Piratpartiet är ett frihetsparti!

Veckans bloggdebatt hos Kent Persson handlar om frihet. Så nu skall jag berätta varför Piratpartiet är ett frihetsparti, för mig. Men först några ord om friheten som sådan.

Jag är libertarian. (Man skulle kunna använda ordet nyliberal, om det inte hade blivit ett så oerhört vantolkat och missbrukat skällsord.) Jag anser att människor bör och skall ha så mycket frihet som möjligt. Då kan de göra de livsval som gör deras olika liv bra, på deras sätt. Gränsen för den enes frihet går där han eller hon inskränker någon annans frihet (eller grundläggande rättigheter, säkerhet och egendom). Detta ger även att vi måste ha ett samhälle där alla har lika rättigheter inför staten.

Till skillnad från många andra som talar om frihet – så vill jag ha både privat/social frihet och ekonomisk frihet. Det är två sidor av samma mynt. Litar man på människor och deras förmåga att göra egna och frivilliga val, då bör man vara konsekvent.

Detta gör mig också skeptisk till politik som sådan. Jag kan hålla med om att det finns ett visst antal saker som vi nog måste göra, besluta om och betala för tillsammans i ett fungerande samhälle. Men jag tycker inte att de är speciellt många. Jag är skeptisk till tanken på att 100 procent av svenska folket måste bete sig på det ena eller andra sättet – bara för att 51 procent har bestämt att de skall göra det. Speciellt i det oändliga antal frågor där det vore bättre och enklare att låta medborgarna göra sina egna, personliga val istället. För man skall hålla i minnet att politik är ett verktyg för att tvinga människor att följa vissa regler. Därför skall det användas med ödmjukhet, sparsamhet och stor försiktighet.

Övervakning och kontroll är politikernas verktyg – när de vill kontrollera att folket lyder deras påbud. Därför måste alla som är för frihet vara skeptiska, eller i vart fall synnerligen misstänksamma, mot Storebrorsstaten. Och på detta område har den svenska borgerligheten gjort självmål. Genom att visa att de älskar Storebror har de intagit... inte bara en icke-frihetlig, utan en direkt anti-frihetlig position.

Och sossarna skall vi bara inte tala om. De blir aldrig så glada som när de kan styra och ställa över andra människor. Kontroll och övervakning är bara en naturlig förlängning av de socialistiska idéerna.

Så jag väljer ett parti som tar tydlig ställning för människors rätt till privatliv: Piratpartiet.

Här är också Piratpartiets öppenhet, tolerans och leva och låta leva-attityd något som jag verkligen uppskattar.

Mångfald, öppenhet, fri debatt, alternativa livsstilar, kreativitet, frivillig gemenskap, entreprenörskap och möjligheten att kommunicera fritt är också viktiga saker för alla människor på vår jord. Därför älskar jag Piratpartiets kamp för ett fritt och öppet internet där alla får vara med och där alternativen för vad man kan hitta på är närmast oändliga.

Piratpartiet är helt enkelt öppenhetens och mångfaldens främsta banérförare i svensk politik i dag.

Sedan var det där med ekonomisk frihet. Jag är helt och hållet för äganderätt – och för att människor skall ha rätten till frukten av sitt arbete. Och detta är helt förenligt med Piratpartiets politiska program.

Därmed inte sagt att någon skulle ha något slags rättighet till andra människors pengar bara för att de själva anser att de gör något värdefullt, klokt eller bra. Pengar måste man tjäna. Och man skall göra det på en fri marknad.

En sak som kännetecknar en fri marknad är att den ständigt förändras. Så den som vill tjäna pengar måste vara smart, driftig och hänga med i utvecklingen. Ingen kan kräva att gamla affärsmodeller, anpassade till en helt annan marknad, skall kunna fortsätta fungera för all framtid.

Ingen bransch (som till exempel biltillverkare, flygbolag eller nöjesindustrin) skall kunna kräva politiska åtgärder för att konservera affärsmodeller som har gått ur tiden. Sådant landar i farlig korporativism. Det är att använda tvång mot en fri marknad. Det hindrar utvecklingen. Och det är rent ut sagt korkat. Åter igen: Underkänt för de flesta gammelpartier.

Sedan kan man ju undra om de borgerliga partierna (som ju påstås vara företagsvänliga) aldrig har hört talas om till exempel utbud och efterfrågan, marginalpris, magrinalnytta, dynamiska effekter och marknadsmekanismer. Tydligen inte, eftersom de i vissa frågor driver en politik från skråväsendets tid.

Som entusiastisk vän av en fri ekonomi har jag all anledning att välja det enda parti som förstått den nya marknaden – det uppkopplade informationssamhället med dess globala hyperdistribution. Så mitt val faller på Piratpartiet.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp skäl till varför jag betraktar Piratpartiet som ett frihetsparti. Men jag stannar här – den här gången – innan jag blir allt för långrandig.