Visar inlägg med etikett SR. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SR. Visa alla inlägg

2024-02-08

Public Service och det usla samtalsklimatet


Jag har just sett Henrik Jönsson och Daniel Suhonen med gäster debattera public service på SVT.

Jönsson går som vanligt genom rutan med sitt trevliga sätt. Men programformatet är uselt.

Teodorescu & Suhonen marknadsfördes av SVT som ett vuxet samtalsprogram där folk skulle få lägga fram sin sak. Som ett alternativ till allt fragmenterat gläfsande. Men så blev det ju inte.

Ständigt talar de medverkande i mun på varandra och avbryter innan den andre hinner komma till sin poäng. Och vänstern duckar alltid den centrala frågan »Hur?« genom att börja babbla om annat. 

Jag är vansinnigt trött på att folk ständigt avbryter varandra i SVT och SR. Jag vill veta vart resonemangen leder utan att de huggs av mitt i.

Jag tycker mig notera att borgerliga debattörer oftare blir avbrutna innan de hunnit säga vad de vill än de på vänsterkanten. Oklart om detta i så fall är medvetet eller bara dålig uppfostran.

Lite får jag en känsla av att högern hindras från att tala till punkt och att vänstern tillåts komma undan med att ducka de konkreta frågorna.

SVT:s olika debattprogram genom åren avskräcker. Men ofoget letar sig in även i de »fina« programmen. SR P1 Studio Ett kan emellanåt driva mig till vansinne.

Man avbryter folks svar mitt i, precis när det börjar bli intressant. Och inte sällan är studioreportern så bunden vid manus att hon frågar om sådant som den intervjuade redan förklarat.

De tycks inte lyssna på vad som verkligen sägs i svaren. De missar uppenbara följdfrågor. De bygger argumentationslinjer utifrån premisser som inte alltid är objektiva.

Det är synd, då Studio Ett fortfarande spelar en central roll i nyhetscykeln.

Inte ens SR:s långa lördagsintervju med politiska makthavare lyckas undvika dessa fällor. Ofta låter det mer som en debatt än en intervju.

De stora debattprogrammen på tv i Tyskland och Frankrike (som ofta är ett par, tre timmar långa) kan förvisso också ha ett högt tonläge. Men i många av dem får folk lägga fram sin sak i lugn och ro, utan att bli avbrutna.

Skall det vara så omöjligt att göra något liknande i Sverige? Eller är det inte samtalet som är det viktiga? Politiskt underhållningsvåld kanske säljer bättre? Konflikt och polarisering drar klick.

Jag skulle vilja sälja in en programidé till SR: Intervjuer i långformat - som erbjuds såväl i paketerad och redigerad version för tablån som i oklippt version online. Så att den som är intresserad kan höra allt och dessutom kolla att inget förvrängts i den kortare redigerade versionen. 

Intervjuer där människor med politiskt ansvar, visioner och idéer inte bara får tala till punkt utan även drivs att utveckla sina resonemang - och förklara hur deras beslut och projekt är tänkta att fungera i verkligheten.

Den svettigaste intervju jag givit var för norsk radios filosofiska program. Vi satt i Vigelandsparken i flera timmar och talade libertarianism. Eller rättare sagt, jag talade. Reportern hade egentligen bra ett par, tre huvudfrågor. Men massor av öppna följdfrågor.

Så intressant, kan du berätta mer? Hur kände du då? Hur är det tänkt att fungera? Varför är det så? Kan du ge ett exempel? Hur? Efteråt var jag totalt utmattad. Det blev ett riktigt bra program.

Sådant skulle det behövas mer av i svenska media. Den sokratiska metoden. Att som journalistlegenden Sawatsky gå runt dem som försöker vilseleda med formellt korrekta, men ofullständiga svar. Att lyssna på vad folk säger och att söka det verkliga svaret. If any.

Eller som fransmännen säger: Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.

- o -

Rösta på mig!
Jag är kandidat nr 7 på Medborgerlig Samlings valsedel
i valet till Europaparlamentet den 9 juni.

2020-10-03

Jönssons lördagsvideo: Identitetspolitikens Frankensteins monster


Henrik Jönssons lördagsvideo:

"Strukturell rasism genomsyrar Sveriges radio, löd nyligen ett medialt uppmärksammat upprop. Vad ÄR egentligen strukturella problem? Finns de hos public service-bolagen – och är de i så fall verkligen av rasistisk karaktär?"

2020-09-28

Sveriges Radio - identitet före kompetens?


Anställda på Sveriges Radio har skrivit ett upprop för ökad mångfald. Genom kvotering, kan man ana.

Det vill säga särbehandling av människor på grund av hudfärg med mera.

Det är värt att notera att i dagens Sverige är det bara identitetsvänstern och nynazisterna som bryr sig om hudfärg.

Vill man göra något av betydelse - då skall man se till att göra skolan bättre. Så att fler får och tillgodogör sig den utbildning som krävs för att lyckas i livet.

Och vill man verkligen ha ett system som inte tar någon som helst hänsyn till hudfärg, religion, etnicitet, sexuell läggning, kön eller kulturell bakgrund - då bör man ha en meritokrati där eventuell anställning endast avgörs utifrån kompetens, duglighet och förmåga.

Fast jag har en känsla av att det inte är något som uppropets undertecknare är intresserade av...

2020-08-21

Grundlagsskydd för politiskt vinklad public service?


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Man kan misstänka att kravet på grundlagsskyddat oberoende för public service i grunden handlar om att SR och SVT skall kunna fortsätta vara en skattefinansierad lekstuga för vänstern."

2019-11-01

Public service har passerat sitt bäst före-datum

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"SVT stirrar sig blinda på att deras tittare blir allt äldre. Så de ägnar sig åt snuttifiering, ytligheter och trams för att försöka locka en yngre publik. Detta är för det första helt onödigt eftersom de faktiskt har en garanterad finansiering oavsett om folk tittar / lyssnar / läser eller ej. De borde utnyttja detta för att skapa en arbetsro som kan användas för att producera kvalitetsmaterial som går på djupet istället. Företrädesvis inom områdena samhälle, vetenskap och kultur."

2019-04-23

Lägg ner SR P3 – eller ge kanalen till folket


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


Lägg ner SR P3. Använd istället kanalen för att sända svenska folkets podcasts i rikstäckande radio. Vore inte det en intressant vinkel på »public service«?

2018-09-14

SVT hör inte hemma i vårt land

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Jan Helins problem är alltså inte att SVT örfilade Åkesson – utan att folket inte förstår varför och därför inte heller kan förstå att det var Rätt."

2016-09-22

Vad är problemet med att marockaner säljer sex i Sverige?


Sveriges Radio lyfter nyheten att unga marockanska män säljer sex i Sverige.

Detta är den typ av nyhet där jag blir en smula fundersam över exakt vad det är man blir upprörd över.

Ja, man kan vara upprörd över att dessa unga män har det fattigt och djävligt i sitt hemland. Ja, man kan säkert bli upprörd över att det inte finns någon plats för dem i den svenska ekonomin och i det svenska samhället. Ja, man kan vara upprörd över att de lever ett hårt liv. Och man kan definitivt vara upprörd över att många av dem rånar och stjäl.

Men att de säljer sex (under förutsättning att de är myndiga)?

För en gångs skull är de i en situation där de kan ingå en frivillig överenskommelse med någon annan om att byta en tjänst mot pengar.

Exakt vad är det som är upprörande med detta? Vems rättigheter kränks?

Nu kanske någon menar att det är tråkigt om dessa unga män känner sig tvingade till prostitution för att kunna försörja sig. Förvisso. På samma sätt som det är tråkigt att människor i allmänhet känner sig tvingade att arbeta för att kunna försörja sig.

Min gissning är att det är den svenska nymoralismen och sexualskräcken som tittar fram.

Är det något som tillför en otrevlig dimension till denna prostitution – då är det att samhället stigmatiserar och skambelägger verksamheten.

Grundproblemet, det är ett helt annat: Den svenska välfärdsstaten är en magnet för migration i en allt mer gränslös värld. Det är knappast raketforskning.

Länk 1 » | Länk 2 »

2016-08-07

Public service-media – vinklad politisk propaganda och flum


Jag har alltid lyssnat mycket på radio. Inte minst Sveriges Radio, public service – väl medveten om att nyheterna vinklas. Inte sällan får man tänka på blodtrycket och stänga av.

Jag tycker att SR har blivit värre och sämre på många sätt på senare tid.

Det finns kanske inga opartiska media och journalister. Men arbetar man med public service, då skall det i vart fall finnas en ambition att vara balanserad.

Till att börja med finansieras verksamheten med licenspengar och skattemedel som staten tvingar medborgarna att betala. Då skall verksamheten varken gynna eller missgynna vissa åsiktsriktningar.

Att vi har statliga media är absurt nog i sig. Att dessa statliga media dessutom skriver folk på näsan vad vi skall förväntas tycka – det är ovärdigt en demokrati.

Hur skall man till exempel kunna lita på att public service verkligen granskar maktmissbruk och brister i det demokratiska systemet – när dess medarbetare ägnar sig minst lika mycket åt tyckande som åt att rapportera fakta? Man kan inte längre utgå från att det som rapporteras är korrekt.

Ett  minst lika stort problem som partiskhet är det selektiva urvalet. Jag skall inte räkna upp alla stora och mycket viktiga samhällsfrågor som public service förbigår med tystnad – eftersom det skulle bli en mycket lång bloggpost.

Samtidigt råder en märklig oförmåga att hålla mer än en tanke eller fråga i huvudet samtidigt. Ofta finns det bara en fråga för dagen – som överskuggar alla andra tills de långsamt glöms bort.

Ibland blir det konstig stämning. Som när EU kritiserar Polen för ökad politisk makt över media. Den kritiken är förvisso berättigad. Men det som sker i Polen överträffas av det svenska systemet med en ägarstiftelse för public service – som i slutändan ligger direkt under den politiska makten.

Avslutningsvis tycker jag att Sveriges Radio har blivit sämre, rent tekniskt. Man slarvar bort inslag, tappar kontakten med medverkande och ibland med hela programsegment, program drar över tiden och får tonas bort – för att nu bara nämna några exempel.

SR, SVT och UR borde läggas ner. Tro mig, det skulle dyka upp alternativ. Det är snarast så att public service genom sin dominerande position håller tillbaka den mångfald som annars skulle råda.

Till dess det sker borde public service-bolagen få en ledning som sätter opartiskhet, allsidighet, konsekvensneutralitet, balans och kvalitet i främsta rummet. Jag har fått nog av flum-radion.

2016-04-01

Skall vi alls ha Public Service – då skall den vara tråkig!


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


Av de 3,6 miljarder som går till ren programproduktion hos SVT går nästan 40 procent till "Fiktion" och "underhållning". Någon direkt hållbar förklaring till att statliga företag skall lägga miljarder på hittepå och distraktion är svår att finna.

2016-01-21

Schack på schemat: Ohållbar situation på P3



Schack på schemat » | Youtube »

Radio Swedens oberoende stryps

Sveriges Radios utlandssändningar krymps.

Till att börja med kommer Radio Sweden inte längre att ha en egen redaktion, utan inordnas under Ekots nyhetsredaktion. Det ligger nära till hands att anta att SR-ledningen tycker att Radio Sweden har varit för oberoende.

Personligen tycker jag att detta är tråkigt – eftersom Radio Sweden ofta har haft ett mer intressant urval av nyheter än svenska SR.

Dessutom lägger man ner sändningarna på tyska och ryska.

I dessa tider när det råder ett stort underskott på fria, oberoende och alternativa nyheter i Ryssland – då borde man snarare utöka sändningarna på ryska. Men så ser Public Service alltså inte på sitt uppdrag.

Länk: Radio Sweden avvecklar tyskan och ryskan »

2015-04-14

Digitalradion och makten över informationen


Tekniska experter, Riksrevisionen... till och med FRA säger nej till digitalradion, DAB.

Men Sveriges Radio framhärdar. Public service vill lägga hundratals miljoner (det kommer att sluta med miljarder) på att ersätta FM-radion med DAB. Och de hoppas att svenska folket skall byta ut alla sina radioapparater i hem och bilar.

Samtidigt lyssnar allt fler på radio via internet. Det sker i datorer, på laptops, i smartphones, på tablets och snart är alla nya bilar ständigt uppkopplade. Nästan alla som vill kan lyssna nästan överallt, inte bara hemma vid radion vid köksbordet. Att i det läget försöka styra över folk till att byta radioapparater är naturligtvis dömt att misslyckas.

Att radiolyssnandet migrerar över till internet innebär dessutom att lyssnarna får tillgång till ett bredare utbud.

På nätet är utländska radiokanaler lika lättillgängliga som svenska. Utbudet av podcasts är stort och växande. Och nya webradiokanaler – som Bubb.la – är på väg att etablera sig. Samtidigt monteras gränserna ner mellan ljud, text och video. Folk hoppar mellan dessa olika bärare av information utan att ens tänka på saken.

Jag är rätt säker på att det är här skon klämmer. Sveriges Radio (och några markbundna kommersiella musikkanaler) vill hålla fast lyssnarna i ett tekniskt koncept där de slipper konkurrens.

Vilket knappast förvånar – när det kommer från ett företag som vill att alla som kan ta del av dess utbud skall betala licensavgift. Inte alla som lyssnar, utan alla som kan tänkas kunna lyssna.

Sveriges Radio lever kvar i radio- och tv-monopolets tid. Dess uppfattning om public service är att utbudet skall vara begränsat och kontrollerat. (Och gärna obligatoriskt.)

I grunden handlar detta om makt. Makt över samhällsdebatten. Makt över agendan. Makt över verklighetsbilden. Makt över informationen. Makt över lyssnarna.

Vilket applåderas av vänstern (och ibland av delar av borgerligheten) – som anser att folket inte är kapabelt att välja på egen hand.

Alternativet till public service är mångfald, öppenhet, fria röster, kritisk granskning, alternativ analys, kreativitet och nytänkande.

DAB är en kass idé, som bör gå i papperskorgen. Men på sätt och vis vore det intressant att se vad som händer om vi går över till digitalradio. Jag tror inte att folk kommer att köpa nya radioapparater. Istället kommer nästan alla att gå över till att lyssna över internet.

Vilket vore dödsstöten för Sveriges Radio. Så jag kan leva med det också, även om det innebär att man kastar skatte- och licenspengar i sjön.