Politik är, som bekant, den ena djävla saken efter den andra.
Därför blir politik lätt reaktiv. Det finns alltid nya kriser att hantera. Det finns alltid nya mediala stormar att rida ut. Det händer ständigt oförutsedda och oönskade saker.
Detta sagt tycker jag ändå att svensk politik är extremt reaktiv, när den istället bör vara proaktiv.
Problem som både kan förutses och undvikas slutar inte sällan i något slags kris. Samtidigt driver media politikerna framför sig i metafrågor. Och den lilla energi som finns kvar ägnas inte sällan åt trams, symbol- och prestigefrågor.
Detta kan kanske delvis förklaras med att verkligheten blivit oerhört komplex och att den härskande politiska klassen inte besitter den kompetens som krävs.
Än värre blir det av att våra politiska ledare saknar översikt och riktning.
- Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag skall ta härifrån?
- Det beror på vart du vill komma, svarade katten.
- Det spelar inte så stor roll, sa Alice.
- Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten.
Om vi för ett ögonblick utgår från att Sverige skall vara en demokratisk nation – i stora drag av dagens snitt – då finns det vissa saker som måste fungera. Till att börja med försvaret, polisen och rättsväsendet. Sjukvård, infrastruktur och annan samhällelig kärnverksamhet. Utbildning och omsorg.
Skattebetalarnas pengar skall användas kostnadseffektivt och med omdöme.
Fokusera på dessa saker – och gör dem bra – istället för att styra och ställa över hur människor lever sina liv. Ge oss färre, men logiska och intuitiva lagar – och mer ordning. Sluta skapa brott utan offer och sluta stifta morallagar. Se till att skydda oss mot andra istället för mot oss själva.
Blås nytt liv i den demokratiska processen, se till att stärka de medborgerliga fri- och rättigheterna, utöva makten på ett öppet och transparent sätt, värna allmänintresset framför särintressen och se till att komma i kontakt med verkligheten.
Inse att välfärdssystemen måste reformeras – eftersom det inte håller i längden om alla tror sig kunna leva på andras bekostnad. Ju mer man skjuter på en sådan reform, ju värre kommer problemen att bli när de väl kommer.
Kompetens måste prioriteras framför partibok. Byråkratin måste styras upp, bantas och fokuseras på sådant som är viktigt. Se till att tala allvar med EU.
Och lämna sedan folk – i möjligaste mån – i fred.
De som varnade för att släppa in obegränsat med invandrare rakt in i välfärdsstaten, vad blev de kallade? De som varnade för kvinnoförtryck om vi tar in en massa muslimer från Mellanöstern med en kvinnosyn som är helt annorlunda, vad blev de kallade?
SvaraRaderaDe som varnade för att ge vård till personer som inte fick stanna i Sverige, vad blev de kallade?
De som påpekade att personer med skägg och visdomständer inte var under 18 år, vad blev de kallade?
Behöver jag ge fler exempel på att det inte räcker med att påpeka galenskaper om den som gör det blir utpekad som rasist.
HAX berör här själva kärnan i det 'uppror' som idag kan skönjas relativt politikerklassen.
SvaraRaderaMitt tankespår är att politikerklassen har strävat efter att gapa över alldeles för mycket under en längre tid. Bara för att de kan.
Ordet reform betyder för en politiker (i allmänhet men med ganska få undantag)
- att någon form av utgift till något behjärtansvärt ändamål skall ökas, eller
- att ytterligare någon reglering, också till förmån till något behjärtansvärt ändamål, skall tillföras.
Varje reform innebär sålunda att ytterligare en medborgare, som inte är föremål för det positiva med skattehöjningen, i någon mening lackar för att den skall betala mer eller ytterligare en medborgare som något litet snävas in i sin tillvaro för att anpassa sig till en ny viktig regel. Politiken bygger alldeles på egen hand upp ett motstånd mot sig själv när allehanda företeelser skall 'ställas tillrätta'.
Lösningen är - och den kommer nog att tvingas fram så småningom - att politiken skall göra mindre av allt. Precis allt. Detta är i total motsats till politikers DNA som styr dem att peta i så mycket som möjligt. Bara för att de kan.
Politiken kommer att tvingas retirera.
Att det händer just nu är nog till stor del internets förtjänst.
Varje dags sprids information på ett sätt som var otänkbart för 20 år sedan och det är för var dag ytterligare personer som tillgodogör sig informationen.
För varje dag inser vi alltmer hur tomma politiker är och att deras intellektuella förmåga är så begränsad. En politiker av idag tycker, känner, tror och upplever och ger ständiga uttryck för detta. Flosklerna bara sprutar från de moraliska kommandohöjderna. De avslöjas alltmer av sin intellektuella svikt.
Politikerklassen kommer att tvingas backa och det rejält. Den nya 'nationalismen' är en följd av detta, steg tillbaka till de grundläggande delarna för en statsbildning, inre och yttre säkerhet och ett fungerande rättsväsende.
HBTQ-frågor och köttfria dagar kommer att överges till förmån för de funktioner som i grunden bygger ett gott samhälle och bland dessa ingår att 'bra staket skapar goda grannar'.
Med tanke på att vi snart skall anpassa oss till MENA-människorna kommer HBTQ-frågorna att stoppas in i garderoben igen.
RaderaHej.
SvaraRaderaEn liten invändning: verkligheten, samtiden eller zeitgeist:en är inte mer komplex nu än år 1914, 1870, 1789, 1654, 754 eller -272.
Kärnan är istället det du diskuterar: reagera eller agera. Demokrati i dess nuvarande form har spelat ut sin roll; obegränsad rösträtt har bevisligen varit en misslyckad idé när generationer som inte upplevt existentiella hot såsom svält, epidemier och krig fått del av den, från fyrtiotalisterna och framåt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare