Det är vår frihet och demokrati som hotas av Putins krig

Europa måste sätta ner foten mot Putin. Om inte vi vi är beredda att försvara den demokratiska rättsstaten, det civiliserade västerländska samhället och vår frihet - då kommer ingen annan att göra det åt oss.

Den västerländska samhällsordningen bygger på respekt för den enskilda människan.

Vi har en uppsättning regler för att skydda individen mot övergrepp. Vår demokratiska rättsstat är - sina brister till trots - det kanske enda rimliga sättet att lösa konflikter utan våld.

Våra grundläggande fri- och rättigheter är en formel för civiliserad, fredlig samexistens - baserad på respekt för individen som den unika person hon är.

Detta är den västerländska liberala ordningen.

Så är det inte på andra håll. När en utopisk ideologi, fix idé eller religion sätts i främsta rummet, då reduceras individen till en del av ett kollektiv. Till ett verktyg för andras syften.

I sådana stater förtrycks och offras människor för en förment större sak. Där råder rättslöshet. Där övertrumfar våld och tvång förnuft, logik och fakta. Där är godtycket stort och tillvaron osäker.

Jag är ett barn av kalla kriget. Jag har gått i fler demonstrationer mot det sovjet-kommunistiska förtrycket än jag kan minnas. Ett förtryck som Putins Ryssland allt mer återvänder till. Jag känner igen det. Jag hatar det.

I Putins Ryssland kan du bli fängslad om du säger vad du tycker. Utbildning och media ägnar sig åt att förfalska historien och förvränga verkligheten. Istället för rättsstat råder något slags vilda västern och rövarekonomi.

Samtidigt som allt fler ryssar offras i ett orättfärdigt invasionskrig, är Ryssland nu på väg att förbjuda abort och det påbjuds att kvinnor bör föda minst åtta (!) barn.

Den enskilda individen i dagens Ryssland är underordnad överhetens långsiktiga behov av kanonmat. Det känns en smula medeltida.

Detta är vad kriget i Ukraina handlar om. Striden mellan en liberal demokratisk rättsstat och totalitärt förtryck.

Det är helt enkelt vår frihet som står på spel. Den frihet som Putin och hans propagandister uttryckligen föraktar. Som så många tyranner gjort före honom.

På ett närmast kusligt sätt påminner det som nu sker i Europa om upptakten till andra världskriget. 1936 gick Tyskarna in i Rhenlandet, som de ansåg tillhörde dem. Vilket kanske kan jämföras med Rysslands invasion av Ukraina.

Belarus Anschluß till Ryssland är en pågående process. Putins mullrande mot de baltiska staterna har många likheter med Nazitysklands invasion av Tjeckoslovakien. Sedan står väl Polen på tur, som vanligt. I öster råder Putin-Xi-pakten.

Precis som då finns det de som menar att om man bara ger galningen vad han vill ha, så kanske han lugnar ner sig. Det var fel då och det är sannolikt fel även idag. Man måste sätta gränser.

Det kan möjligen ha varit ett misstag när Natos ledare vid krigsutbrottet omedelbart sa nej till boots on the ground. Ett bättre svar hade varit: Vi utesluter inte något.

Putin måste stoppas innan han sätter Europa i brand. Innan han dödar och förslavar fler människor. Kanske till och med oss. Det är en uppgift av existentiell betydelse att stoppa honom.

Att skydda samhället mot militära hot och yttre fiender är en av statens grundläggande uppgifter. Det är något som till och med jag är beredd att betala skatt för.

Det brådskar. Den demokratiska världen är allt för långsam med att förse Ukraina med de vapen som behövs för att försvara landet och för att återta ockuperad mark.

Vissa militära bedömare menar att 2024 kan bli ett år med i stort sett låsta positioner i kriget - medan både Ryssland och Ukraina bygger resurser för en kraftmätning 2025.

Ryssland befinner sig redan i något slags krigsekonomi som fokuserar samhällets resurser mot ett mål. 2024 kommer de militära utgifterna att utgöra 6 procent av landets BNP, jämfört med 3,9 procent i år och 2,7 procent 2021.

Ukraina har ungefär 800.000 man vid fronten. Det är huvudsakligen medelålders män som under överskådlig tid kommer att tvingas ägna sig åt aktiv krigföring 48 av årets 52 veckor.

Vilket inte håller i längden. Personal måste cirkuleras mer och ges en rimlig chans att återhämta sig. Så fler kommer att behöva mobiliseras, vilket innebär mobilisering nedåt i åldrarna.

Ukraina kommer i större utsträckning tvingas sända ut sina unga för att försvara vår frihet och vår västerländska demokratiska rättsstat. Det minsta vi kan göra är att ge dem alla vapen de behöver.

Dessutom måste sanktionerna upprätthållas. Det duger inte att ryssarna kan köpa allt de behöver för sin vapenproduktion genom Kina. Eller genom Georgien, Armenien och Kazakstan - från de baltiska staterna, Polen och USA.

För att inte nämna Turkiet som i princip fördubblade sin export av elektronisk utrustning, maskiner, metall och kemiprodukter till Ryssland förra året. Det finns skäl att fundera över vilken sida Erdogan egentligen står på.

Halvhjärtade sanktioner fungerar inte. Skall de få effekt måste man gå all in. Vilket är tveksamt om Europa har vilja, mod eller förmåga att göra. Det skulle sannolikt kräva vissa uppoffringar. Och sådana kostar röster.

En annan faktor är USA. Hur länge kommer de förenta staterna att vara villiga att betala för ett avlägset krig för frihet och demokrati? Vad händer om Trump blir president?

Kanske kommer Europa - det vill säga EU - att få dra det här lasset på egen hand. Därför bör vi fundera på hur vi kan ställa om till mer av en krigsekonomi innan det är för sent.

Idag klarar vi nätt och jämt av att leverera vad som krävs för att Ukraina skall stå pall. Det har till stor del skett genom att vi skänkt bort egen utrustning och ammunition som nu snabbt måste ersättas och mer därtill.

På det hela taget tycks Ukraina-frågan hanteras lite valhänt av EU. Var är brandtalen för frihet och demokrati? Kanske är det obekvämt för våra ledare att nu behöva försvara principer som de själva emellanåt sätter sig över.

Men om inte vi försvarar den västerländska civilisationen, då kommer knappast någon annan att göra det åt oss. Då kommer vår frihet att ersättas med förtryck.

Som en tidigare brittisk befälhavare påpekade skulle det behövas att någon visar Ryssland och resten av världen att Europa menar allvar med att försvara sin frihet, sin demokratiska rättsstat och sina principer.

Det krävs att Europa står upp mot Putin. Visa att vi är beredda att försvara människors rättigheter och nationers suveränitet. Att det inte skall gå att komma undan med krigsbrott. Att det får vara nog nu.

Finnarna har ett ordspråk: Om du vill ha en ryss uppmärksamhet måste du slå honom på käften.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem och länkar till min övriga produktion direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »