Arga Andersson - nu ännu argare

Ibland blir folk arga när de ställs till svars för något de inte kan försvara.

Nästan ingen är villig att offentligt medge att man haft eller gjort fel. Allra minst politiker.

Då återstår att vända taggarna utåt. Att avleda och bekämpa kritik med aggressivitet. Vilket inte är speciellt konstruktivt eller hållbart i längden.

Detta leder oss till Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och hennes problem med verkligheten.

När Andersson i veckans partiledardebatt fick frågan om terror-romantik inom Socialdemokraterna släppte hon fram sin inre Greta.

Ilska. Tårar. Med darr på stämman bemötte hon statsministerns enkla och relevanta fråga med ett »Hur kan du göra så här!«

Att visa på verkliga förhållanden är oförskämt i Partiet. Det stör agendan.

Naturligtvis finns det terror-romantiker inom sossarna. Det går att peka på årtionden av gullande med allehanda palestinska organisationer. Att förneka det vore bara fånigt.

En stor del av Socialdemokraternas kärnväljare och ungdomsförbund kan på goda grunder sägas sympatisera med till exempel Fatah, PLO, Hizbollah och Hamas.

Sedan kan Arga Andersson bli så arg att hon självantänder när detta påpekas. Det ändrar inget i sak.

Fallet med Hamas-kramaren Jamal El-Haj saknar en bra lösning för partiets spin doctors.

Kritisera honom och du förlorar väljare (och kanske även partiaktiva). Försvara honom och du förlorar andra väljare, får löpa gatlopp i media och utsätts för besvärande kritik från dina politiska motståndare.

Damned if you do and damned if you don't. Men Magdalena Anderssons problem slutar inte där.

Bråket i Botkyrka antyder att det kan finnas en beröringsyta mellan Partiet och den nya systemhotande brottsligheten. Inte heller det är något sossarna kan medge.

Dessutom visar det sig att de nya väljarna ofta har kulturella och religiösa referensramar som rimmar illa med den svenska värdegrunden och den demokratiska rättsstaten. Vilket skapar en besvärande politisk dissonans.

Som lök på laxen kolliderar dessa medeltida referensramar med vänsterns nyvunna teorier om kön och identitet. Pronomen-brigaden skulle inte överleva fem minuter i Gaza.

För Socialdemokraterna går makten alltid före verkliga förhållanden, anständighet och förnuft. Ett av partiets främsta kännetecken är dess totala skamlöshet.

Ett klassiskt socialdemokratiskt förhållningssätt till problem är att låtsas att de inte finns. Vilket är en förklaring till många av dagens samhällsproblem.

Men att inte göra något är inte någon hållbar plan - oavsett om det sker av ideologiska skäl, lättja eller inkompetens. Eller för att det för tillfället är enklast så.

Medan den socialdemokratiska maktapparaten lägger stor energi på ideologiska experiment och på att hålla sina stödtrupper försörjda med skattepengar, faller sådant den samtidigt försummar samman. Det vill säga samhällelig kärnverksamhet.

Termodynamikens andra lag ger en vink om att om inget förändras - då blir saker och ting bara värre, i något slags enkelriktat flöde.

Vägen till helvetet behöver inte vara stensatt med goda föresatser. Den kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls. När man gör sig till omständigheternas och slumpens offer.

Om Socialdemokraternas har några andra strategiska mål än att äga Makten känns oklart.

Och taktiken att vänta och se istället för att ta tag i saker är olämplig, oansvarig och ohållbar.

Den fungerar dock, av opinionsmätningarna att döma.

Om man sätter makt före allmänintresse, före ett konstruktivt samtal och före sin egen värdighet vill säga.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »