Razzia!

Jag reste en del i det gamla Östeuropa. Jag träffade människor som var förföljda av staten. Allt de gjort var att opponera sig mot systemet. Deras största fruktan var att få dörren insparkad av hemliga polisen.

I Sydafrika gick det förr i världen inte för sig att kräva att människor skulle ha lika rättigheter. Det kunde räcka med att ha en viss hudfärg för att råka illa ut. Polisen kunde släpa bort folk mitt i natten till långa fängelsestraff.

Jag skulle kunna fortsätta med liknande exempel från 30-talets Tyskland, Exjugoslavien eller Europas medeltida religiösa skräckvälde. Man skulle även kunna ta exempel från dagens Kuba, Nordkorea, Kina eller Zimbabwe. Människor fruktar att statens funktionärer och hantlangare skall komma och sparka in dörren.

Detta är svårt obehagligt och skrämmande. Det är maktspråk och övergrepp från maktens väpnade gren.

Jag skall på intet sätt jämställa förtryckta människors frihetskamp med fildelning. Det är inte det jag är ute efter. Det är själva polisrazzian som verktyg som jag tycker så sällsynt illa om.

Staten tar sig in i ditt hem. Du kanske slits upp ur sängen. Du blir utfrågad utan advokat närvarande. Du ställs inför hot om vad som kan hända om du inte erkänner på stående fot. Mopsar du, då släpas du bort inför dina grannar och sätts i en cell tills dess du är mör.

Detta är ett verktyg som måste användas med största försiktighet. Det kan i princip bara motiveras när liv och säkerhet står på spel. Det går möjligen att försvara vid mycket svår brottslighet eller vid grava säkerhets- eller terrorincidenter. Men inte så mycket mer.

Men i Sverige används i dag polisrazzian som verktyg för att jaga fildelare. Vilket saknar all form av proportioner och rimlighet.

Det kan hända att illegal fildelning är ett problem. Men fildelning är i så fall inte ens att jämställa med stöld. Det handlar om kopiering. På sin höjd är det en fråga om att beröva skivbolagen en del av deras orealistiska skuggkalkyler, där varje kopierat musikstycke helt felaktigt jämställs med en utebliven försäljning av en CD-skiva.

Illegal fildelning är – på sin höjd – en mindre förseelse. Om det nu är ett brott över huvud taget. Det är en verksamhet som följer naturligt av att marknaden och dess förutsättningar har ändrats. Vill man hårddra det är det som om polisen gjorde razzior hemma hos folk bara för att de slutat köpa Saab-bilar. Liknelsen är faktiskt mindre långsökt än man först kan lockas att tro.

Man kan fråga sig varför staten använder sitt våldsmonopol på detta sätt. Varför tar man i med hårdhandskarna mot fildelare – på ett sätt som man nätt och jämt gör när det gäller mördare, terrorister och bankrånare? Jag kan se ett par svar på den frågan. Alla är oroväckande.

1) Tröskeln för statens rätt och möjlighet att utöva våld har radikalt sänkts.

Då har vi skapat en polisstat.

2) Polisens uppblåsta ego får den att tro att allt är en James Bond-film.

Då har vi skapat en polisstat utom demokratisk kontroll.

3) Man vill skrämma människor som bara handlar naturligt utifrån förutsättningarna på en ny marknad till lydnad och ändrat beteende.

Då har staten bestämt sig för att använda fruktan som sitt vapen. Något som normalt bara terrorregimer ägnar sig åt. Regimer som tappat all kontakt med verkligheten.

4) Staten tar till övervåld för att tillgodose en otidsenlig branschs särintressen.

Då har vi skapat en korporativistisk stat. Och då har vi också övergett ett antal av rättsstatens kärnvärden.

Vill man nödvändigtvis inleda en rättssak mot fildelare – då finns det ändå ingen anledning att sända polisen för att storma deras hem.

Det finns skäl att känna oro inför det vi nu ser.

Några länktips:
SvD: Fler tillslag att vänta
SvD: Polisen skärper kamp mot olaglig fildelning
Aftonbladet: Polisen skärper sin kamp mot fildelare