I går skrev ju FRA-chefen, Ingvar Åkesson, en debattartikel i SvD om den lista med 103 avlyssnade svenskar som överlämnats till Datainspektionen.
Åkesson gör två bestämda påståenden...
1) "Jag kan klart deklarera att ingen av de personer som anges på den anonyme anmälarens lista har blivit telefonavlyssnad av FRA."
2) "Inhämtningen inriktades på utländsk trafik och gällde vissa utländska kontakter med Sverige och bedömdes ligga inom ramen för de regler som gällde då."
Min enkla fråga är: Hur vet han det?
Det är faktiskt en rätt knivig fråga.
Om vi utgår från att det Åkesson säger är sanning – så har de 103 personerna på listan alltså "bara" blivit avlyssnade i samband med spaning mot främmande makt. Överskottsinformation, helt enkelt. Detta anser han kan förklara hur oskyldiga människor har registrerats vad gäller information som, ur ett nationellt säkerhetsperspektiv, bara är trams.
Till att börja med kan man fråga sig varför FRA då fann det nödvändigt att lämna över uppgifter om dessa personer (och den meningslösa information man fått fram) som spaningsuppslag till Säpo.
Slentrian? Bristande omdöme? Konspirationsteorier?
Men, för att komma till kärnfrågan...
För att Åkesson skall kunna vara så tvärsäker på vad som skett måste han rimligen känna till fallen. Hur kan han annars påstå att det "bara" handlar om överskottsinformation?
Och eftersom det tydligen inte finns något som är av intresse för rikets säkerhet i de 103 medborgarnas kommunikation – så borde informationen om dem rimligen ha gallrats bort.
Men – då hade Åkesson inte kunnat uttala sig så tvärsäkert som han gör. Om han inte bluffar, vill säga.
FRA-chefens uttalande innebär att FRA måste ha sparat material om de 103 oskyldigt avlyssnade svenskarna. I tio år!
Ursäkta men... Är inte det olagligt?
Och är det inte FRA som lovat att information om svenskar och överskottsinformation skall förstöras?
Åkessons artikel har legat ute i ett drygt dygn nu. Och ännu har inte en enda journalist kopplat att karln möjligen erkänner lagbrott i sin egen text.
Med tanke på vissa av namnen så känns det inte otänkbart att några radioamatörer som pratat med ryssar över etern hamnat på listan. Om vi ska tro på FRA och lita på att de inte spanat i svensk kabel så är det ju inte otänkbart. Därför kan han ju vara säker på att så är fallet..
SvaraRaderaMen det är ju problematiskt att den där listan fortfarande finns såhär långt efteråt..minst sagt.
Att uppgifterna kan ha lagrats i många år behöver inte innebära lagbrott. Det kan ju vara så att FRA har en skyldighet att spara sådant som man lämnat över till sina uppdragsgivare. Inte minst för att det ska finnas en spårbarhet till uppgifterna.
SvaraRaderaJag tror att knäckfrågorna här är:
a) Vilka regler gällde för personuppgiftsbehandling vid tidpunkten för spaningen?
b) Hur såg spaningsuppdraget ut? (Ponera att uppdraget var mycket allmänt formulerat)
c) Vilka regler fanns för spaningsuppdragens utformning under 1990-talet?
d) Sen undrar man förstås över FUN. Har nämnden tagit del av uppgifterna, och funnit att spaningen varit helt i sin ordning?
/Jocke
Jocke:
SvaraRaderaMånga bra frågor. Jag håller på med en postning som kommer att ligga uppe i morgon bitti, som besvarar en del av dina funderingar. Bl.a. om FUN.
Klart att han ljuger. Det har varit klart från dag ett.
SvaraRaderaHär träder en av de 103 fram:
SvaraRaderahttp://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=3960198
En annan intressant fråga som jag skulle vilja ha svar på är hur tusan FRA vet att den information som tidigare skickades med radiovågor numera passerar Sverige i kabel. Rimligen borde väl rysk trafik stanna i Ryssland då informationen inte vinner något på att studsa i Sverige.
SvaraRaderaJag har bloggat om det här.
Han kanske talar sanning när han säger: "ingen ... har blivit telefonavlyssnad av FRA".
SvaraRaderaAv egen erfarenhet vet jag att mycket av kommunikationen med Sovjet/Ryssland fick skötas genom telex och fax på 80- & 90-talet.
Ang förekomsten av passnummer i listan så luktar det okrypterad konsulär trafik från nån ambassad...