Det fria samhällets fiender

Dumhet, känsloreaktioner och missriktad välvilja kan göra minst lika stor skada som medvetet ondskefulla handlingar.

Fredlig mänsklig samexistens bygger rimligen på respekt för andras frihet, rättigheter och värdighet. Om jag skall formulera en modell för detta är den - med risk för att upprepa mig - följande:

• Människor bör ha så stor frihet att leva sina liv efter eget huvud som möjligt.

• Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

• Alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.

Vilket är lätt att säga, men en annan sak att omsätta i verkligheten. Dock är vi en god bit på vägen.

De mänskliga rättigheterna är resultatet av årtusenden av västerländsk idé- och kulturutveckling och deras funktion är att skydda individen mot överheten.

Statens uppgift är i sammanhanget att skydda medborgarna mot yttre och inre fientliga aktörer inom ramen för en demokratisk rättsstat.

Detta är vad som skiljer oss från auktoritära regimer och teokratier. Men även mot makthungriga politiker, demagoger och våldsverkare.

Ibland blir det knepigt.

Goda intentioner kan få politiker utan tillräckligt beslutsunderlag och med bristande förmåga till analys att göra dumma och farliga saker.

Missriktad välvilja, känsloreaktioner och naivitet kan få förödande konsekvenser. När folk utan att tänka accepterar något bara för att det vid första påseende låter bra kan det sluta illa.

I sammanhanget är det värt att påminna om Nietzsches varning till dem som bekämpar monster för att själv bli ett.

Utopiska ideologiska projekt slutar som regel i tvång, kontroll och förtryck. De är raka motsatsen till en evolutionär samhällsutveckling som bygger på erfarenhet utan förutbestämt slutmål.

Politiska och religiösa dogmer blockerar ofta människors varseblivningsförmåga - och därmed även deras förmåga att ta till sig andra perspektiv och fakta.

Allt för många betraktar verkligheten utifrån hur de tycker att den borde vara - inte hur den verkligen är. Vilket minskar möjligheten att fatta korrekta, rationella och funktionella beslut.

Kulturella och religiösa grupper kan hamna på kant med våra grundläggande värden och principer. Folk får tro vad de vill, men samhällets regelverk skall vara fria från tro och metafysik.

Demokratins dilemma är att den kan avskaffa sig själv, i god demokratisk ordning. Vi ser ständigt hur mänskliga rättigheter och rättsstatens grundpelare undergrävs i namn av än det ena, än det andra.

Det gemensamma bästa är en vanlig förevändning för dem som kränker de mänskliga rättigheterna - oavsett det verkliga syftet. När individen offras för kollektivet underordnas medborgarna till verktyg för andras intressen.

Det krävs mod, kraft och uthållighet för att stå upp för principerna bakom fredlig mänsklig samexistens. Dess fiender är många, deras förevändningar är otaliga - och de ger aldrig upp.

Det är inte nödvändigtvis så att det fria samhällets fiender är onda. Men ibland har de otur när de tänker. Om de tänker. Och vissa kan förvisso antas ha onda avsikter på riktigt.

Dock bör man inte tillskriva till illvilja det som kan förklaras med okunskap, dumhet, känsloreaktioner, haltande logik eller bristande verklighetskontakt.

Samtidigt kan konsekvenserna av sådana brister bli minst lika allvarliga som om de vore uppsåtliga, ondsinta eller fientliga. Många av våra problem är resultatet av oväntade eller oönskade konsekvenser.

Min käpphäst är att vårt samhälle behöver mer av ett sokratiskt samtal - där man granskar alla påståenden, utreder aktörernas motiv och gör en verklighetsförankrad, logisk analys.

Att utifrån faktiska förhållanden och med intellektuell hederlighet svara på frågan: Hur?

Och att göra det innan man börjar ändra på saker och ting.

- o -

Du kan få mina längre texter direkt i din e-post genom att prenumerera här »