Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg

2026-07-04

Arga Andersson


Hon är väldigt allvarlig, Magdalena Andersson. Uppenbarligen har hon även kort stubin. Arga Andersson har blivit ett begrepp.

På något sätt märks det att hon studerat i Östtyskland. Jag känner igen den där avskalade stilen. Den humorlösa bisterheten.

Generellt sett verkar det inte vara så muntert inom socialdemokratin. Och det är klart, socialism är inget att skratta åt.

Politik som vill forma människor och samhälle efter ett på förhand bestämt kollektivt mål tenderar att kräva allt mer styrning när verkligheten inte fogar sig.

Det kommer att behövas en del socialistisk dådkraft för att till exempel tvångsintegrera befolkningen. De som står i vägen måste man då... hantera.

För det är ju där socialismen hamnar förr eller senare, oavsett om den införs med revolutionära eller demokratiska medel. Det finns inget utrymme för dem som inte vill vara med på tåget mot lyckans land.

I Östtyskland behövde man inte ens vara uttalad motståndare till systemet för att råka illa ut. Det kunde räcka med bristande entusiasm.

För socialdemokraterna är samhället något som skall styras, kontrolleras och lekas dockskåp med. Sverige skall bli mer som gamla Sossesverige igen.

Alternativet är bättre: En spontan evolutionär utveckling utan bestämt slutmål. Som bygger vidare på sådant som visat sig fungera bra. Där människor skapar värde genom frivillig interaktion som gynnar alla.

Men så enkelt vill sossarna inte ha det. Istället kommer de att lägga sig i saker de inte begriper, störa ekonomins självreglerande mekanismer, ändra på folk, slå sönder fungerande strukturer och centralstyra.

Vi vet ju hur det brukar gå. Incitamenten att arbeta, investera och ta risker försvagas. Allas ansvar är ingens ansvar. För att allt skall snurra på ändå krävs ett ständigt ökande mått av kontroll och repression. Regleringarna blir fler, byråkratin och köerna växer. Välståndet och utrymmet för kritik krymper.

Magdalena Andersson kunde se detta med egna ögon när hon läste tyska i DDR. Men uppenbarligen lärde hon sig inget. Eller så blev hon inspirerad, vad vet jag.

Så när man tänker efter passar Magdalena Anderssons bistra uppsyn rätt bra. Kampen för den socialistiska utopin kräver hårda nypor.


CC0

2023-12-03

Våra politiker lever i en fantasivärld


Många människor - inte minst politiker - lever i en fantasivärld. De förhåller sig till verkligheten utifrån hur de tycker att den borde vara. Inte utifrån hur den verkligen är. Vilket är ett problem.

Häromdagen såg jag premiären av SVT-programmet Teodorescu & Suhonen, som försöker föra ett seriöst politiskt samtal. Ämnet var Israel-Palestina-konflikten.

Programmet hade titeln »Vad ska Israel göra då?«. Vilket var en fråga som flera gånger återkom från höger. Hur skall Israel hantera situationen, givet de verkliga förutsättningarna? Något konkret svar kom aldrig från vänster.

Vilket är rätt typiskt. Det känns som att de rödgröna inte alltid tänkt igenom saker och ting. Vilket lett till systemkritiska problem vad gäller till exempel energi och migration.

Frånvaron av logiskt tänkande och konsekvensanalys är emellanåt häpnadsväckande. Som sömngångare driver rödskäggen igenom saker som uppenbart kommer att gå åt helvete. För att de kan. 

Men det är inte som att alla andra saknar skuld. Vi har på tok för länge låtit vänstern komma undan med att driva sådant som låter bra, men som får allvarliga konsekvenser när det omsätts i verkligheten.

People will give you as much bullshit as you can take.

Vi måste bli besvärliga och käfta emot, även när det är utanför vår småborgerliga bekvämlighetszon.

Vilket inte är så svårt. En bra början är att fråga: Hur?

Hur har man tänkt sig att vi skall få el om man stänger ner baskraft innan det finns någon stabil och fungerande ersättning?

Hur skall den där klimatomställningen egentligen gå till? Vilka blir konsekvenserna för vanligt folk? Och hur har man tänkt sig hantera det hela, om det visar sig att en omställning till stenåldern saknar demokratiskt mandat?

Hur har man tänkt sig införa socialism utan ett stort mått övervakning, tvång och förtryck?

Hur skall Israel göra, givet att Hamas målmedvetet dödar alla judar de kommer åt och försöker utplåna Israel? Hur skall man hantera att Hamas använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar? Hur?

Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma, som fransmännen brukar säga.

Och att ställa frågor kan ibland leda till att den svarande måste ompröva sina ställningstaganden. Om samtalet sker under lugna och ordnade former.

Ge din motpart en bild av hans åsikt eller påstående som ni båda kan vara överens om. Sedan kan du börja plocka sönder den aktuella tesen med relevanta frågor och precision i sak - istället för att ge dig på vad du tror, anser eller hoppas att den andre tycker.

Man kan i sammanhanget notera att vänstern inte sällan avfärdar fullt logisk kritik och analys som hat och hot. Speciellt på nätet. Det man förlorat i sak tar man igen med känslomässiga reflexer.

Kärnkraften, klimatet, flyktingarna, Gaza... Exemplen på känsloladdade frågor är många. Tyvärr trumfar känslor ofta fakta och förnuft. Vilket begränsar människors förmåga att ta in relevant information.

Det är lätt att låta ogenomtänkta känsloreaktioner styra ens handlande. Men inte lämpligt. Den som reagerar känslomässigt har sämre möjlighet att fatta rationella och väl underbyggda beslut.

Detta har drivit samhällsdebatten till något slags strid mellan känsla och förnuft. Vilket inte är speciellt konstruktivt.

Och inte blir det bättre av att många makthavare inte begriper vad de sysslar med.

I bästa fall är de i händerna på kloka, hederliga och rättrådiga tjänstemän som styrs av sin objektiva ämbetsmannaheder.

Mer vanligt är att de improviserar, är systemets fångar och genomför ideologiskt styrda (eller godtyckliga) samhällsförändringar utan att ha eller ta till sig relevant information.

Ingen politiker kan hinna läsa och sätta sig in i allt de beslutar om. Som regel litar de på att någon annan har koll. Inkompetens, lättja och en vag ångest över sin egen otillräcklighet är vanligt förekommande drag.

Än värre blir det om man kastar in utopiska ideologier i leken. Sådana blockerar politikernas varseblivningsförmåga - och är motsatsen till objektiv analys, verklighetskontakt och utveckling.

Samhället är en dynamisk process utan bestämt slutmål. En sådan passar inte in i utopiska mallar. Den låter sig inte planeras. Den blir aldrig färdig.

Men politik i allmänhet och utopiska projekt i synnerhet stör den spontana utvecklingen och framåtskridandet.

Bristande förmåga till logiskt tänkande och konsekvensanalys. Känslor och dogmer som blockerar varseblivningen. Inkompetens, missriktad välvilja och storhetsvansinne. Vad kan väl möjligen gå fel?

Det är hög tid för en reality check. Och det gäller inte bara de rödgröna.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem och länkar till min övriga produktioin direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

2023-09-26

Medborgerlig Samling - 2024 års Junilistan?


Jag besökte Medborgerlig Samlings partistämma i helgen.

MED beskrivs ibland som ett SD fast utan rasism. Jag skulle hellre kalla dem för de nya gamla moderaterna. Ett stabilt liberal-konservativt parti med en bred kontaktyta mot verklighetens folk.

Ett parti för dem som oroas över samhällsutvecklingen. För dem som tvingas betala notan för alla vansinnigheter. För dem som vill ha mer personlig frihet och som vill bli lämnade ifred av staten. För dem som är i kontakt med verkligheten.

Spontant känns MED som ett parti som delar min värdegrund: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en människas frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Plus att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför staten.

Till skillnad från många andra småpartier har MED en fungerande organisation, utan att för den sakens skull ha en kvävande byråkrati. Det är en bra början.

På stämman lämnade Ilan Sadé ordförandeskapet. Han är kanske mest känd för att MED inte fick vara med i Pride-tåget, trots att Ilan är den ende partiledare som faktiskt är gay. För att vänstern fått för sig att MED är dödsmördarnazister. Vilket naturligtvis inte stämmer.

Till ny partiledare har man valt Daniel Sonesson - en trevlig entreprenörssjäl från Österåker som säger det som vanliga borgerliga väljare och många andra tänker. Lyssna till honom i videon ovan. Jag tror att detta går hem i stugorna.

Med några undantag är MEDs aktivistkår framvuxen utanför den politiska broilerfabriken. Partiet är en samling människor som ofta själva kommit fram till en rimligt frihetlig och verklighetsförankrad syn på saker och ting. Vilket känns äkta och befriande.

Speciellt tror jag att MEDs no-nonsense-inställning till EU kommer att flyga. Fokusera på frihandeln, stoppa EU:s klåfingrighet och centralstyrning.

Varför skulle inte EU kunna vara ett smörgåsbord - där frihandeln står i centrum och medlemsstaterna sedan kan välja vad de vill vara med på, som fri rörlighet och en gemensam valuta?

Det behövs fler besvärliga människor som ifrågasätter och käftar emot i Europaparlamentet. Ledamöter som inte ställer upp på premissen om en ständigt allt mer fördjupad politisk union. Vilket i sig är en tillräckligt lockande valplattform.

Europas storhet byggde på en mångfald som gav oss skiftande erfarenheter och institutionell konkurrens. Därför bör så mycket makt som möjligt återföras till medlemsstaterna. För vad är det väl för vits med fri rörlighet om allt är precis likadant överallt?

Dessutom är EU-valet inte avgörande för makten i Sverige. Här kan borgerliga väljare som tycker att deras riksdagspartier är menlösa rösta på ett alternativ som faktiskt kan orsaka buller och göra skillnad.

Plus att MED är emot EUs värsta tendenser när det gäller att massövervaka folket. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

MED kan mycket väl vara rätt parti, på rätt plats, vid rätt tidpunkt - i nästa års EU-valrörelse.

En annan fråga som intresserar mig är drogfrågan. Där finns motstridiga åsikter i partiet.

Men MED är tydligen redan för innehav för eget bruk, vilket känns klokt. Och man har kommit fram till att frågan om legalisering av cannabis bör utredas.

Vilket är mer än man kan säga om riksdagens förment borgerliga partier - som var för att utreda förbudet mot innehav och personligt bruk i opposition, men som är emot en sådan utredning nu när de sitter i regeringsställning.

Evidensbaserad politik är bra. Och jag har mina aningar om vart en sådan leder. Det är en process.

För att knyta ihop säcken har MED svängrum för att vara lite sexigare och lite roligare än de andra partierna. Man har större utrymme att säga vad man faktiskt tycker. Och MED är inte sammanväxt med systemet. Vilket som sagt känns uppfriskande.

2023-03-25

Drömmen om en bättre borgerlighet


Jag är i Göteborg för att delta i en panel på Medborgerlig Samlings framtidskonferens. (Lördagen direktsänds på Youtube. Jag medverkar på söndag morgon.) Imponerande stort och välorganiserat för att vara ett litet parti utanför medias intresse och den löpande rikspolitiken.

Här samlas folk från hela landet som vill se en borgerlig politik som är mer rakt på sak, utan att hänfalla till SD:s rasism och intellektuella grundhet. Mer intressant debatt och större frågor. Och inte alls så kufigt som man kanske skulle frestas att tro. ;-)

Just nu har Alexander Bard rullat igång en panel om "liberal nationalism" - vilket känns som ett sätt att hitta en etikett som är tillräckligt uppseendeväckande för att sticka ut, utan att för den sakens skull sjunka ner i det främlingsfientliga och isolationistiska träsket.

Intressant, med tanke på att länder som till exempel USA och Norge kan odla en positiv och relativt inkluderande nationalism, i meningen att man är stolt över och gillar sitt land. Frågan är om något sådant flyger i Sverige - som en greppbar arena för liberalismen, som människor i allmänhet kan relatera till.

Övriga ämnen på dagordningen är integration, energi, drogpolitik, skatter, bildning, företagande, genuskaos, övervakning och EU.

Följ sändningen på Youtube och Facebook - där du även kan ställa frågor till de medverkande i chatten. Dagens sändningar lär även gå att se i efterhand.

2022-12-07

Formeln för ett fungerande samhälle

Klicka på bilden för en större variant.

Det finns en sweet spot där konservatism, liberalism och libertarianism möts.

Den konservative skulle utrycka det som att samhället mår bäst av långsamt, naturligt framåtskridande som inte forceras fram av politiska experiment. Man tar tillvara på det som fungerar bra och lämnar det som fungerar dåligt på historiens skräphög.

Den frihetligt sinnade skulle betona den spontana ordningen. Miljontals aktörer som genom frivilligt samarbete erbjuder sådant som efterfrågas av folket. 

Framåtskridande upptår när olika alternativ prövas mot varandra. Och när tillfälligheter skapar synergieffekter. Sådant som aldrig kan replikeras av kommittéer och byråkrater.

Eller som F.A. Hayek uttrycker saken...

»Hur förödmjukande det än kan vara för den mänskliga stoltheten, måste vi erkänna att civilisationens framsteg och även dess bevarande är beroende av att det ges maximala möjligheter för tillfälligheter att inträffa.«

Ett samhälle som växer fram ur spontan ordning är ett stabilt samhälle. Där finns olika alternativ att välja mellan, istället för att man är beroende av en offentlig monopolaktör. Alla ägg läggs inte i samma korg.

De bästa lösningarna på samhällets behov har utarbetats genom erfarenhet, genom trial and error.

Därför bör den politiska makten inte vara större än vad som krävs för att upprätthålla samhällelig kärnverksamhet.

Det skall vara folket som genom sina val formar samhället och framtiden. Inte politiker.

2022-12-05

Mindre stat ger starkare demokrati


Ju mer staten bestämmer, ju viktigare blir det för folk vem som styr. Och ju större blir polariseringen.

I ett land där staten bara ägnar sig åt sin kärnverksamhet och politikerna undviker ideologiska experiment behöver man inte bry sig så mycket om vem som styr.

Men när allt mer av mänsklig verksamhet styrs och kontrolleras av staten; när den enskildes privatekonomi är direkt beroende av politiska beslut; när skatterna stiger; när staten ägnar sig åt att omforma människan och uppfostra folket - då blir plötsligt politiken väldigt påträngande.

När den politiska demokratin dessutom är så utformad att vinnaren tar allt, är det inte att undra på att tonen blir råare och att det konstruktiva samtalet trängs undan.

När staten är stor och politiken klåfingrig minskar många människors förtroende för det demokratiska systemet. Speciellt bland dem som röstat på annat.

Är staten däremot liten, fokuserad på sin kärnverksamhet och ger individen ett stort mått av frihet ökar respekten för vårt demokratiska system - eftersom det inte finns så mycket att störa sig på.

Dessutom finns det skäl att tro att en liten stat är bättre på att leverera kärnverksamhet än en stor, byråkratisk och klåfingrig statsapparat. Vilket också kan bidra till förtroendet för det demokratiska systemet.

2022-11-15

Alla kan inte hålla med alla om allt


Ingen har helt rätt eller helt fel om allt. Vilket borde vara rätt uppenbart.

Ändå förvänts man ofta acceptera eller förkasta i princip allt en viss aktör säger. På grund av vem avsändaren är. Inte på grund av vad som sägs.

Vilket känns mer som att hålla på ett fotbollslag än konstruktiv politisk dialog och analys.

Vissa politiker och partier har motbjudande drag. Men det hindrar inte att de ibland kan ha rätt i sak. Man bör inte låsa sin uppfattning om andra baserat på yttre attribut.

Jag är inte alls överens med det parti jag röstar på, i vissa frågor. Och jag kan hitta något hos riksdagens alla partier som jag kan hålla med om.

Dessutom förändras verkligheten och vår kunskap ständigt. Vilket lätt kan kollidera med fixerade utopier och prestige. Istället bör politik vara en ständigt lärande verksamhet.

Aristoteles ansåg att jorden är allts centrum. Han baserade sin åsikt på de till synes objektiva observationerna att jorden står stilla och att allt faller mot den. Men bilden är som bekant större än så.

Sedan kan man inte utesluta att även personer vars åsikter man inte delar kan ha relevant information att tillföra. Eller i vart fall något man själv inte visste tidigare.

Genom att lyssna på andra kan man även förstå varför de tycker som de tycker. Vilket är särskilt viktigt om man inte delar deras uppfattning.

Genom att försöka lyssna till vad som verkligen sägs - och betrakta saker och ting utan förutfattade meningar - blir det enklare att förhålla sig till politiken på ett rationellt sätt.

Om det är det man vill.

2022-10-16

Tidö-avtalet - the good, the bad and the ugly


När man väljer parti eller block att rösta på tvingas man välja mellan paketlösningar. Vilket är ett problem. Oavsett vem man röstar på kommer det att sluta med att man får en massa saker som man inte vill ha.

Så också denna gång. Tidö-avtalet innehåller en del saker som jag tycker är strålande bra - och annat som jag inte bara är emot utan även kommer att bekämpa.

Låt oss titta på några av punkterna i SD+M+KD+L-uppgörelsen om delar av politiken under de kommande fyra åren:

»Regeringen kommer under mandatperioden pröva företrädare eller motsvarande från samarbetspartierna med exakt samma krav utifrån meriter som alla andra sökanden till poster under regeringens utnämningsmakt.« (sid 4)

Detta är en viktig markering. Man tänker inte missbruka utnämningsmakten, utan tänker sätta duglighet och kompetens före partibok. Precis som Regeringsformen (som är en del av våra grundlagar) föreskriver att det skall gå till.

»Förutsättningarna för investeringar i kärnkraft ska stärkas genom särskilda statliga kreditgarantier uppgående till 400 miljarder kronor, med mer generösa villkor än dagens system. Avgränsningarna i dagens system med gröna kreditgarantier behöver ses över så att kreditgarantierna kan användas även för nybyggnation av kärnkraft. Nya regler ska införas som förhindrar att politiken godtyckligt stänger ner kärnkraftverk – kärnkraft ska garanteras  rätten till drift och elproduktion så länge anläggningarna är i gott skick och drivs på ett säkert sätt. Om staten tvingar fram en nedläggning ska ägare ha rätt till skadestånd.« (sid 12-13)

Sverige styr alltså tillbaka från väderberoende elproduktion till stabil och förutsägbar dito. Vilket är absolut nödvändigt. Energidelen av avtalet ger även andra positiva besked:

Man vill undersöka om de nedstängda reaktorerna Ringhals 1 och 2 kan återstartas. Och man vill ändra det energipolitiska målet från "100% förnybart" till "100% fossilfritt". 

»Vattenfall bör omedelbart påbörja planeringen av ny kärnkraft vid Ringhals och andra lämpliga platser.« (sid 13)

»Omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen. Ett nytt regelverk för omprövning tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.« (sid 14-15)

»Planen att låta elnätskollektivet subventionera den havsbaserade vindkraftens elnätsanslutningar stoppas. Principen att den som ansluter till elnätet ska stå för de kostnader anslutningen orsakar ska upprätthållas även till havs.« (sid 15)

So far, so good. Men sedan kommer vi till rubriken kriminalpolitik, som är mer problematisk.

»Utökade möjligheter till preventiva tvångsmedel. Tilläggsdirektiv lämnas till utredningen om preventiva tvångsmedel (Ju 2021:15). Utredningsdirektiven ska omfatta att överväga och lämna författningsförslag som innebär att tvångsmedel kan användas preventivt för att förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i kriminella nätverk.« (sid 19)

Sverige kommer alltså att fortsätta marschen in i övervakningsstaten, vilket tyvärr inte var oväntat. Den röda linjen - ur ett människorättsperspektiv - är att övervakning endast bör inriktas mot människor som är misstänkta för att ha begått eller planerar brott. Någon sådan garanti finns inte i texten.

Generellt sett är det även viktigt att hålla fast vid principen: Inget straff utan föregående rättslig prövning. Inte heller denna princip nämns - men kan bli aktuell till exempel vid utvisning av gängkriminella som inte är svenska medborgare.

»Inför ett system med tidsbegränsade visitationszoner för att söka efter illegala vapen och sprängmedel. Åklagare ska kunna besluta om utökade befogenheter för polis att på en viss geografisk plats söka efter vapen och handgranater på människor och i fordon. Besluten ska vara tidsbegränsade och ska även kunna vara begränsade till vissa tider på dygnet, t.ex. för att minska förekomsten av vapen vid uteställen. Åklagares beslut ska kunna överklagas till domstol. Systemet ska utvärderas efter tre år.« (sid 20)

Som synes har Liberalerna fått in en del garantier för rättssäkerhet i skrivningen. Det centrala är hur de nya reglerna kommer att användas.

Det är en sak om visitationszoner upprättas vid konkreta misstankar om att något kommer att ske på någon speciell plats. Det kan möjligen försvaras.

Men att använda systemet för att under längre tid markera vissa befolkningsgrupper kan bli kontraproduktivt.

»Ett system med anonyma vittnen ska införas.« (sid 20)

Detta är allvarligt och problematiskt. I en rättsstat måste man få veta vem som anklagar en för en viss handling för att kunna försvara sig.

Tänk tanken att någon anklagar dig för något, utan att du får veta vem personen är och vars motiv och trovärdighet du därmed inte kan bedöma. Detta öppnar för rent Kafka-artade processer.

»Gränsen för s.k. obligatorisk häktning ska sänkas till ett års fängelse.«

Tänk er nu för väldigt noga. Detta kan leda till en kraftig ökning av antalet häktade. Regeländringen gäller inte bara gängkriminella. Och alla häktade är inte skyldiga. Dessutom är våra häkten och fängelser redan överfulla.

»Ansvaret för de tyngst kriminella unga personerna ska därför flyttas från kommunerna till Kriminalvården. Det gäller exempelvis vissa grovt kriminella unga personer som är föremål för frivårdspåföljder eller ingripanden enligt sociallagstiftningen. Vidare ska särskilda ungdomsfängelser inrättas som Kriminalvården ska vara huvudman för. Ungdomsfängelser ska ersätta de särskilda ungdomshem som SiS ansvarar för idag och där domar på sluten ungdomsvård normalt verkställs.« (sid 21)

Och där kom något bra. Att sätta unga brottslingar på SiS-hem som egentligen är avsedda för unga med helt andra problem har fungerat dåligt. Nu blir det ändring på det. Vilket inte minst kommer att göra livet betydligt bättre för de SiS-intagna som inte är kriminella.

Man kräver även strängare straff för sexbrott. Vilket kan vara på sin plats vad gäller verkliga sexuella övergrepp. Men idiotiskt om det även gäller brott utan offer, som vid sexköp mellan samtyckande vuxna.

»En utredning ska utvärdera hur nödvärnsrätten ska stärkas. Det handlar bland annat om att införa en utökad nödvärnsrätt för den som angrips i sitt hem, i närhet till sin familj eller om personen är underlägsen till antal eller storlek.« (sid 24)

Detta kan rimligen ses som en bra sak.

»Kamerabevakningslagen ses över för att möjliggöra kamerabevakning oftare och på fler platser.« (sid 25)

Man kan ifrågasätta kameraövervakningens effektivitet. Men speciellt bör man vara uppmärksam på att nya kamerasystem kan kopplas till automatisk ansiktsigenkänning och registersamkörning i realtid. Vilket förvandlar tidigare "dum" kamereaövervakning till ett verktyg som är betydligt mer intgritetskränkande.

»Användningen av provokativa åtgärder lagfästs. En utredning ska se över i vilken utsträckning provokativa åtgärder är möjliga och lämpliga att använda. I synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas.« (sid 26)

För det första skall polisen lösa brott istället för att provocera fram dem. Det är orimligt om staten provocerar en person att utföra en olaglig handling som denne inte hade begått annars - och sedan straffa honom för det. Brottsprovokation är dåligt. Bevisprovokation är OK.

»Tullverkets verksamhetsområde utökas till att omfatta brottsbekämpande uppgifter i större utsträckning. I samband med detta ska myndighetens uppdrag och befogenheter ses över. Utgångspunkten är en effektiv och ändamålsenlig kontroll över gränsen, både gällande passager och brott som begås i samband med gränsövergångar och i gränsnära områden. Utförsel av stöldgods ska kriminaliseras.« (sid 26)

Man kan undra varför det inte redan är så.

»Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och sportskyttar.« (sid 26-27)

Detta är ett glädjande besked och något slags återgång till sunt förnuft.

»Lagstiftning mot hedersrelaterat förtryck ska skärpas, stödet till utsatta förbättras och myndigheternas arbete effektiviseras. Bland annat kriminaliseras kontrollerande beteende, oskuldskontroller, oskuldsoperationer, oskuldsintyg och stämpling och försök till vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Vidare utreds behov av lagändringar i syfte att s.k. omvändelseterapi under hot eller på annat sätt tvinga någon att försöka förändra sin sexuella läggning ska vara förbjudet.«

Detta är med alla rimliga måttstockar ett bra förslag, som stärker individens rätt.

Vidare får vi se en skärpning av migrationspolitiken. Som libertarian hade jag hellre sett principen: Människor skall få bo var de vill. Men inte på andras bekostnad. Och inte om de hotar andras frihet, säkerhet eller egendom.

»Det ska ske ett utredningsarbete som ska få i uppdrag att se över regelverket för arbetskraftsinvandring i syfte att höja inkomstgränsen.« (sid 35)

Det går kanske att förstå tanken. Men det bär ändå emot att hindra människor som faktiskt vill och kan försörja sig själva. Detta för att inte nämna konsekvenserna när det gäller säsongsanställda inom skogs- och jordbruk, bärplockning m.m.

»Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel: Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.« (sid 37-38)

Detta är knepigt. Man kan inte straffa människor bara för att man ogillar dem. Ingen skall kunna straffas med mindre än föregående rättslig prövning.

I övrigt kan vi läsa om en skola som mer fokuserar på kunskap, bättre villkor för företagande, sänkt skatt på arbete och pensioner, lägre drivmedelspriser, ändrade 3:12-regler och. 300.000 skattefria kronor i ISK.

Public Service får vara kvar, aborträtten skyddas i grundlagen, tjänstemannaansvaret skall återinföras och man vill ha en svensk kulturkanon.

Ömsom vin, ömsom vatten.

Det är bara att fortsätta kämpa för frihet, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och fri information - vilket inte skiljer så mycket från läget vid ett annat valresultat. Friheten måste alltid försvaras.

Samtidigt rymmer överenskommelsen mycket av bra borgerliga politiska principer och en dos sunt förnuft. Vilket vi inte hade fått med de rödgröna.

Jag röstade på den nya regeringen. Nu får vi en hel del reformer som jag tycker är bra. Och jag har en naiv förhoppning om att det är lättare att framföra saklig, rättighetsbaserad kritik mot en borgerlig regering än mot en socialistisk.

Det är som det är. Så intressant. Nu får vi förhålla oss till det.

2022-10-09

Politik hindrar samhällsutvecklingen


Jag är svårt oenig om vissa frågor med det parti jag röstat på. Och de flesta andra partier.

Det finns partier som jag absolut inte skulle kunna rösta på, men som jag ändå tycker kan ha rätt i vissa sakfrågor. (Dock inte alltid av rätt skäl.)

Ju äldre man blir ju mindre svartvit blir partipolitiken, när det kommer till sakfrågor.

Ingen har alltigenom rätt. Ingen har alltigenom fel. Det blir mer en fråga om att väga samlade bedömningar mot varandra.

Ett knep kan vara att granska i vilken grad olika partier är förankrade i verkligheten. Tumregeln är att ju mer utopiskt ett parti är, ju mer orealistisk eller rent av farlig är dess vision och politik.

Ännu värre är det med partier som anser sig själva vara moraliskt överlägsna. För dem helgar ändamålet medlen. Historien är fylld med varnande exempel.

Det räcker inte med att vilja väl. Det räcker inte med att tycka saker som låter bra. Det räcker inte med att haka på sådant som är politiskt trendigt. Man måste tänka och vara i kontakt med verkligheten också.

För mig känns det viktigt att politik bygger på ständigt lärande. På kunskap, erfarenhet och fakta. Att samhällsförändringar växer underifrån istället för att påtvingas uppifrån.

Samt att det finns något slags hållbar logik i vad politikerna säger.

Ett problem med politik är att politiker är så låsta vid sina förutfattade meningar, utopiska visioner och maktambitioner att det blockerar deras varseblivningsförmåga.

Deras prestige hindrar dem från att ta till sig relevanta fakta och logiska resonemang.

Istället drabbas de av confirmation bias, som leder till att de bara tar till sig information som kan tänkas stödja deras politik och världsbild - samtidigt som de blockerar sådant de inte vill höra.

Konsekvensanalyser hoppas över eller ignoreras.

Vårt samhälle utvecklas ständigt. Förutsättningar ändras. Nya fakta tillkommer. Erfarenheter ackumuleras. Tekniken utvecklas. Vårt sätt att göra saker förbättras och förfinas.

Politik i allmänhet - och utopiska idéer i synnerhet - stör denna process. Vilket leder till att saker och ting blir sämre än de annars skulle behöva vara.

2022-09-01

Podcast: Jag besöker valstugorna

 


Jag besöker valstugorna vid Sergels Torg i Stockholm - för att utreda vad partierna tycker om rätten till privatliv och privat korrespondens off- såväl som online.

Soundcloud » | 5 juli-stiftelsens blogg »

2022-07-15

Våra problem är konsekvenser av medvetet fattade beslut


I Nederländerna har man ett bondeuppror, vars rötter kan spåras till en ogenomtänkt klimatomställning. Sri Lanka har i stort sett kollapsat som nation, vilket bland annat utlösts av en verklighetsfrånvänd uppifrån styrd omställning av jordbruket.

Det som förvånar mig är att folk är förvånade. Detta är konsekvensen av medvetet fattade beslut.

Spåren finns överallt. I FN:s Agenda 2030. I World Economic Forums egna dokument. I nationella politiska planer och lagstiftning. Allt finns i öppna källor.

Man har fattat beslut som låter bra - men som är ogenomtänkta, som saknar konsekvensanalys och som är verklighetsfrånvända.

Vilket möjligen är ett tecken på att den härskande politiska klassen lever i en bubbla.

I Sverige kan vi se något liknande. Vi förväntas enligt EU-kommissionens beräkningar få EU:s lägsta tillväxt. Vilket också är konsekvensen av medvetet fattade beslut. Fattade av de partier folk har röstat på.

En företagsfientlig politik, en onödig energikris och absurda miljökrav gör oss alla fattigare. Det borde inte komma som en överraskning för någon.

Ett betydande problem med allt politiskt korrekt men verklighetsfrånvänt lullull är att det utgår från ett fåtal centrala noder. Alla i hela världen skall göra likadant.

Vilket innebär dramatiska och förödande konsekvenser för alla, när man fattar felaktiga beslut.

Samtidigt dödar denna centrala styrning naturligt framåtskridande, kreativitet och entreprenörskap.

Politiken av idag förnekar en evolutionär utveckling av samhället - byggd på spontan ordning, erfarenhet, frivilligt samarbete, sammanträffanden, rationellt egenintresse, en fri marknad och ett livskraftigt civilsamhälle - till förmån för sina fixa idéer.

Som F.A. Hayek uttryckte saken: Hur förödmjukande det än kan vara för den mänskliga stoltheten, måste vi erkänna att civilisationens framsteg och även dess bevarande är beroende av att det ges maximala möjligheter för tillfälligheter att inträffa.

2022-07-14

Finns det en tyst majoritet? (Uppdaterad)


Uppsala Universitet och SOM-institutet har gjort en undersökning som verkar intressant. Med reservation för att jag inte vet vilka svarsalternativen var, fick deltagarna peka ut en grupp i samhället som de ogillade.

Minoriteterna kom långt ner på listan. Istället toppades den av sverigedemokrater (22,8% ogillade), antivaxare (17,4%) och abortmotståndare (16,8%)

Undersökningen låter även meddela att »Var tredje anser att personer i den ogillade gruppen inte borde få delta i demonstrationer, och var femte att de inte borde få uttrycka sina åsikter. Hela 64 procent anser att en person i den ogillade gruppen inte borde få bli statsminister. Trots att det här är rättigheter som står i grundlagen.«

Samt följande om självcensur. »Över 50 procent av de tillfrågade instämde med påståendet: "I dagens politiska klimat kan jag inte öppet uttrycka mina åsikter eftersom andra kan tycka de är stötande."«

Även om jag som sagt inte känner till undersökningens metodik är detta intressant. (Själva undersökningen verkar lite knepig att hitta. Tipsa gärna i kommentarerna. Det ovanstående bygger på universitetets redaktionella presentation.) Uppdatering: Upphittad, se länk och bilder nedan.

En spekulation är att vänstern är mer benägen att ogilla och vilja tysta politiska motståndare. Helt enkelt eftersom den anser sig själv vara god och moraliskt överlägsen alla andra. Sådant leder inte sällan till fanatism. De som står i vägen för den utopiska visionen betraktas då som objektiva fiender. Uppdatering: Större spridning än jag trodde.

En relaterad spekulation är att de som känner att de inte fritt kan uttrycka sina åsikter oftare är höger. Detta antagande bygger på att högerfolk i allmänhet tenderar att oroas av händelser och företeelser som är symboliskt laddade för vänstern. Uppdatering: I princip bekräftat.

Energipolitik, brottslighet och belastning på välfärdssystemen är exempel på frågor där pragmatiska, verklighetsbaserade åsikter lätt kan komma i konflikt med vänsterns ideologiskt laddade uppfattning.

Frågan är om det finns en tyst majoritet som står för rimlighet och sunt förnuft - men som inte vill eller orkar ta striden med en allt mer kolerisk vänster?

Länk:
• Politisk intolerans begränsar debatten i Sverige »

Uppdatering: Undersökningen upphittad (PDF) »

Några intressanta tabeller ur undersökningen. Klicka på bilderna för en större variant.



2022-07-08

Försöker media mörka vad som sker?


I mitt Twitterflöde ser jag rapporter om att bönder i Nederländerna protesterar.

Protesterna tycks rikta sig mot nya lagar som kommer att tvinga många jordbrukare att lägga ner sin verksamhet - för klimatomställningens skull.

Jag ser konvojer av traktorer som blockerar vägar och bönder som sprutar gödsel framför förvaltningsbyggnader.

Jag ser bilder som påstås visa tomma grönsakshyllor i holländska butiker.

Och jag ser videoklipp som förefaller visa polis som skjuter skarpt för att hindra en 16-åring med traktor från att protestera.

Jag vet inte så mycket om vad som verkligen sker i Holland. Men det förefaller rätt dramatiskt.

Så till min poäng: Jag ser inte ett ord om detta i traditionell svensk media.

Från det lilla jag sett i mitt flöde på nätet verkar det som sker helt klart nyhetsmässigt. Och rimligt trovärdigt.

Så jag kan inte låta bli att spekulera: Är skälet till att dessa händelser befinner sig i medieskugga att traditionell media drar sig för att rapportera orimliga konsekvenser av en ogenomtänkt klimatomställning?

Men det är som sagt bara en spekulation.

Vad som talar emot en organiserad mörkläggning är att en sådan kräver folk och planering - vilket i så fall borde ha läckt ut.

Eller är mediekåren så hårt hållen att alla svenska journalister samtidigt håller tyst om sådant som strider mot den påbjudna klimatdoktrinen? Alla journalister? Det känns inte heller speciellt plausibelt.

Inte desto mindre är det stort buller, hallå och dramatik i Holland - utan att ett ord nämns om saken i svensk media.

2022-07-07

Så tar man bort gängens främsta inkomstkälla


Gör tankeexperimentet att man avkriminaliserar bruk och innehav för personligt bruk av marijuana. Vilket inkluderar rätten att odla ett mindre antal plantor per person.

Så fort plantorna givit skörd är det ingen som behöver handla av kriminella gäng längre. Alla har vad de behöver. Och gängen blir av med sin viktigaste inkomstkälla.

Det går i princip inte att överdosera på gräs. Den som röker på stör eller hotar som regel ingen annan. Till skillnad från till exempel sprit.

Med avkriminalisering av innehav för eget bruk kan sjuka människor få tillgång till något som faktiskt lindrar deras krämpor.

Plus att polisen i detta tankeexperiment kan fokusera på viktigare saker än att jaga brukare - som inte skadar eller utgör något hot mot någon annan.

Vore det bättre eller sämre, jämfört med idag?

2022-06-29

Min valkompass ger inga bra svar


Här är den klassiska politiska fyrfältaren, som den såg ut innan man började krångla till allt med GAL-TAN. Och de politiska partierna, som jag uppfattar dem.

Vänsterpartiet kan ha sina ljusa ögonblick. Till exempel i övervakningsfrågan. Men i övrigt kommer genomförandet av vänsterns utopi att kräva våld och tvång. Se historien för referenser.

Dessutom försöker de framställa sig själva som moraliskt överlägsna andra, vilket är en tydlig varningsklocka.

Det är Miljöpartiets enögda fanatism som gjort ett allvarligt läge ännu värre.

De försöker rida på klimatfrågan för att tvinga fram sitt idealsamhälle där allt som är gott, trevligt eller roligt är förbjudet. Ett samhälle utan tillväxt - det vill säga utan utveckling.

Vilket för övrigt kommer att kräva ett stort mått av regler och kontroll.

MP:s utopiska vision kommer dock inte att ha demokratiskt mandat, när folk inser vad den verkligen innebär.

Men det hindrar inte MP från att försöka ändå. De anser sina mål överordnade demokratin. De medger det till och med offentligt.

Sossarna är som dom är. Skamlösa. Fixerade vid makten. Och med allt sämre verklighetskontakt. Deras ideologiska experiment håller på att ödelägga samhällelig kärnverksamhet.

Och de håller en armé av NGO:er och finvänstern försörjda med skattemedel.

Centern. Vad säger man? De är i vart fall bland de mindre auktoritära partierna. Men vad hjälper det, när partiet blivit svensk politiks främsta kaospilot?

Det hände något med Annie Lööf i samband med FRA-omröstningen.

Möjligen tror hon att hon på något sätt kan bli statsminister. 

Ibland händer det att Liberalerna gör rätt sak av rätt skäl. Men bara ibland. De skall även ha poäng för att de emellanåt är villiga att lyssna till sakliga och principiella argument. Men bara emellanåt.

Med Pehrson som partiledare är det dock ingen tvekan om att de ligger i det auktoritära blocket.

Först tänkte jag sätta SD på vänstersidan. För det är ju så det är, om man läser deras program.

Tillsammans med gröningarna är de nog de som visar mest auktoritära tendenser. Vilket möjligen är deras USP.

Moderaterna hade kunnat sniffa på gränsen till det frihetliga om det inte vore för ett par saker.

Den världsfrånvända drogpolitiken - som skapar lidande, död, brottslighet och våldsdåd. Förtjusningen i massövervakning. En med tiden allt slappare hållning till den demokratiska rättsstatens grundläggande principer.

Plus att man låter sossarna komma undan genom att ställa sig bakom expansion av lagar som man själva ursprungligen var emot. Som sexköpslagen.

Moderaterna var bättre förr. På Bohmans tid.

Kristdemokraterna har jag satt längst till höger för att de känns mest konservativa.

Tanken på att ge makten i landet till Pansar-Barbie från Livets Ord ger mig olustkänslor. Men jag kan förstå om en del blir upphetsade av tanken.

Jag tror att KD faktiskt har en slumrande väljarpotential bland muslimer. De två grupperna har fler beröringspunkter än man skulle kunna tro...

För övrigt har samtliga riksdagspartier internaliserat socialdemokraternas politik och världsbild. I varierande grad.

Över anständighetens gräns finns inget. Vi har försökt fylla tomrummet i övre högra kvadranten. Men ingen röstar på småpartier med otillräckliga resurser, som i allt väsentligt ignoreras.

Så, vad skall man rösta på för att undvika ännu en rödgrön regering?