FRA: Vad händer?

FRA-frågan tycks ha svalnat en del, efter att 15-punktskompromissen presenterades.

Jag tror att många har köpt kompromissen. FRA 2.0 innehåller ju trots allt en del saker som är bättre än FRA 1.01. Och man kan, på goda grunder, vara misstänksam mot en ny utredning. Rattas den av de vanliga misstänkta, då kan resultatet mycket väl bli sämre än det som nu ligger på bordet. Detta är sådant som man måste väga in i analysen, även om det bär emot.

Nu är jag i och för sig FRA-motståndare ändå. Jag tycker att det bör räcka med militär signalspaning mot militära mål. Och vad gäller vårt lands behov av underrättelser i övrigt, så är jag rätt övertygad om att information som inhämtas och analyseras av människor är av oerhört mycket högre kvalitet och betydligt mer användbar än sådant som man kan norpa åt sig genom automatiserad massavlyssning av svenska folket.

Så visst hoppas jag att sossarnas motion om att riva upp FRA-lagen kommer att bifallas. Samtidigt är jag väldigt misstänksam när det gäller vad vi i så fall får istället.

Dessutom måste man vara medveten om att det är minst lika troligt att det blir FRA 2.0 som blir kvar på bordet. Och det är här jag börjar bli nervös...

Vi är några stycken, främst i bloggosfären, som försökt ställa relevanta frågor om FRA 2.0. Det finns massor av frågetecken, oklarheter och luckor i resonemanget. Från FRA-lobbyns sida hörs – naturligtvis – inte ett ljud. Det hade jag inte heller väntat mig. Det som irriterar mig är snarare att vi är så få som ställer frågor. Och att gammelmedia helt har släppt debatten.

För det är nu vi kan påverka FRA 2.0. Det är nu vi kan peka på svagheterna. Det är nu vi kan syna eventuella bluffar. Det är nu vi kan tvinga dem som skriver det slutliga förslaget att tänka mer och bättre.

Gör vi inte det, då är det inte svårt att räkna ut vad som kommer att hända: Det konkreta förslag som läggs fram för riksdagen kommer att bli sämre än det skulle behöva vara. Och när vi påpekar bristerna kommer vi att få höra att nu är det för sent – och att vi borde varit ute tidigare med vår kritik.

För att knyta ihop säcken: Det känns som om allt havererar, så fort situationen kräver att folk har mer än en tanke i huvudet samtidigt. Detta är en kamp på två fronter. Och om vi inte skärper oss, då kommer vi att få pisk på båda.