Denna vecka hålls FN:s generalförsamling om droger, UNGASS. Nu kan det avgöras om världen skall får en lite rimligare, något mindre omänsklig drogpolitik – eller om länder som Ryssland, Saudiarabien, Kina och Sverige skall få sabotera den processen.
Sverige – som har den näst högsta drogdödligheten i EU – är i sammanhanget ett praktexempel på hur dagens politik har havererat. Vi är ett tämligen civiliserat och välmående samhälle som helt i onödan skapar brottslighet och stort mänskligt lidande.
Bäst vore att legalisera helt. Då skulle brottssyndikat och kriminella förortsgäng förlora en av sina viktigaste inkomstkällor. Då skulle det våld som den illegala hanteringen medför minska. Och då skulle man kunna få kontroll på drogernas innehåll, styrka och kvalitet.
Men det kommer knappast att ske.
Då återstår det näst bästa – att av-kriminalisera mindre innehav, avsedda för personligt bruk.
Det innebär att man går från att straffa människor med missbruksproblem till att kunna hjälpa dem. Internationell erfarenhet visar att det ger bättre resultat.
Dessutom skulle människor med ett icke-problematiskt bruk då inte längre stämplas som brottslingar. Det skall inte vara olagligt med en verksamhet som inte skadar andra (mer än möjligen en själv).
Man kan också anföra att polisen och rättsväsendet har viktigare saker att syssla med än att jaga människor som dämpar sin ångest eller bara kopplar av med droger.
En av-kriminalisering skulle dessutom kunna leda till bättre och mer verklighetsförankrad information om droger.
Dagens svenska drogpolitik är inte rationell. Den skapar långt fler problem än den löser (om den löser några alls, vilket kan ifrågasättas). Den går, kort sagt, bara ut på att djävlas med folk.
Det är hög tid för våra politiker att tänka om!
