En gång i tiden hyllades internet för att det gav vem som helst möjlighet att göra sin röst hörd utan att fråga några grindvakter om lov. Idag hatar politiken internet av precis samma skäl.
Makthavare avskyr när folk ifrågasätter, käftar emot och lägger sig i. På internet kan medborgarna inte bara göra sin röst hörd utan även kontrollera fakta och gräva fram sådant politikerna inte vill kännas vid. Avvikande narrativ och åsikter stör deras sinnesfrid.
De politiska partierna kommer från en värld där opinionsbildning bedrevs genom att man sände ut pressmeddelanden. Med post. Eller fax. Idag formas opinionen av ett stort och varierat antal aktörer mer eller mindre i realtid på nätet. Vilket hotar partiernas makt.
Att överheten ogillar att människor säger emot är inget nytt. Det är inte heller försvaret för det fria ordet.
Yttrandefriheten är en nödvändig förutsättning för ett demokratiskt samhälle, för ansvarsutkrävande och för framåtskridande.
Samhället stagnerar om tankar och åsikter inte får uttryckas fritt.
Den världsunika svenska tryck- och yttrandefriheten är flera hundra år gammal. Och sedan andra världskriget är det fria ordet inskrivet i bindande internationella konventioner.
Så väl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som EU:s egen rättighetsstadga slår fast:
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
De grundläggande mänskliga rättigheterna skall vara orubbliga, då de är individens yttersta skydd mot maktmissbruk och övergrepp från statens sida.
Därför är det oroväckande när politiker vill inskränka dessa fri- och rättigheter. Vilket idag sker på flera områden. Speciellt när det gäller internet.
Ständigt ser vi förslag om att begränsa friheten på nätet. Socialdemokraterna vill förbjuda anonymitet på sociala media. Liberalerna säger nej till allt som har en skärm.
I EU har man klubbat regler som ger oss såväl uppladdningsfilter som statligt godkända nätcensorer och gränsöverskridande censur.
Med Chat Control 2 vill EU-kommissionen och ministerrådet låta AI kontrollera vad vi skriver och säger till varandra i våra privata meddelanden på nätet.
Under den kommande mandatperioden tänker EU göra »hat« till ett »EU-brott« i klass med terrorism och krigsbrott. Men man tänker inte berätta vilka yttranden det är man vill förbjuda. I vart fall inte innan EU-valet.
Vad gäller rätten att »ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning« kan den röda linjen redan vara passerad. Utvecklingen går snabbt och i en oroande riktning.
I EU-valet kandiderar jag till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling. Jag går till val på att försvara ett fritt och öppet internet och yttrandefriheten.
Om man vill stoppa dåliga EU-förslag är det bra om man kommer in så tidigt som möjligt i processen. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.
På plats i Europaparlamentet kan jag bekämpa idiotiska förslag i varje steg i utskotten. Som ledamot kan jag ställa de jobbiga frågorna till kommissionen och kräva svar. På insidan kan jag tillföra kritiskt tänkande.
Blir jag vald lovar jag att kämpa för din frihet och för att minska politikens och EU:s makt. Till skillnad från de gamla vanliga kindpussande gratisätarna.
Du röstar på mig genom att kryssa mitt namn (kandidat nr 6) på Medborgerlig Samlings valsedel i EU-valet 22 maj till 9 juni.
Hittar du ingen valsedel? Valmyndigheten tipsar:
• Ta en blank valsedel och skriv partiets namn och den av partiets kandidater som du vill rösta på.
Det vill säga:
Medborgerlig Samling
Henrik Alexandersson
Tack på förhand!
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.