet fattade politiska beslut.

Det är som att vissa politiker saknar förmåga till konsekvensanalys och logiskt tänkande. De verkar inte heller förstå att de har med ett dynamiskt system att göra - med massor av oförutsedda och oönskade konsekvenser. 

Politiken missköter den samhälleliga kärnverksamheten. Och drar sig inte för att istället fylla den med ideologiska projekt, till föga eller ingen nytta för medborgarna.

Det finns de som ser verkligheten som den är. Och så finns det de som ser den som de tycker att den borde vara. Den senare gruppen tenderar att fatta beslut som inte är förankrade i verkliga förhållanden.

Vilket i sin tur ökar risken för att dessa beslut är felaktiga, suboptimala eller direkt farliga.

Lördagsvideos: 2 x matpriser

Youtube: Bör matpriserna styras av politiker?

Youtube: Nooshi och matpriserna – vänstern förstår inte ekonomi »

AI, politik, marknad - och singulariteten

Det talas mycket om artificiell intelligens (AI). Maskiner förväntas lära sig »tänka som människor«, rent av bli mer intelligenta genom självgenererande processer. Detta betraktas både som en möjlighet och ett hot.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som händer när AI möter politik och byråkrati.

Om vi antar att AI alltid fattar rationella beslut - då kommer det inte att ta lång tid innan dess output hamnar på kollisionskurs med vad den härskande politiska klassen anser vara lämpligt.

Politiken skapar dogmatiska tankemodeller som är raka motsatsen till inre frihet. Därmed förvrängs varseblivningen. Rationella lösningar överskuggas av emotionella låsningar. Vilket i sin tur blockerar beslutsförmågan - eller i vart fall förmågan att fatta rimliga beslut.

Politiken är ofta verklighetsfrånvänd, faktaresistent, lider av bekräftelsefel (confirmation bias), formar grupptänk, förutsätter dubbeltänk och leder inte sällan till oväntade och oönskade konsekvenser.

Det skall bli mycket intressant att se vad som händer när denna politiska kultur möter AI.

Kommer AI att dra ner byxorna på politikerna? Eller kommer dess beslutsmodeller med tiden att begränsas av påtvingade, ideologiskt motiverade förbehåll och algoritmer?

För att inte tala om vad som kan hända om en stenhårt rationell AI i någon kontext konfronteras med postmodernism, identitetspolitik och radikalfeminism. Tanken är underhållande.

Och hur blir förhållandet mellan AI och den organiska intelligens (OI) som politikerna i alla tider försökt kväsa?

Den OI som driver det frivilliga och spontana samarbete som ser till att det varje dag finns rätt mängd bröd i butikshyllorna; som smidigt samordnar de tiotusentals olika aktörer som är inblandade i processen att bygga en bil; som snabbt anpassar sig till och möter folkets skiftande behov; som kan skapa ökat välstånd för alla - och som är fullständigt decentraliserad. Det vill säga marknaden.

Det är lätt att se betydligt fler gemensamma nämnare mellan AI och marknaden än mellan AI och politiken. Den tekniska utveckling som driver AI fungerar i symbios med marknaden. Medan AI och den politiska makten snarare kan förmodas ha latenta relationsproblem.

Å andra sidan är det inte alls svårt att föreställa sig hur en politiskt riggad AI skulle kunna göra medborgarnas liv olidliga - genom att samordna politiska beslut, ordningsmaktens tvångsmedel, register innehållande personlig data och modern massövervakning.

Vi lever i ohyggligt intressanta tider.

Därför avskyr politikerna marknaden

En fri marknad är överlägsen politiken vad gäller att tillhandahålla varor, tjänster och service som folket efterfrågar. Den är även överlägsen vad gäller att använda befintliga resurser på ett effektivt och optimalt sätt. Och den driver utvecklingen framåt – även på »mjuka« områden som miljö, vård, omsorg och utbildning.

En fri marknad bygger på frivilliga överenskommelser, samarbete och utveckling – medan politiken står för fyrkantig och tondöv centralstyrning. Den fria ekonomin drivs framåt av människors intresse av att skapa välstånd – till skillnad från den politiska och byråkratiska kultur som effektivt dödar initiativkraft, ödelägger incitamentsstrukturer och stryper personligt ansvar. Marknaden erbjuder människor frihet att välja mellan många olika alternativ – till skillnad från politikens »one size fits all«-approach.

En fri marknad är dynamisk, ledarlös och närmast organisk – i vilken vi alla är marknadskrafter som styr utbudet genom vår efterfrågan och våra fria val. Den decentraliserar beslutsfattandet och skapar spontan ordning, baserad på verkligheten och människors skiftande önskemål.

Det är därför politiker i allmänhet och vänsterpolitiker i synnerhet avskyr marknaden. De ser den som ett hot mot deras makt över folket.

Det är företagen, inte politikerna som kan rädda Sverige

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det är företagen, inte politikerna som kan rädda Sverige »

Detta handlar inte om vad vi kan göra, utan om vad vi måste göra. Om vi inte vill bli fattiga.

Landet styrs av dårfinkar

Det är en smula turbulent just nu. Flyktingkrisen är ett stort svart moln som hänger över landet. Polisen håller på att gå samma väg som försvaret. Fattigpensionärerna blir allt fattigare. Skola, vård och omsorg dras med systemproblem.

Skall man se något positivt i det som nu sker, då är det att svenska folket kanske håller på att fatta: Landet styrs av dårfinkar.

Insikt är ett nödvändigt första steg mot förändring.

Politikerna vill väldigt gärna styra och ställa över andra. Men det blir allt mer uppenbart att de inte begriper vad de sysslar med. Många av dem tycks inte ha minsta kontakt med verkligheten.

Tro inte att SD är ett dugg bättre. De är precis lika svarslösa som alla andra inför frågan om vad vi skall göra nu, i den rådande situationen. Och de saknar fullständigt insikt om välfärdsstatens problem – till exempel som magnet för en viss typ av migration.

Så vad kan man göra åt saken? Det är en sak att göra fisksoppa av ett akvarium. Det omvända är betydligt svårare.

Sverige behöver en omstart! Rensa upp och börja om från början. Fokusera på sådant som är av samhällskritisk betydelse. Gör få saker riktigt bra – och lämna resten till medborgarna och marknaden.

Folket och marknaden är betydligt mer lyhörda, kreativa och snabbtänkta än politiker. De fixar spontant det mesta som behöver fixas. Då brukar det som regel även uppstå flera olika alternativ – vilket innebär att människor kan välja det som passar dem själva bäst.

Frivilliga samarbeten och valfrihet ger både bättre resultat och nöjdare medborgare. En fri marknad är dessutom oöverträffad vad gäller att allokera resurser på ett optimalt sätt.

När makt decentraliseras ner till folket och marknadens aktörer – då undviker man att skapa single points of failure. Många olika, mindre och individuellt fattade beslut kan helt enkelt inte få samma katastrofala effekter som centrala politiska beslut om att allt skall vara likadant överallt.

Sådana förändringar kräver mer eller mindre något slags revolution, där folket tar tillbaka makten från den härskande politiska klassen. För politiker och byråkrater kommer aldrig att frivilligt lämna ifrån sig makt till medborgarna.

Tyvärr är väldigt många svenskar är så hårt programmerade till inlärd hjälplöshet att de varken förstår eller förmår att ta tillbaka makten över sina egna liv. De känner inte ens till att det finns alternativ, än mindre vilka möjligheter dessa alternativ erbjuder.

Sverige är i akut behov av en politisk opposition.

Stöd denna blogg, klicka här »

Så skapades den svenska bostadskrisen

Bostadsbristen är akut och blir bara värre. Alla är medvetna om problemet. Men ingen är beredd att göra något åt de underliggande orsakerna – som har sin grund i rent politiska beslut.

Expressens ledarblogg har en intressant podcast på ämnet, som jag kan rekommendera. Ekonomihistorikern Jan Jörnmark intervjuas: Politikerna har ingen lösning på bofrågan »

För visst är det fantastiskt? Utan att politikerna lägger sig i samverkar tusentals människor varje dag för att vi skall ha bröd i våra butiker, i den mängd som efterfrågas. Marknaden eftersträvar balans mellan utbud och efterfrågan, vilket i sin tur balanseras med priset. Det skall finnas bröd till alla som vill köpa, till ett pris som gör det möjligt att köpa, med tillräcklig vinst för att försörja alla som är inblandade i produktionens olika led. Detta sker spontant och frivilligt i en fri ekonomi – utan politisk styrning. Det fungerar och det fungerar väl.

Så varför kan inte marknaden få hantera bostadsfrågan? Allt politikerna lyckas åstadkomma är ju bostadsbrist och elände. Varför kan våra makthavare inte hålla fingrarna borta – och bara låta saker och ting fungera?

Politikerna är helt enkelt inte kompetenta

Marknaden är fantastisk.

Utan någon form av centralstyrning eller överordnad planering ser marknaden varje dag till att lagom mycket sirapslimpa, polarkakor, potatislimpa, formfranska, croissanter, barkis, hönökaka, rågbröd, frallor och andra sorters bröd finns i våra affärer. Detta är en process som omfattar bland annat bönder, tillverkare av skördetröskor, kvarnanläggningar, jästfabrikörer, kryddodlare och kryddimportörer, mjölkbönder, mejerier, bagerier, transportörer och handlare. Här sker ett spontant och frivilligt samarbete som fungerar och som alla tjänar på. Den osynliga handen ordnar så att du kan köpa bröd i din affär.

Sådant klarar politiker och byråkrater inte av. Det finns de som har försökt. Resultatet blev ineffektivitet, misshushållning, prognosmissar – och brödköer.

Politiker och byråkrater kan helt enkelt aldrig ta in och bearbeta alla de faktorer och parametrar som styr en fri marknad. Politiska försök att styra produktion och utbud är dömda att misslyckas. Och varför ens försöka, när marknaden sköter allt så oerhört mycket bättre?

Ändå vill våra politiker och byråkrater lägga sig i. De älskar centralstyrning. De vill planera produktion och reglera marknader. De snedvrider den fria konkurrensen med företagsstöd och speciallagstiftning. De har åsikter om produkters utformning och egenskaper. De ger sig själva planeringsmakt och de drar sig inte ens för att reglera priser (vilket snabbt ödelägger en fungerande marknad).

Ta bostadsmarknaden som exempel. Den är politiskt styrd genom bland annat hyresreglering, planmonopol och byggnormer. Och vi har en akut bostadsbrist, som är vår motsvarighet till kommunistländernas brödköer. Misslyckandet är totalt. Ändå envisas politikerna med att vilja fortsätta styra och ställa över bostadsmarknaden. Det är fullständigt absurt.

Är det någon som på fullt allvar tror att en fri marknad inte skulle möta bostadsmarknadens behov? Att byggbolag och fastighetsägare inte skulle ta chansen att tjäna pengar på att möta en tydlig, existerande efterfrågan?

Mer makt till marknaden och mindre till politikerna – det är vägen till ett bättre fungerande samhälle, som utnyttjar sina resurser på bästa sätt. Det är dessutom ett sätt att ge dig mer makt. Som konsument är du nämligen en oerhört viktig marknadskraft, rent av den viktigaste.

Konsten att solka ner svensk industris anseende

"Svenska företag har länge förknippats med kvalitetsprodukter som kullager och skiftnycklar. Nu börjar svenska exportföretag istället förknippas med censur och övervakning. Det finns goda anledningar för alla svenska företag att oroa sig för den här nya associationen, för om några svenska företag solkar de andras rykte, blir det dåligt för alla företag."

Erik Lakomaa på MR-dagarna i Umeå förra veckan.

Läs mer:
Sverige tar matchen? Dataskydd.NET om censurexport på MR-dagarna »

Om upphovsrätt, patent och "intellektuell egendom"

Here is what IP advocates do not get: profit is unnatural. The market abhors profit. If you make a profit you are telling people: here is something you should emulate, to compete away my profits. Profits are temporary and disappear. The are never permanent. They always erode. Entrepreneurs have to continue to innovate, compete, improve efficiency, find new ways to satisfy the customer–continually. They can never rest on their laurels. In a free market, that is. Unless the state grants them some protection from competition, some monopoly, some privileged position. Like patent and copyright. Ahem. 

Advocates of IP think there is a property right in profit. Start a pizza joint–it's yours forever, and so are your customers. You own them. And so on. This is the end result of their protectionist reasoning.

- Stephan Kinsella

Open Content (ett disruptivt koncept)

Nybloggat på HAX.5July.org:

Open Content (a disruptive concept) »

Om hur artister, förläggare, filmproducenter och andra skulle kunna tjäna pengar på att inte ha kopieringsskydd och låsta format.

Massövervakning är dålig för affärerna

Nybloggat på HAX.5July.org:

Mass surveillance is bad for business »

De stora internetföretagen sluter leden tillsammans med nätaktivister och medborgarrättsorganisationer?

Marknad eller politik?

På marknaden har du tusentals val varje dag. I politiken har du ett val, vart fjärde år.

Nu fixar marknaden billig data-roaming

Data-roaming över mobilnätet har varit ett elände i EU och resten av världen. I EU har priserna legat på uppåt 30.000 kr / GB och människor som varit ute och rest i världen har mötts av teleräkningar på hundratusentals kronor när de kommit hem.

Problemet är att denna marknad är ett chicken-race där ett antal gamla monopolföretag i Europa har vägrat anpassa priserna till verkligheten. Och då har ingen annan traditionell operatör kunnat eller vågat göra det heller.

Resultatet har blivit en konstlad brist – som inte har något med en fri, fungerande marknad att göra.

Politikerna har reagerat på detta och reglerat priserna. Vilket var ett kraftfullt slag i luften. Nyheten var att EU har gjort det billigt att använda datorn, surfplattan och den smarta telefonen i Europa. I verkligheten landade denna reglering på 8.000 kr / GB – vilket också är ett helt oöverkomligt pris för vanliga människor.

Men nu börjar det hända saker. Telefondirektör Stenberg har, efter åratal av förberedelser, nu kommit så långt med sitt roamingprojekt för data att det börjar rullas ut i en beta-variant.

Och nu talar vi om helt andra priser. 149 svenska kronor för 10 GB! Land för land kommer denna tjänst – Fogg Mobile – att rullas ut i EU. Och sedan även i många andra länder i världen. Naturligtvis kommer SIM-korten också att fungera i Sverige.

Det är riktigt, riktigt bra att en fri aktör på marknaden nu slår in en kil där gamla monopolföretag har misskött sig och politikerna ägnat sig åt meningslösa symbolhandlingar. Och på tiden.

Foggs hemsida »
Computer Sweden: Mobiluppstickare lovar roaming-rea »
Ekonominyheter: Ny svensk mobilaktör lanserar global internetaccess till lokala priser för alla som reser »

På den fria marknaden...

Visst är den fria marknaden fantastisk. Ta en titt på filmen ovan. Tusentals och åter tusentals människor samarbetar frivilligt, utan politisk styrning eller statlig planering. Det sker redan när det gäller enkla produkter som en penna – och ännu mer så när det kommer till mer komplexa produkter.

Marknaden lyckas möta efterfrågan utan centralstyrning, till ett rimligt pris och med ett optimalt utnyttjande av de resurser som finns till förfogande.

Men det finns hot mot den fria marknaden. Politiker som vill reglera, eftersom de tror att de vet bättre än miljarder konsumenter och producenter. Byråkrater som kastar grus i maskineriet. Och särintressen som försöker sätta marknadens mekanismer ur spel genom att kräva speciella lagar, regler och politiska beslut som gynnar just dem.

Marknaden fungerar bäst när den får sköta sig själv.

[Direktlänk till filmen»]

Den där arbetslinjen...

Jag anser att folk i möjligaste mån skall försörja sig själva. Jag anser att den som kan arbeta inte skall ligga andra till last. Och jag anser att skattesänkningar är en bra morot, för att få ut folk i arbetslivet.

Ändå är jag inte speciellt förtjust i regeringens arbetslinje.

Till att börja med håller man på att byråkratisera och institutionalisera hanteringen av de arbetslösa, på samma stela och hopplöst fantasilösa sätt som sossarna gjorde. Sedan finns det en knepig moraliserande ton kring den där arbetslinjen. Alla skall liksom passa in i en viss mall. Det är ett upplägg som gäller, trots att det inte alls är säkert att A-skattande jobb med 40-timmarsvecka är det optimala för alla människor.

Dessutom är jag rädd att man skäller under fel träd. Att människor är arbetslösa, det är bara symptom på något annat. Troligen på att den svenska konkurrenskraften är har fått pyspunka. Sverige har i modern tid alltid haft ett farligt högt kostnadsläge. Och med kris för både euron och dollarn är kronan så stark att svenska varor och tjänster blir på tok för dyra för kunder i andra länder.

Jag är inte ens säker på att arbetslinjen kan beskrivas som borgerlig politik. Att försöka pressa in alla i en mall är inte borgerlig politik. Att bygga stela system som inte passar frilansare, nyföretagande och fria yrken är inte borgerlig politik. Att lägga alla ägg i arbetsförmedlingens korg är inte borgerlig politik.

Den borgerliga approachen borde naturligtvis vara att inte lägga sig i hur människor organiserar sina liv, så länge de kan försörja sig själva. Och att göra det lättare för människor som väljer egna alternativ.

Förr i världen, innan Reinfeldt, då var den borgerliga visionen inte bara sänkta skatter utan även rätten att få förverkliga drömmen om att lyckas. Byråkratin skulle skäras ner och antalet regler skulle minskas. Välstånd skulle skapas, inte genom att rika människor fick råd att köpa mer champagne utan genom att de skapar jobb, finansierar utveckling och bygger värden till nytta för hela samhället. Tillväxten skulle garantera välfärden.

Det vill säga en visionär, positiv och optimistisk vision.

Så är det inte längre, med Reinfeldts stränga teser på kyrkporten. Det är lite tråkigt. Välstånd och tillväxt uppstår nämligen inte på arbetsförmedlingen, utan i dynamiska processer på marknaden. Och det samhälle som inte låter folk lyckas kommer inte heller att ha råd att ta hand om dem som misslyckas.

En fri ekonomi är en humanistisk ekonomi

För inte så länge sedan var sätten att skaffa sig välstånd, egendom och prylar rätt begränsade: Stöld, våld, krig, arv eller att odla sina egna morötter (i förhoppning om att ingen skulle komma och ta dem).

Man kan säga mycket om kapitalismens framväxt. Men det var i vart fall första gången om alla människor, i vart fall i teorin, hade en möjlighet att skapa sig eget välstånd – eller rent av en viss förmögenhet.

Sedan dess har kapitalismen varit under ständig attack. Den främsta drivkraften bakom kritiken har varit avundsjuka. En avundsjuka som bortser från att kapital måste vara i arbete, vilket i de flesta fall kommer hela samhället till godo.

Det har gjorts experiment med alternativ till kapitalismen. De har alla lett till tvång, våld, förtryck, misshushållning och brödköer. Centralplanering, ledd av politiker och byråkrater, kan helt enkelt aldrig ersätta de marknadsmekanismer som ser till att det varje dag bakas lagom mycket bröd, att tusentals samverkande krafter spontant producerar en så enkel sak som en blyertspenna – eller något så komplicerat som en skiktröntgen.

Kapitalismen är det enda ekonomiska system som bygger på frivillighet, istället för våld och tvång. Och kapitalismen är det enda system som har ett inneboende intresse av att hushålla med resurser så effektivt som möjligt.

Däremot finns det inget i kapitalismens väsen som säger att man får lura kunder, leverantörer, medarbetare och ägare. Allehanda finansskandaler är ett brott mot kapitalismens grundläggande regler om fair play. Och vissa fenomen, som anonymt ägande i statens, fackets, pensionsfonders och ansiktslösa fonders händer kan bli problematiska – eftersom de inte bär upp något naturligt, sunt ägarintresse.

Att företag blir för stora kan också (ofta men inte alltid) skapa problem. Helt enkelt genom att de blir för byråkratiska, sätter sitt inre liv framför marknaden och tappar fokus. Det finns dock i sig inget problem med att förtag blir stora. Problemen uppstår när de börjar leva sitt eget liv, tappar kontakten med marknaden och börjar parasitera på politik och skattepengar.

En fri ekonomi behöver (så vida man inte går till ren anarkokapitalism) även tydliga och rimliga regelverk, fungerande rättsväsende och väktare.

Vi skall dessutom komma ihåg att den marknad som är kapitalismens och den fria ekonomins spelplan består av såväl producenter som konsumenter, leverantörer som kunder, företag som individer – och allt däremellan. När man talar om marknaden, då talar man lika mycket om medborgarnas och konsumenternas efterfrågan och behov som om McDonalds och H&M:s reklamtavlor.

Och varje gång politiker och byråkrater försöker reglera eller styra marknaden, då tar man ett steg bort från behov, utbud och efterfrågan – och mot en DDR-ekonomi som är i otakt med allt och alla. Ett system där inte ens hundratusentals byråkrater lyckas få produktionen av en så enkel sak som plasthinkar att möta konsumenternas efterfrågan. (Ja, jag har sett köer på hundratals meter med människor som köat för att få köpa just plasthinkar, i forna Östtyskland.)

En del saker som vi skulle kunna kalla för marknadsmisslyckanden är egentligen inte marknadens misslyckanden. Det kan handla om skapad, falsk brist på produkter som uppkommer ur koroprativistisk särlagstiftning. Det kan handla om forna statsmonopol som förvrider marknaden genom en onaturligt dominerande ställning. Det kan handla om politisk reglering och (återigen) korporativsm som håller nya, fria aktörer borta från marknaden. Och det kan handla om en oärlighet som inte har på en fri marknad att göra.

I dag ser vi hur politiken ägnar sig åt protektionism, gynnande av särintressen, upprättande av speciallagstiftning, understöd till i längden dödsdömda företag och branscher, världsfrånvänd styrning av valutor och räntor, korporativistiska äventyr, merkantilism, upprätthållande av skråväsen och allmän klåfingrighet. Inget gott kan komma ur detta.

Istället borde det handla om att vårda och vakta den fria marknaden. Så att teknologisk utveckling, humankapital och innovationsförmåga kan föra oss framåt. Så att nytt kan blomma där gammalt dör. Så att vi får utveckling och tillväxt. Så att vi får en fungerande marknad med människan i centrum. Så att den spontana ordningen får ro nog att ge vår ekonomi och vårt samhälle balans.

(Sett i detta perspektiv är informationssamhället ett naturligt nytt steg i en fri ekonomi. Just därför – och för att de nya möjligheterna det för med sig skall kunna blomma ut – måste politiker och särintressen hållas borta.)

I grunden handlar en fri marknad om humanism. Att låta människor få utlopp för sin kreativitet och sitt företagande. Att bygga ett välstånd som i slutändan gynnar alla och som gör att vi har råd att hjälpa dem som misslyckas. Att tillvarata spontanitet, samarbete och människans inneboende vilja att försöka skapa något bättre. Att bygga ett samhälle där alla människor kan bidra på många olika sätt, utifrån sina förutsättningar och sin ambition.

Politikerna, nätet och marknaden

Det måste vara en politiker...

Att vissa politiker inte begriper sig på ekonomi och företagande, det är ingen nyhet.

Men en del av dem har i vart fall en teoretisk bild av att konkurrens är bra, att företag måste anpassa sig till marknaden och att det är bra med uppstickare som har nyskapande affärsidéer. Vissa politiker förstår till och med att marknaden är föränderlig – att sådant som är gammalt och visset ibland måste vika undan för att ge plats åt sådant som är nytt och spirande.

Dessa insikter tycks dock bara gälla i den gamla, fysiska världen. För när det kommer till internet – då har politikerna kastat både ekonomisk elementa och det sunda förnuftet över bord.

För hur skall man annars förklara att politikerna stiftar speciallagar för att skydda en bransch – nöjesindustrin – från konkurrens och från den föränderliga marknaden?

Det är ungefär som om regeringen lade fram en lag om att alla bara får köpa Saab-bilar, för att rädda fabriken.

Att vi lever i en uppkopplad värld – det är något nöjesindustrin måste lära sig att leva med och anpassa sig till. Det är inget som politikerna kan eller bör försöka förhindra. (Inte ens om de har film- och skivbolagens bästa i åtanke, om man ser på saken i ett längre perspektiv.)

Att nöjesindustrin är dålig på att utveckla nya idéer för en ny verklighet, det är inget som politikerna har någon anledning att lägga sig i. (Mer än att kanske beklaga faktum.) Politikerna kan och skall inte lägga sig i vilka affärsmodeller företag väljer. Lika lite bör politikerna låsa en dynamisk marknad till vissa, förlegade affärsmodeller. Här måste marknaden få styra.

När hörde du en politiker senast fråga en skivbolagsdirektör varför musik på nätet är lika dyr som musik i butiker – trots att lagrings-, distributions- och försäljningskostnaderna är nästan noll?

Just detta gör mig förbryllad. Till och med borgerliga politiker är beredda att stifta integritetskränkande lagar för att på konstlad väg hålla uppe priserna (och därmed även omsättningen nere) på en marknad där marginalkostnaden är i princip noll. Det är häpnadsväckande okunnigt, principlöst och dumt.

Varför tror Reinfeldt inte på marknaden?

Nybloggat på Nyheter24:

En bredsida mot Reinfeldt och musikindustrin - ur ett marknadsperpektiv.

Enjoy!

Nystart för fildelningsdebatten?

Nu (när vi har riksdagsvalet bakom oss) kommer en ny våg av rättegångar mot fildelare.

Piraterna Troberg & Nipe skriver om detta på DN Debatt i dag.

Rimligen kommer fildelningsdebatten att få något slags nytändning. Miljoner svenskar fildelar. Men musikindustrin håller hårt på affärsmodeller som gått ur tiden - och väljer att istället stämma skiten ur sina kunder. (Ja, kunder - fildelare köper som regel mer musik än andra.) Och de flesta politiker från de etablerade partierna tycks sakna förmåga att ens förstå debatten.

Sverige och EU håller fast vid en repressiv politik i fildelningsfrågan. Men förr eller senare kommer marknaden att tvinga nöjesindustrin att tänka om. Den dagen kommer många av gammelpartierna att se väldigt, väldigt dumma ut.