Efter FRA-omröstningen hörde man en del borgerliga politiker säga att man kanske borde försöka skaffa sig en helhetsbild av övervakningsstaten. Sådant hör man inte längre, vilket får mig att tro att det bara handlade om nervositet för en knapp riksdagsmajoritet förra mandatperioden. (Nu för tiden har sossarna och regeringen gjort upp om FRA, som därmed har bred politisk uppbackning.)
När justitieminister Ask (m) presenterade Stockholmsprogrammet för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE) – då hävdade hon att det inte finns tid för att stanna upp och utvärdera övervakningsstaten och kriget mot terrorn innan man rusar vidare.
När EU-kommissionen försökte utvärdera datalagringsdirektivet fick man inte in de uppgifter som behövdes. Men av de uppgifter man ändå fick in, kan man dra slutsatsen att teledatalagring varken är nödvändig eller effektiv. (Det finns mycket som tyder på att datalagringen snarare missbrukas.)
Och när Europol skulle utvärdera avtalet om överlämning av data om europeiska banktransaktioner till USA (Swift-avtalet) – då visade det sig att bristande dokumentation och allmänt hemlighetsmakeri gjorde en utvärdering omöjlig.
Så när det gäller övervakningsstaten – då har våra politiker ingen överblick, inga utvärderingar att dra slutsatser från och ingen vettig bild av vart man är på väg. Vilket är ansvarslöst och farligt.
Samtidigt är allt på väg att bli ännu värre.
Britterna är nu på väg att införa övervakningslagar som ger staten tillgång till både trafikdata och innehåll, i princip i realtid, vad gäller alla telekommunikationer i öriket. I USA innebär den föreslagna CISPA-lagen en massiv övervakning av allt som sker på internet. EU-projektet Indect jobbar på att koppla ihop kameraövervakning och ansiktsigenkänning i realtid med beteendeanalys, databaser och register. FN jobbar på projektet Q6/17, som går ut på att alla datafiler skall kunna spåras till upphovsmannen.
Att det saknas helhetsperspektiv och utvärderingar är ett problem. Att det dessutom saknas en samhällsdebatt om hur massiv övervakning påverkar folk är ett annat. Våra politiker, deras funktionärer och övervakningsindustrin trampar gasen i botten – utan att någon riktigt vet vart vi är på väg.
Kombinera sedan detta med en maktapparat där allt mer makt överförs från medborgare till politiken, från enskilda länder till EU och från politiker och demokratiskt valda organ till ansiktslösa byråkrater.
Vill man skriva en dystopisk bok om övervakningsstaten – typ 1984 – då finns alla beståndsdelar redan på plats eller i pipelinen. I verkligheten.
