På SvD Brännpunkt skriver ett par miljöpartister om lycka.
De vill öka lyckan i samhället genom
politiska beslut. (I förbigående dissar de för övrigt kopplingen mellan välstånd och lycka.) Och de vill se en större satsning på
lyckoforskning.
Jag är skeptisk.
Människor är
olika – vi har alla olika önskemål, olika preferenser, olika behov, olika vanor, olika åsikter och vi gör olika prioriteringar.
Därför skulle jag vilja påstå att för mycket politik, som bestämmer för mycket över människors liv,
minskar lyckan i vårt samhälle.
Folk blir snarare mer nöjda om de istället får göra egna val – som passar just dem.
För övrigt blir jag orolig när politiker får för sig att de skall mäta och administrera lycka. Det öppnar med automatik för utilitaristiska resonemang, där våra grundläggande rättigheter lätt hamnar på undantag. Resonemang som säger att man kan offra en persons eller grupps lycka, rättigheter, egendom eller rent av liv – i syfte att göra fler, andra, människor mer lyckliga. Politisk
bean counting, typ.
Så tack för omtanken, kära miljöpartister. Men jag skulle föredra att ni politiker lämnar oss medborgare ifred istället.