2024-02-10
Lördagsvideos: Public Service, idioter & Putin
2024-02-08
Public Service och det usla samtalsklimatet
Jag har just sett Henrik Jönsson och Daniel Suhonen med gäster debattera public service på SVT.
Jönsson går som vanligt genom rutan med sitt trevliga sätt. Men programformatet är uselt.
Teodorescu & Suhonen marknadsfördes av SVT som ett vuxet samtalsprogram där folk skulle få lägga fram sin sak. Som ett alternativ till allt fragmenterat gläfsande. Men så blev det ju inte.
Ständigt talar de medverkande i mun på varandra och avbryter innan den andre hinner komma till sin poäng. Och vänstern duckar alltid den centrala frågan »Hur?« genom att börja babbla om annat.
Jag är vansinnigt trött på att folk ständigt avbryter varandra i SVT och SR. Jag vill veta vart resonemangen leder utan att de huggs av mitt i.
Jag tycker mig notera att borgerliga debattörer oftare blir avbrutna innan de hunnit säga vad de vill än de på vänsterkanten. Oklart om detta i så fall är medvetet eller bara dålig uppfostran.
Lite får jag en känsla av att högern hindras från att tala till punkt och att vänstern tillåts komma undan med att ducka de konkreta frågorna.
SVT:s olika debattprogram genom åren avskräcker. Men ofoget letar sig in även i de »fina« programmen. SR P1 Studio Ett kan emellanåt driva mig till vansinne.
Man avbryter folks svar mitt i, precis när det börjar bli intressant. Och inte sällan är studioreportern så bunden vid manus att hon frågar om sådant som den intervjuade redan förklarat.
De tycks inte lyssna på vad som verkligen sägs i svaren. De missar uppenbara följdfrågor. De bygger argumentationslinjer utifrån premisser som inte alltid är objektiva.
Det är synd, då Studio Ett fortfarande spelar en central roll i nyhetscykeln.
Inte ens SR:s långa lördagsintervju med politiska makthavare lyckas undvika dessa fällor. Ofta låter det mer som en debatt än en intervju.
De stora debattprogrammen på tv i Tyskland och Frankrike (som ofta är ett par, tre timmar långa) kan förvisso också ha ett högt tonläge. Men i många av dem får folk lägga fram sin sak i lugn och ro, utan att bli avbrutna.
Skall det vara så omöjligt att göra något liknande i Sverige? Eller är det inte samtalet som är det viktiga? Politiskt underhållningsvåld kanske säljer bättre? Konflikt och polarisering drar klick.
Jag skulle vilja sälja in en programidé till SR: Intervjuer i långformat - som erbjuds såväl i paketerad och redigerad version för tablån som i oklippt version online. Så att den som är intresserad kan höra allt och dessutom kolla att inget förvrängts i den kortare redigerade versionen.
Intervjuer där människor med politiskt ansvar, visioner och idéer inte bara får tala till punkt utan även drivs att utveckla sina resonemang - och förklara hur deras beslut och projekt är tänkta att fungera i verkligheten.
Den svettigaste intervju jag givit var för norsk radios filosofiska program. Vi satt i Vigelandsparken i flera timmar och talade libertarianism. Eller rättare sagt, jag talade. Reportern hade egentligen bra ett par, tre huvudfrågor. Men massor av öppna följdfrågor.
Så intressant, kan du berätta mer? Hur kände du då? Hur är det tänkt att fungera? Varför är det så? Kan du ge ett exempel? Hur? Efteråt var jag totalt utmattad. Det blev ett riktigt bra program.
Sådant skulle det behövas mer av i svenska media. Den sokratiska metoden. Att som journalistlegenden Sawatsky gå runt dem som försöker vilseleda med formellt korrekta, men ofullständiga svar. Att lyssna på vad folk säger och att söka det verkliga svaret. If any.
Eller som fransmännen säger: Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.
- o -
Rösta på mig!
Jag är kandidat nr 7 på Medborgerlig Samlings valsedel
i valet till Europaparlamentet den 9 juni.
2023-04-22
2021-10-23
2021-05-15
2020-10-03
Jönssons lördagsvideo: Identitetspolitikens Frankensteins monster
"Strukturell rasism genomsyrar Sveriges radio, löd nyligen ett medialt uppmärksammat upprop. Vad ÄR egentligen strukturella problem? Finns de hos public service-bolagen – och är de i så fall verkligen av rasistisk karaktär?"
2020-09-28
Sveriges Radio - identitet före kompetens?
Anställda på Sveriges Radio har skrivit ett upprop för ökad mångfald. Genom kvotering, kan man ana.
Det vill säga särbehandling av människor på grund av hudfärg med mera.
Det är värt att notera att i dagens Sverige är det bara identitetsvänstern och nynazisterna som bryr sig om hudfärg.
Vill man göra något av betydelse - då skall man se till att göra skolan bättre. Så att fler får och tillgodogör sig den utbildning som krävs för att lyckas i livet.
Och vill man verkligen ha ett system som inte tar någon som helst hänsyn till hudfärg, religion, etnicitet, sexuell läggning, kön eller kulturell bakgrund - då bör man ha en meritokrati där eventuell anställning endast avgörs utifrån kompetens, duglighet och förmåga.
Fast jag har en känsla av att det inte är något som uppropets undertecknare är intresserade av...
2020-08-21
Grundlagsskydd för politiskt vinklad public service?
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
2019-11-01
Public service har passerat sitt bäst före-datum
"SVT stirrar sig blinda på att deras tittare blir allt äldre. Så de ägnar sig åt snuttifiering, ytligheter och trams för att försöka locka en yngre publik. Detta är för det första helt onödigt eftersom de faktiskt har en garanterad finansiering oavsett om folk tittar / lyssnar / läser eller ej. De borde utnyttja detta för att skapa en arbetsro som kan användas för att producera kvalitetsmaterial som går på djupet istället. Företrädesvis inom områdena samhälle, vetenskap och kultur."
2019-04-23
Lägg ner SR P3 – eller ge kanalen till folket
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
Lägg ner SR P3. Använd istället kanalen för att sända svenska folkets podcasts i rikstäckande radio. Vore inte det en intressant vinkel på »public service«?
2018-09-14
SVT hör inte hemma i vårt land
"Jan Helins problem är alltså inte att SVT örfilade Åkesson – utan att folket inte förstår varför och därför inte heller kan förstå att det var Rätt."
2016-09-22
Vad är problemet med att marockaner säljer sex i Sverige?
2016-08-07
Public service-media – vinklad politisk propaganda och flum
Jag har alltid lyssnat mycket på radio. Inte minst Sveriges Radio, public service – väl medveten om att nyheterna vinklas. Inte sällan får man tänka på blodtrycket och stänga av.
Jag tycker att SR har blivit värre och sämre på många sätt på senare tid.
Det finns kanske inga opartiska media och journalister. Men arbetar man med public service, då skall det i vart fall finnas en ambition att vara balanserad.
Till att börja med finansieras verksamheten med licenspengar och skattemedel som staten tvingar medborgarna att betala. Då skall verksamheten varken gynna eller missgynna vissa åsiktsriktningar.
Att vi har statliga media är absurt nog i sig. Att dessa statliga media dessutom skriver folk på näsan vad vi skall förväntas tycka – det är ovärdigt en demokrati.
Hur skall man till exempel kunna lita på att public service verkligen granskar maktmissbruk och brister i det demokratiska systemet – när dess medarbetare ägnar sig minst lika mycket åt tyckande som åt att rapportera fakta? Man kan inte längre utgå från att det som rapporteras är korrekt.
Ett minst lika stort problem som partiskhet är det selektiva urvalet. Jag skall inte räkna upp alla stora och mycket viktiga samhällsfrågor som public service förbigår med tystnad – eftersom det skulle bli en mycket lång bloggpost.
Samtidigt råder en märklig oförmåga att hålla mer än en tanke eller fråga i huvudet samtidigt. Ofta finns det bara en fråga för dagen – som överskuggar alla andra tills de långsamt glöms bort.
Ibland blir det konstig stämning. Som när EU kritiserar Polen för ökad politisk makt över media. Den kritiken är förvisso berättigad. Men det som sker i Polen överträffas av det svenska systemet med en ägarstiftelse för public service – som i slutändan ligger direkt under den politiska makten.
Avslutningsvis tycker jag att Sveriges Radio har blivit sämre, rent tekniskt. Man slarvar bort inslag, tappar kontakten med medverkande och ibland med hela programsegment, program drar över tiden och får tonas bort – för att nu bara nämna några exempel.
SR, SVT och UR borde läggas ner. Tro mig, det skulle dyka upp alternativ. Det är snarast så att public service genom sin dominerande position håller tillbaka den mångfald som annars skulle råda.
Till dess det sker borde public service-bolagen få en ledning som sätter opartiskhet, allsidighet, konsekvensneutralitet, balans och kvalitet i främsta rummet. Jag har fått nog av flum-radion.
2016-04-01
Skall vi alls ha Public Service – då skall den vara tråkig!
Av de 3,6 miljarder som går till ren programproduktion hos SVT går nästan 40 procent till "Fiktion" och "underhållning". Någon direkt hållbar förklaring till att statliga företag skall lägga miljarder på hittepå och distraktion är svår att finna.
2016-01-21
Radio Swedens oberoende stryps
Till att börja med kommer Radio Sweden inte längre att ha en egen redaktion, utan inordnas under Ekots nyhetsredaktion. Det ligger nära till hands att anta att SR-ledningen tycker att Radio Sweden har varit för oberoende.
Personligen tycker jag att detta är tråkigt – eftersom Radio Sweden ofta har haft ett mer intressant urval av nyheter än svenska SR.
Dessutom lägger man ner sändningarna på tyska och ryska.
I dessa tider när det råder ett stort underskott på fria, oberoende och alternativa nyheter i Ryssland – då borde man snarare utöka sändningarna på ryska. Men så ser Public Service alltså inte på sitt uppdrag.
Länk: Radio Sweden avvecklar tyskan och ryskan »
2016-01-19
2016-01-13
2016-01-12
2015-04-14
Digitalradion och makten över informationen
Tekniska experter, Riksrevisionen... till och med FRA säger nej till digitalradion, DAB.










