2008-10-23

Piratlagen: Religiösa vibbar...

Läs analysen av piratjägarlagen / IPRED1 hos Falkvinge.

Han skriver om hur hämnd blivit en del av grunden för straffskalan. Men bara om man råkat göra något som upphovsrättslobbyn inte gillar.

Att råna en bank, slå ihjäl och våldta – då bedöms straffet fortfarande utifrån premisserna att det skall vara avskräckande, preventivt och rehabiliterande.

Men den som fildelar skall nu alltså även straffas utifrån något slags metafysisk analys. Och om rättsväsendet skall börja fundera i termer av "hämnd" – då måste det också börja definiera "gott" och "ont". Och piratjägarlagen kommer att tvinga juristerna att göra det utifrån lobbyisternas synvinkel.

Detta är ett steg tillbaka till en medeltida syn på tingens ordning. Upphovsrättsfrågorna är på väg att bli vår tids häxprocesser.

Man behöver inte vara emot upphovsrätt för att oroas av detta.

Vad säger, till exempel, författaren Björn Ranelid – som har skrivit brev till riksdagen för att stödja lagen? Är hämnd ett tidsenligt begrepp, lämpligt att använda som straffmått? Vad händer när en stat måste börja definiera gott och ont? Björn?

16 kommentarer:

  1. Howaah!
    Detta blir ju bara mer o mer obehagligt!
    Hur bakotsträvande får utveckling vara innan den börjar kallas inveckling?

    SvaraRadera
  2. Va? Nu blir jag lite besviken på dig HAX. Straffideologin har sedan folkpartiets regeringar på 70-talet varit den sk proportionalitetsprincipen. Straffet ska bestämmas proportionellt till det begångna brottet och ska utgöras av en uppmätt mängd lidande. Tanken bakom är inte avskräckande, preventiv eller rehabiliterande. Tanken är att det mått av lidande som staten orsakar ska skicka en moralisk signal till den brottslige så att denne får en uppfattning om hur fel handlandet var, så att denne på detta sätt motiveras att ändra sig.
    Kort sagt: Hämnd.

    Det har länge förvånat mig att man i Sverige 30 år efter att behandlingstanken las ner fortfarande tror att det är den som är ledande för bestraffningen. Hämnd och att orsaka lidande har varit det ledande för den svenska straffideologin i över 30 år.

    SvaraRadera
  3. I sin senaste utredning om straffen (SOU 2008:38) skriver staten att straff inte är avskräckande eller annars påverkar mängden brott i samhället, men eftersom man kraftigt ökat bestraffandet av vissa brott så kräver proportionalitetsprincipen att de övriga brottens straff ökas i motsvarande grad.
    Detta är precis i linje med de senaste 30 årens straffrättspolitik. Varje regering mellan åren 1986-1994 (sossarna, borgarna och sedan sossarna igen) har påstått att de genom lagändringar rensat ut de sista resterna av rehabiliteringstanken.

    SvaraRadera
  4. Nu får vi ta och skilja på straff som man får i brottmål och där staten är motpart och skadestånd som man kan få i civilrättsliga mål där den som lidit skada är motparten och staten inte del i målet.

    I civilrättsliga mål finns inga straff och alla kopplingar till hur straff döms ut blir ganska meningslösa. Hur skadestånd och straff skall sättas regleras alltså väldigt olika.

    Den aktuella lagen handlar om det civilrättsliga och således inte om straff alls.

    Sam Bor

    SvaraRadera
  5. Föresten eftersom det är mitt område:
    Straff är aldrig avskräckande, preventiva eller rehabiliterande.
    De som avskräcks är sådana som ändå inte skulle begå brott. Det gäller t.ex. att om mord och rån var straffritt så skulle antagligen inte antalet brott öka märkbart. De som tänker efter på konsekvenserna begår inte sådana brott, och om de som tänker skulle begå dem så åker de inte fast.
    Rehabliterande är det såklart inte och det borde varje människa förstå. Människor blir inte bättre av att behandlas sämre, att låsa in, förnedra och plåga en brottsling är ungefär lika verkningsfullt som att sparka på en person som blivit påkörd för att läka skadorna, alltså personen blir bara mer skadad/brottslig av att behandlas sämre.

    På en liten del av brotten, de planerade svenssonbrotten, fungerar straff till viss del. Om det är hög upptäcksrisk så låter folk bli för att slippa straff, men straffen behöver inte vara hård. 100kr i böter räcker långt.

    SvaraRadera
  6. Håller verkligen med om det med medeltiden. Inte bara i det här fallet utan de senaste årens västerländska politik går mer och mer åt det hållet. Och brorduktiga Sverige går naturligtvis i bräschen.

    SvaraRadera
  7. Det finns ett stort problem med skadestånd som gör dem straffande.
    I Sverige går man efter att skadan ska ersättas, i andra länder t.ex. USA går man efter att den skadevållande ska få betala så att det känns lagom mycket. Därför får en 16-åring som bränner ner en simhall 17 miljoner i skulder i Sverige och ett storföretag som bränner någon med kaffe får betala lika mycket i USA.

    Jag tycker att båda systemen är helt idiotisk och borde kompletteras med varandra. En skadevållare ska betala så att det känns men en skadelidande ska inte få mer än för skadan. Om skadevållaren är väldig rik som ett storföretag så går det överskjutande skadeståndet till en fond som sedan betalar när skadan är större än vad skadevållaren ska betala t.ex. om en knarkare eldat upp ett hus så går fonden in och ersätter skadan.

    SvaraRadera
  8. Suck. Camilla Lindberg ville återföra fp till en mera humanistisk kriminalpolitik. Men hon fick ju sparken ur Justitieutskottet.

    SvaraRadera
  9. profanum_vulgus:
    >En skadevållare ska betala så att det känns men
    >en skadelidande ska inte få mer än för skadan.

    Nej, man skall inte ha extra skadestånd för att skapa ett straff i det hela. För bestraffning har vi straffrätten. Det är inget som bör blandas ihop med skadestånd och civilrätten. Det är inget som hindrar att man utöver skadestånd dessutom kan straffas straffrätsligt också.

    Tittar vi på upphovsrätten så finns just sådana möjligheter. Förutom skadestånd civilrättsligt kan man också dömas enligt straffrätten. Det är där själva bestraffningen skall finnas.

    Sam Bor

    SvaraRadera
  10. Anonym:
    Skadeståndet är redan utformat som ett straff. I förarbetena uttrycks att det ska vara preventivt (tråkigt att betala) och reparativt (roligt att få), tyvärr finns det många fall där syftena inte uppfylls. De där skadevållaren inte har möjlighet att betala eller när skadevållaren inte har några problem att betala (grupptalan infördes som svar på det senare).

    SvaraRadera
  11. Någon säger:
    "Suck. Camilla Lindberg ville återföra fp till en mera humanistisk kriminalpolitik. Men hon fick ju sparken ur Justitieutskottet."

    Folkpartister säger att hon var 4de suppleant.

    SvaraRadera
  12. Visst, hon var suppleant, men som sådan hade hon ju i det närmaste samma möjligheter till påverkan som en ordinarie ledamot, frånsett vid eventuella voteringar i utskottet.
    Och vad händer tror du med Batong-Johan - blir det ingen skillnad?

    Det gäller faktiskt att försöka skilja på ledamöter med god vilja, även om de inte alltid når ända fram, från sådana som medvetet hela tiden går i icke-liberal riktning.
    Självklart gör det skillnad. Speciellt då om vi ger de goda krafterna stöd och kritiserar de andra.

    SvaraRadera
  13. ja, snart lever vi alla i ekobyar (new urbanism) som vi inte får lämna, med reglerat internet, och övervakning i 13 år om vi ändå lämnar det (med giltigt tillstånd förståss)
    glada, nöjda, under våra privata centralbanker som ger oss en ofri monopoliserad marknad med statens hjälp.

    SvaraRadera
  14. Varför får jag en känsla av att våra politiker har förlite riktiga saker att besluta om när de måste sysselsätta sig med att detaljstyra och övervaka våra liv?

    SvaraRadera
  15. Var det inte Björn Ranelid som ville att polisen skulle ge sig på knarkare med så mycket våld som möjligt?

    SvaraRadera
  16. Är det någon som fildelar Ranelids böcker tro.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.