Norge: Från fruktansvärt till ohyggligt

Nu under natten har den norska polisen bekräftat de allra, allra värsta farhågorna: Minst 80 unga människor miste livet på Utøya.

Massakern på det norska SSU-lägret har alltså krävt minst tio gånger fler dödsoffer än det massiva bombdådet inne i Oslo.

Det förefaller även vara klarlagt att gärningsmannen, Anders Behring Breivik, hade främlingsfientliga motiv.

Själv har jag inte mer än åskådarens relation till denna dramatiska tragedi. Ändå var det som att få en elektrisk chock när jag väcktes av ett SMS med uppgiften om det nya dödstalet, nu vid fyratiden på morgonen.

Jag är så trött på hatiska människor. Jag är så trött på hatiska läror. Jag är så trött på politiska gamar som bygger populistiska budskap genom att ställa grupper av människor mot varandra. För det är ju just här det landar. Förr eller senare. Eller hur?

Förr var det kommunisterna. Men de kom, av lätt insedda skäl, av sig. I dag är det Sverigedemokrater och annat främlingsfientligt oknytt. De lever på skräck och de skiter hat. De sätter griller i huvudet på allsköns knäppskallar, som möjligen inte begriper bättre än att tro på galenskaperna. På sätt och vis är det märkligt att denna ohyggliga tragedi inte inträffat tidigare.

Nu är det dags för nolltolerans mot främlingsfientligt skitsnack. Jag menar inte att censurera någon. Nej, vad jag tänker på är alla de där gångerna när man helt enkelt inte orkar eller hinner bemöta främlingsfientliga idioter i bloggkommentarerna, på en fikarast, på tågresan eller i bekantskapskretsen. Nu får det vara slut på den flatheten. Striden mot hatets apostlar måste tas varenda jävla gång.

För här står något på spel som kanske rent av överskuggar gårdagens norska tragedi: Principen om alla människors lika rättigheter.

Det är i slutändan den principen som rasismen och främlingsfientligheten underminerar. Och det är när det sker som vi drabbas av de stora mänskliga tragedierna. I Srebrenica. I Kambodja. I kommunismens, nazismens och fascismens diktaturer. När hatet och grupptänket upphöjs till politisk handling.

Fy fan!

NRK | Expressen | Aftonbladet | DN

Norges blodiga fredag

Fy fan, vilken eftermiddag. Själv har jag suttit klistrad vid Twitter och norsk media på nätet – för att följa det som skett i Norge, på distans här i Bryssel. Det är svårt att ta in.

En liten ljusglimt är att de politiska ledarna talar om vikten av att behålla ett öppet samhälle. Tack!

Just nu vet vi alldeles för lite för att kunna säga något om något. Men det är anmärkningsvärt med en samordnad attack mot två mål samtidigt. I norsk tv säger polisen just nu att det finns ett samband mellan händelserna.

Det där med en samordnad attack gör att man inte kan utesluta att något mer kan hända. Gud förbjude. Vilket naturligtvis är en förklaring till att polisen än så länge uttalar sig mycket svävande och säger att situationen än så länge är "oöverskådlig".

Men eftersom gärningsmannen på Utøya är identifierad, så kommer vi nog snart att få veta hur allt hänger ihop.

Nu får vi hoppas att de värsta rapporterna från Utøya inte stämmer.

Uppdatering: Det var alltså en galning. Låt oss hoppas att det var en ensam galning.