De (s)kamlösa

Socialdemokraternas mest utmärkande drag är deras totala skamlöshet i strävan efter makt.

My precious!

Man kan naturligtvis tänka sig att någon är så övertygad om sin egen utopis förträfflighet att ändamålet anses helga medlen.

Men för Socialdemokraterna är själva Makten det enda som betyder något - inte ideologi, det arbetande folkets bästa eller allmänintresset.

Detta till priset av en politik som de själva måste insett var galen och som har skadat landet.

Regeringen Löfven - i vilken Magdalena Andersson var finansminister - fattade medvetet orimliga beslut för att säkra makten med Miljöpartiets stöd.

Sossarna var beredda att riskera vårt välstånd, vår stabilitet och vår säkerhet.

När sedan makten gick förlorad och verkligheten trängde sig på bytte Sossarna åsikt om allt från energi och Nato till invandring. Det som var rätt igår är fel idag och vice versa.

Denna talang att göra svart till vitt är direkt Orwellsk.

Den tyder på långt framskriden principlöshet, intellektuell ohederlighet och arrogant opportunism.

Och när man inte trodde att skamlösheten kunde bli värre - då försöker Sossarna skylla allt de ställt till med på andra.

De är helt enkelt inte beredda att ta ansvar för sin egen politik och sina egna beslut. Vilket är en ynkedom!

Att blåljuga är förvisso en strategi som kan fungera. En lögn som ständigt upprepas kan komma att uppfattas som en sanning. Men den här gången är nog lögnen allt för uppenbar.

Ingen med så mycket som en skissartad uppfattning om svensk politik kan ha missat allt Sossarna offrat på maktens altare.

Åsikter som nyss brännmärktes som hot mot freden, demokratin och anständigheten är nu plötsligt det Socialdemokratiska partiets nya normala.

Cirkulera, här finns inget att se. Så här har vi alltid tyckt!

Det är något närmast sovjetiskt över det hela.

- o -

Prenumerera på mina längre texter på Substack!