Låt oss röra om i Europaparlamentet

Jag kandiderar till Europaparlamentet, för Medborgerlig Samling i EU-valet den 9 juni.

Europaparlamentet är en vansinnig plats. Den demokratiska processen bedrivs ofta under tveksamma former.

Hela stället är fyllt med uppblåsta egon fyllda av agendor men ofta med bristande verklighetskontakt.

»Bort med tassarna, EU!« är Medborgerlig Samlings stridsrop i valrörelsen. Alla fattar i stort sett vad det handlar om. Men hur gör man det?

Vill man försöka stoppa de värsta galenskaperna, då är fler rimliga människor i Europaparlamentet en bra början. Att späda ut vansinnet.

Blir jag vald skall jag predika kritiskt tänkande. Ifrågasätta allt som verkar idiotiskt eller farligt. Ställa jobbiga frågor. Käfta emot.

För hur skulle det annars gå till? Väljer man samma gamla ledamöter kommer de bara att glida med EU:s ständigt expanderande maktapparat.

Rösta på kandidater som vill minska EU:s makt istället!

Man behöver vara på plats. Man behöver få en röst vid bordet. Man behöver tillföra kritiskt tänkande till en miljö som allt för ofta drabbas av grupptänk. Och man måste få tidig tillgång till dokumenten. I can do this.

En av mina hjärtefrågor är yttrandefriheten. Under den kommande mandatperioden tänker EU utöka lagstiftningen mot hat och hot.

Med sin nya Digital Services Act har man fått det verktyg som behövs för att censurera innehåll på nätet. Och nu skall det alltså bestämmas vad som skall censureras.

Detta har potential att gå helt galet och att landa i kränkningar av yttrandefriheten.

EU har en enastående förmåga att ständigt utmana de mänskliga rättigheterna. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

Med risk för att vara tjatig. Jag går till val på att försvara vad Europakonventionen och EU-stadgan har att säga om yttrandefriheten.

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Nyligen var det Chat Control 2 som utmanade de mänskliga rättigheterna; kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

Där var jag en av dem som skrek sig hesa för att Europaparlamentet och regeringen skulle få upp ögonen för att förslaget strider mot rätten till privatliv. Vilket till slut lyckades.

Det vore kul att få bekämpa Chat Control 3 från insidan, när den dagen kommer. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

Jag har god pejl på hur EU och Europaparlamentet fungerar. 2009-14 arbetade jag i Europaparlamentet, för Piratpartiets ledamot Christian Engström. Det var en lärorik tid.

Så jag vet hur det fungerar. Jag kan knepen. Och jag vill som sagt fokusera på att tillföra kritiskt tänkande.

Enstaka ledamöter kan göra stor skillnad. När Piratpartiet kom in i Europaparlamentet var dess formella inflytande visserligen begränsat, men det tillförde ett perspektiv i debatten som i sig påverkade saker på riktigt.

Inte minst har ledamöter möjlighet att ställa jobbiga frågor och kräva svar av EU-kommissionen. »Hur tänkte ni då?«

Man är som effektivast om man är artig men pregnant, så att man inte kan viftas undan som haverist. Att på ett värdigt sätt representera medborgarna, förnuft och logik. Att bestämt säga nej till dumheter.

Jag går helt enkelt till val på att bli en av de där griniga gamla gubbarna i Europaparlamentet som kan kosta på sig att säga som det är.

Det skulle kunna flyga. Men då måste vi få lite uppmärksamhet på det här.

- o -

Få mina längre texter och uppdateringar från min valkampanj som e-post via Substack »