FRA: Back to basics!

New York. Madrid. London.

Detta är städer som sargats av människor som hatar oss. De hatar vår fria livsstil. De hatar vårt sätt att sätta logik och vetenskap före tro. De hatar den kvinnliga frigörelsen, bögars frihet och rätten för människor att gifta sig med vem de vill. De hatar mångfald, demokrati, yttrandfrihet, öppenhet, frihet och MTV. De hatar sponken och de hatar fläskkotletter.

9-11 var en fruktansvärd dag. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när tvillingtornen störtade till marken. Men ändå måste jag säga att amerikanerna, i backspegeln, har överreagerat på dådet. Det är lätt att säga. Vi skulle förmodligen också överreagera om göteborgskärran och malmökärran helt plötsligt plöjde rakt in i Hötorgsskraporna.

Ändå måste jag, med envishet, hävda att det är fel recept att inskränka de egna medborgarnas frihet, rättigheter och integritet. Det är fel recept att upphäva rättssäkerheten, totyrförbudet, yttandefriheten och mötesfriheten. Det är att gå terroristernas ärenden.

Vad gäller Madrid och London räcker det med en enkel Youtubesökning för att få se bilder som fyller en med raseri. Men att gå därifrån till att inskränka de fri- och rättigheter som attentatsmännen hatar – det är ett väldigt stort steg. Och det bygger på ett våldsamt tankefel.

Ryssen är ryssen. Tyvärr. Despotism, inskränkt yttrandefrihet, militär aggression och luriga IT-attacker är Putins och hans marionetters vapen. Men innebär detta, med någon form av logik, att vi måste inskränka våra fri- och rättigheter?

Ändå är det just detta som sker. Vi stryper våra egna fri- och rättigheter i namn av att försvara dem.

Sedan har vi alla dessa särintressen. Baserad i Bryssel slås jag ständigt av häpnad när jag ser hur film-, musik- och underhållningsbranschen fulspelar och satsar hundratals miljoner på att använda terrorskräckens verktyg för att säkra sina egna intressen.

Men uppriktigt sagt! Är inte film-, musik- och underhållningsbranschens intressen en futilitet ställd mot våra demokratiska fri- och rättigheter? Mot vår integritet? Mot vårt fria och öppna samhälle?

Själv är jag en vän av äganderätt och upphovsrätt. Men om nöjesindustrin är så korkad att den ställer snäva branschintressen (på ett område där den själv inte har hängt med i utvecklingen) mot de demokratiska grundprinciperna – då väljer jag de senare. Äganderätt och upphovsrätt existerar inte i ett vakuum. Och det är ju faktiskt inte inte äganderätt och upphovsrätt det handlar om. Det handlar om att en viss bransch vill att staten / EU skall stifta lagar för att skydda en affärsmodell som uppenbart verkar ha överlevt sig själv.

Ägnar man frågan lite mer än en flyktig tanke, så är det rätt uppenbart att även ägande- och upphovsrätten hotas av de intressen som säger sig vilja försvara den. Vilken idé kan anses vara skyddad mot stöld i en en värld där alla avlyssnar alla? Vilket övertag i affärer kan inte stöld av information ge? Vem vågar bygga helt nya saker på andras idéer om allt man har att se fram emot är en dag i domstol? (Detta för att nu inte tala om effekterna på innovationer och kreativitet i övrigt.)

För att så återgå till Sverige... Vi har visserligen inte drabbats av terrorism på sisådär 40-50 år. Och det var en stund sedan vi var i krig. Detta säger, förvisso, ingenting om hur det kan se ut om ett år eller i morgon efter lunch.

Och så ryssen. God gransämja bygger på bra staket. Och det må vara att lejon sägs komma att sova bredvid lamm. Men det skall i så fall vara synnerligen välinformerade och tungt beväpnade lamm. Om det råder ingen större oenighet.

Men inget – inget – i detta motiverar automatiserad massavlyssning av svenska folket. Terroristerna chattar knappast på MSN. Ryssen talar knappast i klarspråk på svenska telefonledningar. Det finns inget som säger att vi måste offra våra medborgares integritet för att skydda det koncept som innefattar just densamma.

(Möjligen kan man anföra att nedmonteringen av det svenska försvaret skulle kunna vara ett problem i sammanhanget. Men i den frågan låtsas regeringen som om det regnar.)

Tjuvlyssna gärna på rysk militär, så att deras Östersjöflotta inte råkar invadera Gotland av misstag. Låt för all del Säpo smyga i buskarna för att se till att inga terrorister tänker låsa in Beatrice Ask i en låda, hacka riksbanken eller stänga av strömmen i Sydsverige.

Men det är inte detta FRA-avlyssningen handlar om. FRA-chefen har själv skrivit en lag som ger honom och hans medarbetare rätt att kopiera och analysera en stor del av svenska folkets telefonsamtal, e-post och nätsurfande. Det är detta som är ingreppet i vår integritet.

Vi kommer inte ens att få veta vad de letar efter. Och eftersom regeringen är en av FRA:s största kunder, finns det goda skäl att anta att det handlar om mer än vad som tål dagens ljus. (Detta är det geniala i FRA-chefens lagförslag, att muta regeringen med en daglig godispåse som den inte kan motstå.)

Utvecklingen är liknande i resten av EU. En del länder har redan sin egen variant av FRA-avlyssningen. Några kommer att nöja sig med teledatalagring och "vanlig" avlyssning. Sedan kommer alla att byta information med varandra. Det kan gälla allt från uppgifter ur bilregistret till profiler ur PKU-registret eller utskrifter av den senaste avlyssningen. Och den Sverige eller Danmark inte vågar lyssna på, den har britterna eller tyskarna redan på band.

Och EU kommer att utbyta information med USA. Det är ingen spekulation. Det finns på papper. Då har vi även stora delar av den övriga världen ombord på tåget. Den som vill veta något kan alltid stoppa en sedelbunt i fickan och åka till Litauen eller Costa Rica. Om inte informationen läcker redan på Lovön, i Rosenbad, från Säpo eller från Skatteförvaltningen vill säga. (Att information läcker redan här i Sverige, det tror jag mig ha bevisat bortom allt rimligt tvivel på denna blogg under sommaren.)

Regeringen har ett val. Och den måste göra det illa snabbt, för den kommer inte att kunna vinna den här striden med nuvarande positioner. Antingen räddar den signalspaningen mot fientligt sinnade makter och ett rimligt terrorskydd. Eller också fortsätter den att tjura och riskerar att barnet åker ut med badvattnet.

Jag skulle verkligen, verkligen, föreslå Reinfeldt och Tolgfors att välja det sansade alternativet. Då kanske till och med familjen Reinfeldt får lugn och ro vid frukostbordet igen. Och då kanske det uppstår islossning mellan försvars- och justitiedepartementen igen. Och då kanske regeringen kan få ut något annat budskap än att den surar över att svenska folket inte vill bli avlyssnat.