Något är skumt med piratlagen

En tanke har legat och gnagt sedan lagrådsremissen om piratjägarlagen presenterades härom dagen. (Se bloggpost nedan.)

För en regering som "vill bli av med" FRA-frågan måste den komma som en skänk från ovan.

i) Den engagerar i stort sett samma människor som FRA-frågan. På så sätt späds det återstående FRA-motståndet ut.

ii) Det är en fråga där regeringen lätt kan "lyssna på kritiken", lägga pannan i djupa veck, respektera sina interna kritiker och profilera sig i integritetsfrågor – för att sedan låta förslaget gå i papperskorgen.

Det brev om detta som moderaternas partisekreterare Per Schlingmann har sänt ut till nyckelpersoner i sitt parti pekar åt det hållet. Det är en väldig massa "å ena sidan och å andra sidan". Och han skriver rakt ut att det kommer att bli viktigt hur förslaget tas emot i den allmänna debatten.

Men som eventuell avledningsmanöver är frågan ändå knivig för oss motståndare. Det går inte att avskriva förslaget som spinn. Det är trots allt ett skarpt förslag. Om vi inte gör motstånd, då kommer piratjägarlagen att gå igenom.

Men jag tror inte att förslaget är en del av någon listig, stor plan. Regeringen råkade få ett förslag på sitt bord – som den inte brinner för, som ingen kommer att gråta över om det faller och som samtidigt kan hålla en massa bråkiga människor sysselsatta. En tidig julklapp, typ.

Summan av allt detta är enkel: Vi aktivister har fått ännu en viktig integritetsfråga att engagera oss i. Det får inte innebära att vår granskning av FRA 2.0 och det allmänna FRA-motståndet läggs på hyllan. Alltså måste vi öka. Vi har bara fått dubbelt så mycket att göra.