Helgens spellista: Våld, sprit, migration, kryptering och lydnad

Youtube: Våldet förstör Sverige »

Youtube: Söka vård för fyra öl? Socialstyrelsens nya riktlinjer om alkohol »

Youtube: Hyckleriet om migrationspolitiken – Stenevis bisarra påståenden »

Youtube: Axess TV - Panelen: Alice Teodorescu om segregationen: ”Det blev som vi hade tänkt oss” »

Youtube: End-to-End Encryption Will Be an Historical Footnote! »

Youtube: Why are People so Obedient? - Compliance and Tyranny »

Youtube: The Thick Of It - Nicola Murray accidentally leaks the data loss »

Youtube: Steak Bearnaise in Less Than 20 Minutes! | Chef Jean-Pierre »

Det är detta som är det normala

Detta är en bild från min kvällspromenad här i Berlin.

Folk sitter längs kanalen, dricker öl och röker en jolle i fredlig harmoni.

I Sverige hade väl polisen kommit för att röja upp.

På lördagsmarknaden säljs öl och vin per glas att avnjutas på plats. På närmsta Späti kan man köpa sig en öl till promenaden eller att dricka med kompisarna på bänken utanför.

När det är stor fotbollsmatch tar folk med sig stolar hemifrån och slår sig ner framför de storbilds-tv-apparater som sätts upp på trottoaren av späti-innehavare som i utbyte kan sälja massor av öl.

Här finns barer som bara är barer, utan något tvång på att behöva servera mat. Hål i väggen med enda regeln att det skall vara tyst utanför kl 22.

Den som vill röka tobak till sin öl går till en bar eller kneipe som har en skylt i entrén som säger Raucherlokal. Den som ogillar rök går till andra ställen.

Den som vill kan dansa dygnet runt. Varuhusets matavdelning har en bar som är rätt hard core. Och på nästa plan en liten servering som säljer kaffe, kakor och en sup.

I parken springer tyska nakna tvååringar och leker tafatt runt benen på de svarta killarna som säljer gräs. Ett par meter därifrån sitter deras föräldrar och har picknick.

Folk får göra i stort sett som de vill, så länge de inte stör någon annan. Frihet och ordning.

Det är detta som är det normala.

Sverige, å andra sidan, är fanatiskt.

Till synes eviga problem...

Redan på 1690-talet klagade John Locke över...

En stat som misslyckas med sin kärnuppgift, vilken är att skydda människors frihet, naturliga rättigheter, säkerhet och egendom.

En stat som samtidigt ägnar sig åt förmynderi, åt översitteri, åt morallagstiftning som skapar brott utan offer, en stat som lägger sig i vad folk tycker och tänker - och som lurar människor att tro att alla kan leva på andras bekostnad.

(Two treaties of government)

Förbudspolitik fostrar undersåtar

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Förbudspolitik fostrar undersåtar »

"Sett i ett vidare perspektiv kan man undra hur människor skall kunna lära sig att ta eget ansvar – när de ständigt curlas av staten vad gäller stort och smått. Man kan undra hur vi skall kunna bli en nation av självständiga individer när överheten hela tiden talar om för oss vad vi får, inte får eller förväntas göra – och vad man får tycka och säga."

När såg du en glad sosse senast?

Sossarna har det eländigt just nu. Då skall ingen annan få vara glad eller ha roligt heller.

På fredagen presenterades den utredning regeringen har beställt om danstillståndets framtid.

Eller rättare sagt, riksdagen har uttalat att danstillståndet bör avskaffas. Men eftersom de folkvalda är för flata för att fatta ens de mest självklara beslut på egen hand, så gav de regeringen i uppdrag att utreda frågan.

Det har nu skett, utifrån justitiedepartementets motsträviga direktiv. Och utredningen kommer fram till att... danstillståndet inte bör avskaffas. Som husse vill.

Det är en absurd läsning... Bland annat meddelas att dans kan medföra stora risker. Det är tydligen inte bra om för många dansar samtidigt. Där dans förekommer kan det ju också förekomma droger, våld och vapen. Och tänk om det sker ett attentat! Och hur skulle det se ut om vem som helst får ordna dans? Nej, menar utredaren, här behövs tillstånd. Saknas sådant kan arrangören bli dömd till sex månader i fängelse.

Tillstånd... för att få dansa. Fängelse för främjande av olaga dans. Själva tanken är absurd.

OK, utredaren kan tänka sig att göra undantag för om folk tar sig "en svängom" på den lokala kvarterskrogen. Men där någonstans går gränsen. (Om inte annat kan detta leda till en hel del intressanta gränsdragningsfrågor och rättsfall.)

Nu var det ju inte detta riksdagen bad om. Den ville ha en utredning om att avskaffa danstillståndet. Så på en av utredningens 106 sidor finns ett torrt förslag till alternativ lagtext som följer riksdagens beslut. Men utredaren konstaterar ampert att detta verkligen inte är något hon kan rekommendera.

I ett rimligt land skulle två regler gälla. Den ena är att brandskyddet skall vara tillfredsställande. Men det gäller å andra sidan frikyrkor, teatrar, varuhus, ABF-huset, skolor och överallt annars också. Den andra är att kringboende inte får störas efter klockan tio på kvällen. Detta oavsett vad det är för slags aktivitet som anordnas. Svårare än så behöver det inte vara.

Men sossarna... de drivs av en ständig frukan för att någon, någonstans, någon gång skall vara lycklig.

Länk »

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »

Låt folk göra som de vill!

Att den politiska och byråkratiska klassen är galen och inkompetent är ett problem i sig.

Men i grunden är hela systemet galet. Det respekterar inte individen, hennes frihet och hennes egenart. Enkelt uttryckt: Alla människor är olika – men systemet försöker tvinga alla att vara lika.

Det ligger liksom i sakens natur. Om man sätter upp en massa onödiga regler, då begränsar man människors fria val och egenmakt.

Låt mig ta ett exempel, i det lilla. Här i Berlin har jag på maximalt ett kvarters avstånd minst sex kioskbutiker som är öppna hela eller nästan hela dygnet, Spätis. Om jag vill kan jag köpa en öl klockan fem på morgonen. Eller en flaska whiskey. Eller en kopp kaffe.

I Sverige lägger man ribban så högt att ingen får eller kan ta eget ansvar. Överheten litar inte på att vi kan ta vara på oss själva. Man behandlar oss som barnungar, vilket är förnedrande – och i längden förmodligen även förödande för människors karaktär.

I Tyskland är det tvärt om. Du har ansvar för ditt eget liv och ansvarar för dina egna handlingar. Du får göra det mesta, så länge du inte stör andra människor. Var och en får vara salig på sin tro. Lev och låt leva. Så mycket trevligare det är.

I grunden är det väl enkel psykologi. Den som får makt över andra människor kommer också att vilja utöva sin makt över andra människor. Maktens berusning – att få bestämma över andra. Även om det så kräver att man måste använda tvång. Alla skall med.

Och i Sverige har vi överfört mer makt till den härskande politiska klassen än de flesta andra länder.

Det är den trenden som måste vändas. Kollektivt beslutsfattande skall bara användas när det är helt nödvändigt. I övrigt måste folk få göra som de vill.

Den härskande politiska klassen saknar så väl vilja som kompetens och förstånd

Programmet I lagens namn i SR P1 avslöjar att polisen som regel inte »bakåtspårar« vapen som använts vid brott.

Alla som någon gång sett ett dokumentärt eller fiktivt program om brott på tv förstår att det kan ge värdefull information att reda ut hur ett visst vapen använts genom åren. Det kan lösa gamla brott. Det kan peka på viktiga samband. Och man kan släppa felaktiga spår.

Man skulle kunna tro att sådan bakåtspårning är grundläggande, självklart polisarbete. Men inte i Sverige...

"Det handlar om en pistol som polisen hittat spår efter sedan hösten 2012. Det användes vid tolv skjutningar innan en man greps med vapnet i mitten av juni 2016. Nio människor har skadats, ibland har det handlat om ren tur att ingen dött. Ingen av skjutningarna har klarats upp. 

Det finns även brister i hur polisen registrerat spår i utredningarna. Trots att man vid tre tillfällen har kunnat lägga ihop förundersökningarna, för att få tillgång till fler spår och komma vidare, så har det inte gjorts." (...) 

"Trots de många skjutningarna som vapnet använts vid, fick mannen som greps med pistolen inga frågor om skjutningarna - varken i polisförhören eller under rättegången." (...) 

"Den man som förra sommaren greps med vapnet dömdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, trots att det handlade om ett grovt vapenbrott. 

Han var dessutom dömd för liknande brottslighet tidigare. Domen har vunnit laga kraft."

Det är svårt att finna ord. Man kan undra vilka andra självklara och uppenbara utredningsåtgärder svensk polis inte bryr sig om eller inte känner till. Man kan undra om de som styr polisens arbete över huvud taget har ambition eller intresse av att komma till rätta med den brottslighet som plågar vanligt folk.

Det är väl som vanligt i Sverige – man ägnar sig åt trams, möten, byråkrati och politiskt färgad folkuppfostran istället för kärnverksamhet.

Men vad hade man väntat sig när man tillsätter en rikspolischef utan polisiär erfarenhet – vars enda »meriter« är att som chef ha ställt till med oreda på så väl Migrationsverket som Försäkringskassan?

Något politiskt ansvar tycks inte heller gå att utkräva. Så väl statsminister Löfven som inrikesminister Ygeman har satt upp tidsgränser för när polisen måste börja fungera. Dessa tidsgränser har passerats utan att något av betydelse har skett. Allt driver vind för våg.


Polisens ledning är inkompetent. Landets politiska ledning är inkompetent. Inget blir bättre, tvärt om verkar vansinnet eskalera. Att utkräva ansvar förefaller vara omöjligt.

Skall det behöva vara så här? Finns det verkligen inga vuxna, kompetenta människor som kan styra upp ordningsmakten – statens våldsmonopol – en av samhällets mest grundläggande gemensamma funktioner?

I ett vidare perspektiv kan man också fråga sig varför polisen ständigt monterar ner den del av sin verksamhet som går ut på att skydda människor från andra – och istället tycks fokusera på att skydda staten från folket och den enskilda individen från sig själv.


Jag tycker att statens uppgifter skall vara begränsade. Det offentliga skall endast utföra ett fåtal uppgifter av gemensam natur. Men dessa skall utföras väl, omdömesgillt och effektivt. Ordningsmakt och rättsväsende är exempel på sådana uppgifter. Men inte ens en nattväktarstats grundläggande funktioner klarar dagens överlastade svenska »välfärdsstat« av att upprätthålla.

Den härskande politiska och byråkratiska klassen är helt enkelt inte kompetent nog (eller intresserad av) att sköta landet.

Ändå vill den politiska adeln ständigt ta kontroll över allt mer, ge sig själv mer makt och i allt större utsträckning styra och ställa över vanligt folk. Samt bygga en ständigt allt mer omfattande övervakningsapparat, för att se till att vi lyder.

Överheten tvingar ständigt folket att betala allt högre skatter, men blir allt sämre på att leverera. Samtidigt göder det offentliga en ständigt växande kår av byråkrater, organisationer och plattformar vars enda syfte tycks vara att ge oss mer av samma – det vill säga mer trams och översitteri på den samhälleliga kärnverksamhetens bekostnad.

Svenska folket är som en slagen, underdånig kvinna – som trots att det är uppenbart inte inser att det är utnyttjat, förnedrat, kränkt, misshandlat och lurat.

Så länge man låter politikerna hållas och öka sin makt finns det inget bättre att hoppas på. Allt kommer bara att bli värre.


SR: Dålig spårning av vapen som använts i tolv olika skjutningar »

Samhällskontraktet kräver frihet och ansvar

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Samhällskontraktet kräver frihet och ansvar »

"Lita på människor, ge dem ansvar och låt dem bestämma över sina egna liv. Och sätt begripliga gränser. Då får man ett rimligare och mänskligare samhälle."

Det okända politiska alternativet

För att måla med en extremt bred pensel: Vänstern är kreativ och känslosam men saknar ordningssinne, ansvarskänsla och förmåga att se konsekvenser. Högern är i stort sett tvärt om. Vänstern är ofta gapig och högern saknar inte sällan social kompetens.

Båda grupperna vill bestämma över folk – med tvång, om så krävs. Vänstern genom att försöka ändra på människor och högern genom att vilja upprätthålla en hög grad av ordning.

Båda grupperna är sina egna fiender. Vänstern, då den tror att solidaritet är något som går att kommendera fram uppifrån – när sådan bara kan växa underifrån, ur civilsamhället och äkta mänskligt engagemang. Högern tror att ordning kan skapas genom att behandla människor styvmoderligt – när stabila system i själva verket bäst växer fram ur spontana processer, som i sin tur förutsätter ett stort mått av frihet.

I samhällsdebatten blir tonläget allt högre, förmågan till sansad och konstruktiv diskussion tycks vara obefintlig och maktambitioner prioriteras framför viljan att lösa verkliga problem.

Resultatet blir inte sällan att samhällelig kärnverksamhet missköts och att problem skjuts på framtiden, tills de blir verkligt akuta och därmed onödigt svåra och dyra att hantera.

För att komma ur detta träsk krävs – till att börja med – något slags formel för sansad samhällelig samvaro som låter var och en vara salig på sin tro. En minsta gemensam nämnare för fredlig samexistens, helt enkelt.

Det enda alternativ som i möjligaste mån undviker att skapa förtryckare respektive förtryckta är frihet. Att i så stor utsträckning som möjligt låta människor leva sina liv efter eget huvud.

Med risk för att upprepa mig: Människor skall ges så stor frihet som möjligt. Gränsen för individens frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Grundläggande demokratiska fri- och rättigheter skall upprätthållas och alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga.

Svårare än så behöver det inte vara.

De som sedan vill leva enligt en viss uppsättning regler som baseras på principer, övertygelse, tro, idéer, engagemang eller föreställningar skall få göra det utan tillrättavisningar – så länge de inte skadar eller tvingar sig på andra. Lev och låt leva.

Vilket för övrigt är en utmärkt formel för ett tryggt, mänskligt och fredligt samhälle – med ett stort mått av ordning vad gäller sådant som verkligen är viktigt.

Mycket som idag hanteras av det offentliga sköts för övrigt bättre av människor själva, av civilsamhället och av marknaden. På frivillighetens, pluralismens och ödmjukhetens grund. Vilket dessutom kommer med en bonus. Då skapas många olika alternativ, vilket låter individen göra det val som passar henne bäst och gör henne lycklig.

Människor växer med eget ansvar, men krymper om de sätts under förmyndare.

Sverige skall vara ett land av fria medborgare, inte undersåtar.

Systembolaget - härskarteknik i folkhemmet

Systembolaget.

Själva ordet ger mig rysningar.

Ett statligt bolag – skapat för att behandla vuxna människor som omyndiga, som inte kan ta ansvar för sina egna liv och handlingar. En konstruktion som bygger på att folk inte vet sitt eget bästa, som förutsätter att om man låter medborgarna bestämma över sig själva – då kommer de att göra dåliga val. Vilken arrogans, vilken förfärlig människosyn.

Alkohol har många sidor. En är att sprit är landets vanligaste självmedicinering mot ångest. I många fall är denna ångest skapad av just staten, av systemet, av bristen på takhöjd i vårt samhälle. Sett i det perspektivet är det statliga alkoholmonopolet en oerhört cynisk konstruktion.

I Berlin kan jag gå ner till närmsta Späti (nigtshop) och köpa öl, vin och sprit mitt i natten – om jag vill. Man säljer till och med whiskey på bensinstationerna. Att öppna en liten bar tycks vara något som även vanliga människor får lov att göra. Vin till maten handlar man på samma ställe, vid samma tillfälle som maten. Och folk tycks klara av att bära denna frihet och det ansvar den medför, utan några större problem.

Svenska folket skulle också kunna hantera ett avskaffat alkoholmonopol. Jag är helt övertygad om den saken.

Men den härskande klassen anser att vi är undersåtar – människor som jämfört med sina ledare är dumma och underlägsna – som måste styras, kontrolleras och övervakas av en självutnämnd elit. Här ruckar överheten på själva demokratins grundläggande sätt att betrakta människan, för att kunna hindra folk från att springa ner och köpa en flaska rödvin till söndagssteken. Det är bortom Kafka-mässigt.

Plus att det tycks finnas någon märklig inställning hos många svenskar om att de själva skulle kunna hantera vin på Konsum, men att andra förmodligen inte har samma resning och självbehärskning.

Vilket visar att statens propaganda är mer förrädisk än man skulle kunna tro: Den får folk att identifiera sig med överheten – och att samtidigt se ner på sina medmänniskor. Vilket är ett fullständigt vidrigt förhållningssätt. Och mycket effektivt, som härskarteknik betraktat.

Stöd denna blogg »

Fosterland

Pensionärerna på Allégården i Göteborg får inte fortsätta den vinprovning som varit en ljuspunkt i många gamlingars liv i 15 års tid. [Länk»]

Det är naturligtvis lätt att tänka mörka tankar om de kommunala tjänstemän som drivit denna fråga till sin spets. Viss kritik förtjänar de säkert.

Men de lyder bara order. De är tvingade att följa reglerna. Och reglerna är beslutade av politikerna (på inrådan av tjänstemän i deras, högre, statliga sfär). Ansvaret vilar i slutändan hos riksdagen.

Och gissa vad? Svenska folket har röstat på dessa galningar; på politiker som makthungrigt vill styra och ställa, reglera varje aspekt av mänskligt liv; på politiker som anser att vuxna människor inte kan ta vara på sig själva; på politiker som vill ändra på folket.

Och en ändring blev det. Vinprovningen på Allégården har upphört, med omedelbar verkan.

Handlingar – inklusive att rösta – har konsekvenser.

Jag begriper inte varför alla envisas med att ge dessa idioter allt mer makt och pengar.

Maktapparaten

Det pågår en ständig, högljudd dragkamp om makten mellan Allianspartierna och de rödgröna.

Den verkligt stora maktförskjutningen pågår dock i tysthet: Den från folket till politikerna.

Ständigt ökar politiker och byråkrater sin makt på medborgarnas bekostnad. Två tredjedelar av människors samlade konsumtion styrs redan av politikerna via skatterna.

Tanken med demokratin är inte att vissa skall bestämma över alla andra. Meningen är att folkets valda representanter skall hantera ett begränsat antal frågor som man anser bäst sköts gemensamt. Som polis och försvar – vilket för övrigt är områden där politikerna och deras funktionärer har misslyckats fullständigt.

Istället får vi förmynderi, moraliska pekpinnar, postmodernt snömos och övervakning.

Håll sossarna borta från sängkammaren!

"Sex är inte, och har aldrig varit, en enbart privat angelägenhet."

Detta skriver folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S) på DN Debatt. Artikelns syfte är att lansera en statlig undersökning av svenska folkets sexvanor. Ministern menar att detta är nödvändigt för att "förändra attityder, normer och värderingar".

Detta är naturligtvis dumheter. Om vi bortser från företeelser som faller under Brottsbalken skall staten lämna medborgarnas sexliv i fred.

Men så ser inte sossarna på saken. De vill förändra attityder, normer och värderingar – vilket i klartext betyder att de vill lägga sig i svenska folkets sexliv. De menar att politiska pekpinnar skall styra hur vi knullar. De vill kontrollera våra liv ända in i sängkammaren.

Detta är så typiskt sossarna. De är aldrig så glada som när de får en chans att ändra på andra människor.

Dansa i protest tills regeringen följer riksdagens beslut!

Ingen kan ha missat att riksdagen härom veckan beslutade att skrota danstillståndet.

Eller rättare sagt – riksdagen gjorde ett tillkännagivande om att kravet på danstillstånd bör avskaffas. Det är en helt annan sak.

Nu är det upp till regeringen att fundera, utreda, fundera lite till och sedan kanske eller kanske inte göra något. Sossarna vill inte avskaffa danstillståndet – och regeringen ignorerar inte sällan tillkännagivanden från riksdagen. Så man får nog räkna med att detta är en process som kan ta flera år, om något kommer att ske över huvud taget.

Under tiden meddelar polisen på sin hemsida att det verkligen inte är fritt fram att dansa, bara för att riksdagen har fattat ett beslut. "Riksdagen har inte fattat beslut om att ta bort tillståndet. Polismyndigheten vill göra allmänheten uppmärksam på att det fortfarande behövs tillstånd för att arrangera offentlig tillställning i form av offentlig dans." [Länk»]

Är inte detta ett utmärkt tillfälle för ett folkligt dansuppror?

Dansa på! Låt polisen komma, om de absolut måste. Ställ till med spontandans i den lilla parken framför Rosenbad. Sätt upp en flashmob som plötsligt kör dansklubb på Riksgatan. Ordna långdans runt landets alla polishus. Dra igång conga lines på sossemöten. Och glöm inte att locka dit media!

Låt detta bli folkets sätt att visa att vi är trötta på korkade regler och förmynderi.

Låt oss starta den dansande revolutionen!

Sossesverige revisited

Det verkar som om sossarna börjar bli varma i kläderna.

Skatterna höjs. Pålagorna på företagande ökar. Mentholcigaretter förbjuds. Man överväger att censurera internet. Övervakningsstaten rullas ut ytterligare. Och så där håller det på.

Perspektivet är uppenbart. Socialdemokraterna ser sig själva som en självklar härskande politisk klass. Och de betraktar alla andra som undersåtar – som måste styras, kontrolleras och vars beteende måste korrigeras.

Att socialister kallar sig för demokratiska socialister innebär inte att de slutar vara socialister. Det handlar bara om att de driver sin tvångspolitik inom det demokratiska systemet. (Med stöd av många andra partier, skall tilläggas.)

Är detta verkligen den väg Sverige vill gå? Att flytta ännu mer makt från medborgarna till politikerna?

Förbudssverige näst värst i EU

Enligt tankesmedjan European Policy Information Center är Sverige näst värst i EU vad gäller förmynderi på områdena e-cigaretter, tobak, alkohol och mat. Endast Finland är värre.

The Nanny State Index 2016 »

I Sverige skall människor uppenbarligen styras, kontrolleras och förmanas. Vi behandlas som barn eller idioter. Vi berövas vårt personliga ansvar och vaggas in i inlärd hjälplöshet, där makten över våra egna liv läggs i statens händer.

Detta är förnedrande.

Bland de "friaste" länderna i förmynderi-indexet återfinns Österrike, Slovakien, Nederländerna, Luxembourg, Tyskland och Tjeckien. Det är länder som inte markant skiljer sig från resten av EU när det gäller folkhälsa – men där livskvalitén i flera avseenden är bättre.

Antingen är medborgarna fria individer med makt över sina egna liv och livsval. Eller så är de undersåtar som skall styras, övervakas och kontrolleras. I Sverige tycks så gott som alla politiska partier välja det senare synsättet.

Men varför skall vi lita på politiker och byråkrater – om de inte litar på oss?

Reclaim your life!


Läs även: Är Förbuds-Sverige här igen, Wikström? »

Vem är det som är självisk, egentligen?

Sossarna krattar för censur av spelsiter på nätet

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) presenterar idag på DN Debatt en utredning med syfte att stärka den statliga kontrollen över spelmarknaden.

Speciellt är han irriterad över att det finns spelsiter på nätet som inte faller under svenska regler.

Som skäl för ny reglering anger han folkhälsan. Men det får nog bara ses som en fasad. Det lär snarare vara möjligheten att beskatta utländska spelbolag han vill åt.

I artikeln bollar Shekarabi med idén om att införa ett licenssystem, som ger utländska bolag (som då måste följa svenska regler och betala svensk skatt) rätt att anordna spel som vänder sig till svenskar.

Frågan man då måste ställa sig är vad som kommer att ske med de tiotusentals andra spelsiter som finns där ute på internet. Om bara vissa skall få verka i Sverige – hur stoppar man då alla de andra?

En modell kan vara att försöka stoppa svenska betalningar till utländska spelbolag som inte är licensierade i Sverige. Det är en principiellt tveksam metod. Den är inte rättssäker och lär få oönskade konsekvenser. Dessutom är metoden inte speciellt effektiv. Sätten att kringgå en sådan blockering är många. (Att använda Bitcoin är bara ett exempel.)

Då återstår en möjlighet – att blockera / censurera alla spelsiter som inte är licensierade i Sverige. (Och de kommer att vara väldigt många.)

Detta ställer många andra frågor på sin spets, av vilka den viktigaste är: Skall svenska staten censurera internet?

Nätcensur innebär, till sin natur, att folket hindras från ta del av viss information. Vilken information som drabbas kommer att bestämmas av politiker och byråkrater. Och när man väl börjar censurera internet – då är risken överhängande att man kommer att fortsätta med andra saker som våra makthavare ogillar. Därför skall den dörren hållas stängd.

Man kan dessutom fråga sig hur ett försök att stoppa utländska spelsiter står i förhållande till EU:s fria rörlighet. Varor och tjänster som är lagliga i ett EU-land skall som princip också anses vara tillåtna i alla andra. (Undantag kan göras med hänvisning till folkhälsan. Men med tanke på den aggressiva marknadsföring som bedrivs av statens spelbolag – Svenska Spel – så lär ett sådant försök till undantag falla platt till marken. För övrigt är det rätt uppenbart att detta mer handlar om att staten vill ha in skattepengar.)

Dessutom handlar det om paternalism och förmynderi. Staten (och speciellt sossarna) tycks mena att vuxna svenskar måste skyddas från omvärlden. Det är en djupt förnedrande attityd.

Nu gäller det att hålla ögonen på denna utredning, dess arbete och dess resultat. Risken för att den kommer att föreslå någon form av censur av internet är överhängande.

Länk: Licenssystem ska ge Sverige kontroll över spelmarknaden »

Stöd denna blogg »

Läkemedelsverkets huvudvärk

Man skall tydligen förbjuda försäljning av Alvedon i vanliga butiker. [Länk»]

Skälet sägs vara att paracetamol-tabletter används av unga kvinnor som vill skada sig själva. Vilket nu kommer att drabba alla andra svenskar.

Men frågan är inte alls kristallklar. Jag fastnar för följande i TT/Ekots rapport...

"Att det i stort sett bara är receptförskriven paracetamol som har ökat i försäljning under perioden - och som alltså inte går att köpa på exempelvis bensinmackar och i snabbköpet - spelar enligt Läkemedelsverket ingen roll."

Man hävdar visserligen att det inte finns någon koppling mellan antalet förgiftningsfall och den totala mängden paracetamol. Men jag får ändå en känsla av att man håller på att dra förhastade slutsatser, som kommer att göra det sämre för alla.

Hur mäter man för övrigt självskadebeteende i en mindre grupp personer – mot den smärtlindring som bättre tillgång till denna typ av läkemedel ger miljoner människor?

Åsiktsmaffians trams avleder folkets uppmärksamhet från sådant som är viktigt

Samhällsdebatten är både ängslig och arrogant – samtidigt.

Ofta landar det i att man vill ändra på människor. Vilket är tankebanor som politikerna, som stiftar våra lagar, inte är sena att haka på.

Det skall ändras på vårt språk och enskilda ord skall fulas ut. Det skall ändras på vår kulturhistoria, eftersom tidigare generationers kulturskapare inte uppfyller dagens krav på politisk korrekthet. Alla skall tvingas in i en feministisk analys. När det gäller människors etnicitet är förvirringen i tilltagande om vad man "får" och "bör" säga. Högljudda aktivister uppmuntrar politiker att stifta morallagar. Och politiken detaljstyr personliga saker, som vem av föräldrarna som skall vara hemma med nyfödda barn och hur länge. Detta för att bara ta några enstaka exempel.

Dagens politiskt korrekta moralpanik handlar om att motormässan i Jönköping inte uppfyller den självutnämnda åsiktselitens krav på köns- och rasbalans. [Länk»] Vilket är trams.

(Jag undrar för övrigt hur den fina bokmässan i Göteborg skulle stå sig i en fördjupad analys av klass och etnicitet. Men det räknas nog inte – eftersom bokmässan, till skillnad från motormässor anses vara ett arrangemang med något slags inbyggd, underförstådd godhet.)

Samtidigt finns det områden där det kanske vore läge att rota lite i samhällets attityder, men som totalt ignoreras av åsiktsmaffian. Det gäller sådant som respekt för människors frihet, egendom och säkerhet. Det gäller respekt och förståelse för våra medborgerliga fri- och rättigheter och principen att dessa skall vara lika för alla. Rättsstatens principer. Öppenhet och insyn i den demokratiska processen. På dessa områden är intresset vanligtvis obefintligt.

Ibland kan jag få för mig att allt trams som dominerar den svenska samhällsdebatten har ett syfte. Nämligen att avleda uppmärksamhet från sådant som är viktigt, på riktigt.