EU:s coronafond var bara början

EU:s coronafond består i att EU:s medlemsstater tog upp ett gemensamt lån på 750 miljarder euro.

Man skulle kunna kalla det inflationschockens ground zero. Mycket annat skulle tillkomma, men detta var tillfället när EU tillförde ekonomin en gigantisk mängd pengar man inte hade.

Coronafonden skulle gå till »grön omställning, digitalisering och social sammanhållning« i pandemins spår. Strandpromenader längs Medelhavet är bara ett exempel på felaktig användning av dessa medel.

Fonden har lett till fusk och korruption. Flera länder smusslar undan delar av tillskottet i den vanliga budgeten. Och bidragsberoende länder i södra och östra Europa har fått än mer bidrag, vilket bara försenar en reformering av deras ekonomier.

Priset för de svenska skattebetalarna blir 150 miljarder kronor. Vilket är dubbelt så mycket som det årliga anslaget till vårt militära försvar.

Ändå är coronafonden en västanfläkt jämfört med vad som kan vara på väg. Så här:

Frankrikes president Macron har hållit tal. Han varnar för att Europa håller på att dö.

Möjligen har han en poäng. Byråkrati, överreglering, höga skatter, centralstyrning, kommandoekonomi och politisk klåfingrighet har gjort att Europa halkat efter.

En ogenomtänkt klimatomställning och en närmast suicidal energipolitik har också gjort sitt till. EU är på dekis - och sämst går det för Sverige och Tyskland.

Men det är inte vad Macron avser. Han vill ha massiva investeringar i försvar, klimatomställning och teknologi. I sitt tal hyllar han coronafonden som en lyckad satsning.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att ana vartåt det här börjar luta. Europaportalen rapporterar:

»– Vi behöver gemensam kapacitet. Än en gång behöver vi en gemensam investeringschock, en stor investeringsplan med kollektiv budget. Vi behöver subventioner, sade Macron som tillade att EU:s finansiella kapacitet åtminstone bör fördubblas jämfört med i dag.«

Det handlar om någonstans mellan 600 och 1.000 miljarder euro. Per år.

Rapporterna gör gällande att detta är tänkt att finansieras med klimattullar, handel med utsläppsrätter, skatt på finansiella transaktioner och höjda skatter för multinationella företag.

Vilket är förslag vars pris i slutändan kommer att få betalas av oss konsumenter och skattebetalare.

Det är även förslag som gör att företag hellre etablerar sig utanför EU.

De negativa konsekvenserna är uppenbara och förutsägbara. Viket man kommer att upptäcka tids nog, om man inte redan gjort det.

Därför måste det vara oerhört lockande för EU att göra det enkelt för sig - det vill säga ta upp nya gemensamma lån.

Nu stämmer det förvisso att vi behöver rusta upp det europeiska försvaret illa kvickt. Men det är en av de få saker jag faktiskt kan tänka mig att frivilligt betala skatt för. Samhällelig kärnverksamhet, typ.

Att investera i klimatomställningen är ofta att kasta pengar in i ett svart hål. Antalet meningslösa eller i värsta fall kontraproduktiva projekt inom området är betydande.

Det krävs en grundlig reality check innan man satsar mer pengar i den gröna omställningen - oavsett om de kommer från skattebetalarna eller är upplånade.

Vad gäller investeringar i teknologi är det bästa om politiken håller tassarna borta. En fri marknad, färre regler, mindre byråkrati, lägre skatter och ett allmänt förbättrat företagsklimat är vägen framåt. Inte ökade offentliga utgifter och politisk styrning.

Europa behöver mer frihet - och mindre politik.

May, Trump, Macron & Co

Brittisk politik får ett allt större underhållningsvärde. Med en dolk bakom ryggen uppmanar Boris Johnson alla Tory-MPs att sluta upp bakom May. Han kan sin Shakespeare, Boris. På andra flanken kvittrar Corbyn glatt att han är redo att leda Red Labour in i ännu en framgångsrik valrörelse. (Jag har varnat för Corbyn, upprepade gånger. Dramaturgin spelas nu ut.)

Det ironiska är att Theresa May ledde Tories till det bästa matematiska valresultatet sedan 1983, 42,3%. Men det hade hon alltså inget för. Arma människa.

Denna röra har fått President Trump att skjuta upp sin London-resa. Det spekuleras i att detta var den ursäkt han behövde för att lägga en resa som lär leda till våldsamma protester i frysen. Det tror jag är fel. Trump är en mobbare. Han kommer att resa inom en inte allt för avlägsen framtid – och då tvinga britterna att förvandla sin huvudstad till en tungt militariserad zon.

Så har ju Trump sina egna problem. För tillfället tycks den amerikanska debatten handla om tolkning av kroppsspråk – vad gäller om Trump bad FBI-chefen att droppa Rysslandsutredningen eller ej. Är vi till att börja med på det klara med om Trump alls känner till att presidenten inte får göra så? Min personliga gissning är att han gjorde sin bästa Don Donald och faktiskt antydde något. Men det behöver ändå inte betyda att det finns någon relevant substans i Rysslandsanklagelserna. Bara att han tycker att själva utredningen är en pina. (Även om ljusskygga ryska kopplingar inte skulle förvåna någon.)

Vad vi ser i USA tror jag mest handlar om att det etablissemang som riskerar mista så väl makt som jobb nu reser sig upp i ursinnigt egenintresse. Detta är den offentliga sektorn som visar sina försvarsmekanismer. Det är väl så det blir när en klan tar över efter en annan – i detta fall efter ett i vart fall formellt sett demokratiskt val. Därmed inte annat sagt än att Trump är en grobian som förmodligen är en smula obalanserad, möjligen farlig och ovärdig sitt ämbete.

Mitt i allt detta andas EU-eliten ut, sveper med handen och säger att i Frankrike – där har man i vart fall valt en rimlig människa till president. Jag är inte helt övertygad. Vilket virke är Macron byggd av? Hur står han sig i en allvarlig kris? Sedan anser jag av ren princip att det kan bli problematiskt när president och parlament är av samma partifärg. Det är bättre när de står på olika sidor. Det saktar ner styrandet och ställandet över folk. Men nu lutar det alltså åt att det oskrivna kortet Macron kommer att få något slags absolut makt över Republiken, med kärnvapen och allt. Vi får väl hoppas att han inte går Full Orban.

För övrigt – Le Pen och Front National går, enligt BBC, ruskigt dåligt i parlamentsvalet. Alltid något. Uppgifter på söndagen gör dessutom gällande att det franska socialistpartiet närmast är på väg att utraderas i Nationalförsamlingen.

Frankrike... (Klicka på bilden för en större, mer läsbar variant.)