Public Service och det usla samtalsklimatet

Jag har just sett Henrik Jönsson och Daniel Suhonen med gäster debattera public service på SVT.

Jönsson går som vanligt genom rutan med sitt trevliga sätt. Men programformatet är uselt.

Teodorescu & Suhonen marknadsfördes av SVT som ett vuxet samtalsprogram där folk skulle få lägga fram sin sak. Som ett alternativ till allt fragmenterat gläfsande. Men så blev det ju inte.

Ständigt talar de medverkande i mun på varandra och avbryter innan den andre hinner komma till sin poäng. Och vänstern duckar alltid den centrala frågan »Hur?« genom att börja babbla om annat. 

Jag är vansinnigt trött på att folk ständigt avbryter varandra i SVT och SR. Jag vill veta vart resonemangen leder utan att de huggs av mitt i.

Jag tycker mig notera att borgerliga debattörer oftare blir avbrutna innan de hunnit säga vad de vill än de på vänsterkanten. Oklart om detta i så fall är medvetet eller bara dålig uppfostran.

Lite får jag en känsla av att högern hindras från att tala till punkt och att vänstern tillåts komma undan med att ducka de konkreta frågorna.

SVT:s olika debattprogram genom åren avskräcker. Men ofoget letar sig in även i de »fina« programmen. SR P1 Studio Ett kan emellanåt driva mig till vansinne.

Man avbryter folks svar mitt i, precis när det börjar bli intressant. Och inte sällan är studioreportern så bunden vid manus att hon frågar om sådant som den intervjuade redan förklarat.

De tycks inte lyssna på vad som verkligen sägs i svaren. De missar uppenbara följdfrågor. De bygger argumentationslinjer utifrån premisser som inte alltid är objektiva.

Det är synd, då Studio Ett fortfarande spelar en central roll i nyhetscykeln.

Inte ens SR:s långa lördagsintervju med politiska makthavare lyckas undvika dessa fällor. Ofta låter det mer som en debatt än en intervju.

De stora debattprogrammen på tv i Tyskland och Frankrike (som ofta är ett par, tre timmar långa) kan förvisso också ha ett högt tonläge. Men i många av dem får folk lägga fram sin sak i lugn och ro, utan att bli avbrutna.

Skall det vara så omöjligt att göra något liknande i Sverige? Eller är det inte samtalet som är det viktiga? Politiskt underhållningsvåld kanske säljer bättre? Konflikt och polarisering drar klick.

Jag skulle vilja sälja in en programidé till SR: Intervjuer i långformat - som erbjuds såväl i paketerad och redigerad version för tablån som i oklippt version online. Så att den som är intresserad kan höra allt och dessutom kolla att inget förvrängts i den kortare redigerade versionen. 

Intervjuer där människor med politiskt ansvar, visioner och idéer inte bara får tala till punkt utan även drivs att utveckla sina resonemang - och förklara hur deras beslut och projekt är tänkta att fungera i verkligheten.

Den svettigaste intervju jag givit var för norsk radios filosofiska program. Vi satt i Vigelandsparken i flera timmar och talade libertarianism. Eller rättare sagt, jag talade. Reportern hade egentligen bra ett par, tre huvudfrågor. Men massor av öppna följdfrågor.

Så intressant, kan du berätta mer? Hur kände du då? Hur är det tänkt att fungera? Varför är det så? Kan du ge ett exempel? Hur? Efteråt var jag totalt utmattad. Det blev ett riktigt bra program.

Sådant skulle det behövas mer av i svenska media. Den sokratiska metoden. Att som journalistlegenden Sawatsky gå runt dem som försöker vilseleda med formellt korrekta, men ofullständiga svar. Att lyssna på vad folk säger och att söka det verkliga svaret. If any.

Eller som fransmännen säger: Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.

- o -

Rösta på mig!
Jag är kandidat nr 7 på Medborgerlig Samlings valsedel
i valet till Europaparlamentet den 9 juni.