First things first

Piratpartiets entré i svensk politik har inneburit mycket mer än bara buller på samhällsdebattens yta och en plats i Europaparlamentet.

Plötsligt har många människor blivit tvingade att överväga sina prioriteringar. Sådant är alltid jobbigt och får folk att reagera på olika sätt. Många har blivit konfunderade över den politiska utvecklingen, andra betraktar sorgset de gammelpartier som har stannat upp i sitt tänkande – och några reagerar med ilska mot det nya som rubbar deras världsbild.

Nu handlar politik plötsligt om något större. Från min småborgerliga position föredrar jag, förvisso, en regering som sänker skatterna, avskaffar apoteksmonopolet och river upp järnvägsmonopolet framför en regering som inte gör det. Men sådana frågor hamnar faktiskt i bakgrunden just nu.

Nu handlar det om centrala frågor som synen på staten och medborgaren. Vad går först? Vem är till för vem? I min världsbild är individen central. Vårt samhälle består av unika och intressanta människor, som ofta är smartare än vad politikerna vill tro. Detta innebär att jag också anser att staten är till för medborgarna, inte tvärt om.

Ser man till dagens övervakningsdebatt, då är det allt för uppenbart att denna syn varken delas av regeringen eller av den socialdemokratiska delen av oppositionen. Speciellt beklagligt tycker jag detta är när det gäller borgerligheten – som ju faktiskt borde veta bättre. Men ägnar man sig aktivt åt avideologisering, då går det så här illa.

Jag anser också att människor bör ha så stor frihet som möjligt att bestämma över sina egna liv. Helt enkelt för att människor är olika. Politiska beslut av typen "one size fits all" blir sällan bra. Och politiska beslut i sig är ofta onödiga – vid alla de tillfällen de gäller sådant som enskilda medborgare kan och borde få bestämma över själva.

Även detta resonemang saknar stöd hos så gott som alla gammelpartier. De har fastnat i maktutövning för maktutövningens egen skull. Fram till en viss punkt finns det hopp om att kunna rulla tillbaka den förmyndarmässiga, klåfingriga genompolitiserade staten. Men det kommer inte att gå att göra (eller blir i vart fall oerhört mycket svårare) om man ger staten verktyg för att övervaka att medborgarna alltid lyder allsköns idiotiska påbud, ner på individnivå.

Övervakningsstaten är helt enkelt ett sätt att flytta makt från medborgarna till politikerna, byråkraterna och deras funktionärer. Kanske för alltid.

Jag blir också förfärad när politiker (åter, speciellt de som borde veta bättre) är så totalt blinda för den personliga integritetens värde. Människors rätt till en egen sfär, sina egna små hemligheter, nojor och egenheter är oerhört viktig. Här finns en osynlig gräns. När man passerar den – då förvandlas människor från fria medborgare till hunsade undersåtar. Då får vi ett samhälle som bygger på rädsla och misstänksamhet.

Så här kan jag gå på. Länge. Men jag tror att de flesta nu förstår vad jag menar.

Det som gör dagens politiska situation så speciell, det är att man nu är på väg att passera de osynliga gränserna. Detta är en utveckling som är viktigare att ta tag i än det mesta annat.

Skatter kan alltid höjas eller sänkas. Olika monopol kan avskaffas, återupprättas och avskaffas igen. Det är frågor som är viktiga, men inte i grunden lika samhällsomdanande som införandet av en övervaknings- och kontrollstat. Inte lika definierande, långtgående och svåra att styra om.

Extraordinära tider och förändringar kräver extraordinära mottdrag. Det är därför jag har engagerat mig vid sidan av det traditionella politiska landskapet. Och det är därför jag hoppas att många, många fler kommer att göra samma sak.

Att bryta gamla mönster är, som sagt, jobbigt på så många sätt. Men nödvändigt. Antingen motar vi Olle i grind nu. Eller också kommer vi att få en mycket svårare uppgift, i ett betydligt obehagligare samhälle senare.

Respekterar politikerna inte medborgarna – då förtjänar politikerna, vilken färg de än har, inte medborgarnas respekt.

Har politikerna inte förtroende för oss, då är det direkt omdömeslöst att ha förtroende för dem.