Youtube: The Digital Euro Explained »
Visar inlägg med etikett brott och straff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett brott och straff. Visa alla inlägg
2024-08-03
2021-07-24
2021-07-10
2021-06-02
Justitieministern har fel - att köpa sex är i objektiv mening inget brott
En oenig utredning föreslår - i linje med instruktionerna från regeringen - att minimistraffet för köp av sexuella tjänster skall höjas från böter till fängelse.
Låt mig till att börja med vara tydlig: Våld, hot och tvång är oacceptabelt. Punkt. Ingen försvarar människohandel, våldtäkt, sexuellt utnyttjande av personer i beroendeställning, utnyttjande av barn etc.
Men prostitution som sådan förutsätter varken våld eller tvång. Så länge det handlar om samtyckande vuxna människor som frivilligt ägnar sig åt sexuella aktiviteter - med eller utan ekonomisk ersättning - föreligger i objektiv mening inget brott.
Ingen har skadats. Ingen har tvingats. Samtycke råder.
Att sexköp över huvud taget är olagligt är att skapa brott utan offer. Det handlar om morallagstiftning - där det inte är kränkningar utan löst tyckande som avgör vad människor skall få ägna sig åt.
Och nu vill man alltså höja minimistraffet från böter till fängelse.
»Tre experter i utredningen ifrågasätter behovet av straffskärpningar. Skälen för att införa de är inte tillräckligt starka, enligt dem.«
Invändningar fungerar dock inte. Utredningen har fått klara instruktioner om vad den skall komma fram till. Vilket får en att undra vad det alls är för idé med utredningar om deras slutsatser är bestämda redan på förhand.
»– I grunden handlar det mer om politik än juridik. Vi ser strängt på de här brotten och det ska lagstiftningen ge uttryck för, säger Morgan Johansson.«
Där har vi det, från justitieministerns egen mun. Detta handlar inte om att skydda människor från våld, tvång, hot eller liknande övergrepp - utan om subjektiva åsikter, om tyckande som upprätthålls med tvång och med hjälp av statens våldsmonopol.
En demokratisk rättsstat bör, längst möjligt, avhålla sig från morallagstiftning. Och politiker måste inse att det är övervåld att förbjuda saker bara för att man själv ogillar dem.
Samtidigt driver sexköpslagen även sexarbetarna under jorden - vilket gör deras arbetssituation onödigt osäker och utsatt. Istället bör sexköpslagen helt avskaffas.
Prostitution - i sin renodlade form - bör betraktas och regleras på samma sätt som andra jobb. Inkomst av rörelse, typ.
Länkar:
2020-09-17
Har Moderaterna övergivit rättsstatens principer?
Det finns saker som är rätt uppenbara när det gäller gäng- och klankriminalitet.
Det behövs betydligt fler poliser, speciellt i yttre tjänst. Grov och/eller upprepad brottslighet skall ge långa straff, i syfte att hålla farliga människor borta från gatorna. Och vi har mycket att lära från länder som Tyskland när det gäller att hantera klanbaserad brottslighet.
Sedan finns det saker politiker säger mer för att framstå som tuffa och locka väljare än för att hantera själva brottsligheten i sig. Inte sällan blir det ogenomtänkt.
Moderaterna ha idag presenterat ännu en åtgärdslista: 10 mönsterbrytande reformer för att stoppa gängen
Några av de tio punkterna kräver en kommentar.
3. Inför ett system med anonyma vittnen"Allvarlig brottslighet oftast är svår att utreda eftersom de som kommit i kontakt med den vare sig vågar eller vill berätta om vad de sett. Gängen håller delar av Sverige i ett järngrepp, och många vägrar vittna eller ens tala med polisen."
Ja, detta är ett problem. Men två fel gör inte ett rätt.
Det ligger i sakens natur att ett anonymt vittnes trovärdighet blir svår att avgöra - om varken den åtalade eller dennes advokat vet vem det är. Det kan rent av vara någon med ont uppsåt.
Det skulle dessutom vara intressant att få veta hur ett korsförhör med ett anonymt vittne rent praktiskt är tänkt gå till.
Med anonyma vittnen kan vem som helst anklagas för i stort sett vad som helst - utan en rimlig chans att försvara sig.
5. Ge Polisen kraftigt förstärkta möjligheter att avlyssna och övervaka gängmedlemmar
Redan idag finns en regel som säger att tvångsmedel kan användas vid misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Vilket bör omfatta så gott som all allvarligare form av gängbrottslighet.
Ett problem är att avlyssning och övervakning även kan inriktas mot andra människor - och att den är ett betydande intrång i individens rätt till privatliv.
Vi vet dessutom att övervakningslagar så gott som alltid drabbas av ändamålsglidning. Det vill säga att de utvidgas till helt andra områden än vad som var tänkt från början.
Vidare kan övervakningsverktyg alltid missbrukas - och vara farliga i händerna på en demokratiskt tvivelaktig regering, självsvåldiga tjänstemän, överambitiösa åklagare och inkompetenta eller svagsinta klantskallar.
6. Fler LVU-omhändertaganden för att hindra att barn begär grova brott eller fostras in i kriminalitet
Jag förstår problemet. Jag inser även att åtgärden att ta barnen ifrån personer med en stark släktidentitet kan komma att ses som en ren krigsförklaring.
Och vad tänker man göra med dessa barn? Placera dem hos fosterfamiljer som sedan kan komma att få en ilsken klan efter sig? Eller på institutioner som snarare skapar än motverkar kriminalitet?
Inte för att jag har någon bra lösning. Men detta kan komma att bli väldigt stökigt.
9. Fler gängmedlemmar ska utvisas från Sverige (...)"Utländska medborgare som är aktiva i grovt kriminella gäng utgör ett allvarligt hot mot säkerheten i det svenska samhället. Moderaterna vill därför överväga att införa en möjlighet att utvisa utländska medborgare som kan befaras begå eller medverka till grovt organiserad brottslighet – oavsett om de dömts för brott eller inte."
Detta vore ett flagrant brott mot principen att man först måste bli dömd för ett brott innan man kan straffas.
Det skulle ställa många av rättsstatens principer på huvudet - och öppna dörren för regelrätta rättsövergrepp.
Vore det då inte bättre att se till att utvisa de personer som redan de facto inte har rätt att vistas i landet - och som ofta kan antas försörja sig genom brottslig verksamhet?
Samt att se till att utländska medborgare som begått brott och dömts till utvisning verkligen utvisas efter avtjänat straff?
Men att utvisa någon som inte är dömd för brott, på den enda formella grunden att denne är utländsk medborgare - det känns oerhört vanskligt.
10. ”Go for the money” – det ska bli enklare att beslagta egendom från gängkriminella
Det är lätt att säga. Men för att straffa människor måste man först slå fast huruvida de är skyldiga.
Ett system med omvänd bevisbörda - där du måste bevisa att all din egendom är ärligt förtjänad hör inte hemma i en rättsstat.
Det är staten som är skyldig att bevisa om ett brott har begåtts. Att ålägga individen att bevisa sin oskuld kan vara en omöjlig uppgift - även för den som är helt oskyldig.
Det finns tillfällen då jag skulle kunna tänka mig att ge Moderaterna min röst. Detta är inte ett av dem.
Rättsstatens grundläggande principer måste respekteras om man vill vara ett parti som vilar på konservativ och liberal grund.
Etiketter:
brott och straff,
gängbrottslighet,
klaner,
moderaterna,
rättsstat
2020-09-14
Var den demokratiska rättsstaten bara en historisk parentes?
Jag noterar att mitt hus fladdrade förbi i ett reportage om tysk klanbrottslighet, i SVT Agenda.
Visst. Här i Berlin finns klanbrottslighet. En del gruvliga brott rapporteras i media.
Men polisen och andra myndigheter tycks ändå ha kopplat läget. Så vi andra märker inte så mycket av saken. Tack och lov.
Det har, som jag påpekat många gånger tidigare, en hel del att göra med att tysk polis sätter in den kraft som behövs. Ofta är insatserna uppseendeväckande stora. Polisen ser helt enkelt till att de är tillräckligt många redan från början.
Nu bor jag i en liten flik av det ökända Neukölln som är omgivet av Kreuzberg. Så gentrifieringen har trängt bort det mesta av det turkiska, utom på genomfartsgatan som bitvis känns som de modernare delarna av Istanbul.
Men går man in en tvärgata hamnar man i ett lummigt paradis med små barer och krogar, som känns så tryggt som man rimligen kan önska sig. Allt Södermalm skulle vilja vara, men aldrig kan bli.
Här samkör myndigheterna sina insatser mot den organiserade brottsligheten. Death by spoon, typ. Och mycket talar för att så kommer att bli fallet även i Sverige. Våra myndigheter kan ju vara rätt effektiva vad gäller att trakassera folk, när de sätter den sidan till.
Om man behandlar klanerna lika styvmoderligt som folket i övrigt - som till exempel korsförhörs om man vill sätta in kontanter på sitt eget bankkonto - då borde problemet snart vara löst.
När jag satt i finkan för att ha vägrat betala skatt till svenska staten träffade jag en hel del intressanta människor. Från första och andra generationens invandrare fick jag ofta höra att svenskar är flata, att de inte törs sätta gränser. Det ligger nog en del i den saken.
Senare i Agenda dök Marie Lind Thomsen, vice chefsåklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet upp. Det hon hade att säga gör mig lite bekymrad.
Dels menade hon att myndighetspersoner inte kan hantera den allt tyngre brottsligheten utan risk för sin egen säkerhet, på grund av hur öppet allt är i vårt samhälle. Vilket naturligtvis kan vara ett problem.
Samtidigt känns det tragiskt om invandringens mörkare sidor leder till att vi får ett mindre öppet samhälle. Det skulle även göra fullt legitim granskning av befattningshavare svårare.
Dessutom tog Lind Thomsen upp förslaget om att beslagta kriminellas egendom.
Sådant kan ske inom dagens lagstiftning redan idag om (1) någon på ett brottsligt sätt tillskansat sig egendomen eller (2) är föremål för indrivning hos Kronofogden. Men vice chefsåklagaren tycks vilja gå längre.
Hon säger uttryckligen att en domstol - efter påstått tysk förebild - skall kunna beslagta egendom som kan antas vara frukten av brottslig verksamhet - även om man inte lyckats åtala, än mindre döma någon för den brottsliga verksamheten i fråga.
Detta ställer flera av rättsstatens principer på huvudet. Det strider mot principen att envar skall betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats. Det strider mot principen om att den som inte fällts för ett brott inte heller skall kunna straffas för det. Och erfarenheterna av civil forfeiture i USA är i stora delar avskräckande.
Innan någon ändå tycker att detta är ett utmärkt sätt att klämma åt klaner och gäng - betänk att sådan lagstiftning kommer att kunna drabba alla. Ett sådant vapen i en överambitiös svensk skatteåklagares händer skulle vara livsfarligt.
Då kommer staten att kunna ta din egendom, även om du aldrig fällts för något brott. Är det verkligen så vi vill ha det?
Det börjar kännas som att det öppna samhället och den demokratiska rättsstaten bara var en parentes i historien.
Etiketter:
Berlin,
brott och straff,
klaner,
lag och ordning,
rättsstat
2020-08-29
2020-08-08
2020-08-05
Hårdare straff håller farliga kriminella borta från gatorna - men sedan?
Problemet är att kriminalvården är kontraproduktiv. Där knyts nya band mellan kriminella och deras nätverk, som därmed på sikt blir starkare. Där radikaliseras människor.
Kriminalvården är som något slags mysko gruppboende. Fångarna kallas numera klienter. Bland personalen finns såväl människor som är mycket väl lämpade - och sådana som är direkt olämpliga för sitt yrke. Vilket i sammanhanget är den grannlaga uppgiften att upprätthålla statens våldsmonopol. Resultatet är tyvärr inte alltid karaktärsdanande.
Byråkratin är överväldigande och saknar inte sällan både logik och sunt förnuft. Det är något slags DDR-känsla över det hela. Ett i stora drag socialistiskt mini-samhälle - som människor tvingas vistas i som straff. Vilket skapar bittra och frustrerade människor som inte litar på institutioner.
Något jag tror är ett växande problem är religiös radikalisering på våra anstalter. Det är inte det minsta konstigt. Människor sluter sig ofta till andra som på ett eller annat sätt liknar dem själva. Utsätts de sedan för yttre kritik, då är deras naturliga reaktion att sluta sig samman ytterligare. Till exempel genom att odla sin religiösa identitet.
Ofta börjar det med något trivialt. Som att vissa klienter retar upp sig på att få billig lunchkorv - medan andra får lammkorv, som ju är mycket godare. Då mumlas det irriterat i matsalskön. Då förstärks tendensen till klickbildning. Sedan kommer det religiösa som ett brev på posten. Det är knappast raketforskning.
Folk får tro på vad de vill. Det är ändå bara metafysik. Men det är ett problem om våra fängelser odlar religiös extremism - i den mån sådan kan antas leda till fara för andras frihet och säkerhet.
Det finns massor av saker som borde rättas till inom svensk kriminalvård. Den övergripande målsättningen bör rimligen vara att klienterna skall komma ut mindre farliga för sin omgivning än de var när de låstes in. Men jag är inte alls säker på att så är fallet. Det är för svårt och dyrt.
Så, visst. Straffa gärna grov brottslighet hårdare. Det är en av statens kärnfunktioner att markera mot olagligt beteende. (Samt att i god demokratisk ordning besluta vilka lagarna och straffen skall vara.) Kränkningar av andras rätt, säkerhet och egendom måste få konsekvenser.
Men var medveten om att det är ett problemtyngt kriminalvårdssystem som skall hantera saken.
Förr eller senare kommer de flesta av de fängslade att komma ut igen. Vad vi gör är att köpa oss tid. Vilket kanske bara är att ackumulera problem som vi fortfarande inte riktigt vet hur vi skall hantera.
Etiketter:
brott och straff,
Kriminalvården,
religion,
våldsmonopol
2019-09-21
2019-09-03
Moderaternas svek mot rättsstatens principer
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Den demokratiska rättsstatens principer och våra grundläggande fri- och rättigheter är individens enda skydd mot övergrepp från staten. Och vi kan aldrig veta vad människor med makt kan få för sig. Eller vilket slags makthavare vi har i morgon."
Etiketter:
brott och straff,
brottslighet,
moderaterna,
rättsstat,
rättssäkerhet
2019-09-01
2018-12-17
Prostitution och kontraproduktiv moralpanik
Ett av Sveriges Radios huvudnummer idag rör prostitution. Bland annat har vi fått höra hur polisen snokar runt på hotell för att identifiera folk som har sex på ett sätt som staten inte gillar.
Och som vanligt blandar man ihop prostitution med en massa annat. Syftet med detta kan knappast vara något annat än att grumla debatten.
Prostitution är - i sig - inget fel, så länge det handlar om samtyckande vuxna.
Den nuvarande sexköpslagen leder dessutom till sämre - och farligare - förhållanden för de prostituerade. Den skapar en stigmatisering av sexarbetare. Och den är uttryck för en allmän sexualskräck.
Däremot skall man naturligtvis inte acceptera sådant som våldtäkt, olaga sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, människorov och hot. Vilket inte är samma sak som prostitution. Inte alls. Sådant som sker frivilligt skall vara tillåtet - medan varje tänkande människa inser att sådant som inbegriper tvång och våld är något helt annat, som skall vara förbjudet.
Ironiskt nog leder förbudet mot sexköp till att de ovan nämnda företeelserna blir svårare att bekämpa.
En annan ironisk twist är att man med förbudet mot sexköp förbjuder de enda sexuella aktiviteter som uttryckligen bygger på samtycke - nämligen en frivillig affärsuppgörelse.
För att sticka ut huvudet kan man även fundera över om vi inte skulle kunna få ner antalet våldtäkter - om kåta killar istället skulle kunna få utlopp för sina drifter under ordnade och lagliga former.
Etiketter:
brott och straff,
prostitution,
sexarbetare,
sexköpslagen
2018-07-25
En tanke om problemförorter och ordning
Jag är orolig för att vår bild av våra problemförorter och (i vart fall en del av) de människor som bor och verkar i dem är förenklad. Låt mig fundera högt en stund...
Den rådande bilden är att våld, skadegörelse och annan brottslighet främst är en »kulturell« fråga.
På flera sätt kan det nog vara så. Om man flyttar från ett havererat, våldsamt, odemokratiskt skitland med teokratiskt förtryck till en av världens mest sekulariserade, individualistiska liberala demokratier - då finns det mycket att ta in och anpassa sig till.
Ta bara en sådan sak som att det i många av dessa länder är släkten eller klanen som är den grundläggande skyddssammanslutningen. Då kan det vara lätt att uppfatta polisen som »svenne-klanens« väpnade gren.
Om det är den rådande uppfattningen, då krävs ett stort mått av tilltro för att våga lägga sin säkerhet och rättsskipningen i det fjärran, ansiktslösa, statliga våldsmonopolets händer.
Här har vi ett av de största problemen med en otillräcklig, icke fungerande polis och ett dysfunktionellt rättsväsende: De människor som vi vill skall lämna klantänkandet (etc.) och istället omfamna våldsmonopolet kan helt enkelt inte lita på att det senare håller sådan kvalitet att de tryggt kan ta ett sådant steg.
Annorlunda uttryckt: Kan man inte lite på att polisen sköter sitt jobb, då vågar man inte heller förlita sig på den. Då väljer man att stanna i alternativa och/eller parallella strukturer och lösningar för sin säkerhet.
Fungerande och närvarande polis - och ett rimligt rättsväsende - är en förutsättning för att man över huvud taget skall kunna intressera människor från andra kulturer för den liberala, demokratiska rättsstatens ordning och principer.
Vi måste helt enkelt erbjuda våra nya svenskar något bättre än vad de är vana vid. Något begripligt, som de kan känna sig trygga med. I detta perspektiv är det mycket möjligt att den svenska polisens kris är ett större problem än att människor har skiftande kulturell bakgrund.
P.S.
Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »
Stöd denna blogg på Patreon »
Etiketter:
brott och straff,
brottslighet,
invandring,
lag och ordning,
polisen,
rättsstat,
trygghet
2017-08-08
Gatubrottslighetens politiska orsaker
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Problemen med polisen och den allmänna ordningen är helt enkelt konsekvenser av politiska beslut – fattade av människor som inte begriper sig på verksamheten och som gör andra prioriteringar än att ordningsmaktens främsta uppgift skall vara att tjäna och skydda folket."
Etiketter:
brott och straff,
brottslighet,
inkompetens,
lag och ordning,
polisen,
politikerförakt,
våldsmonopol
2017-08-04
Brott mot staten, del 4: Straff
Tiden rusar och inom ett par veckor kommer staten att ha isolerat mig från resten av samhället – som straff för att jag under ett antal år har ignorerat skatteverket.
Jag vill inte gnälla. Även orättfärdiga lagar måste gälla lika för alla. Och även om Högsta Domstolen vägrat pröva frågan om dubbel straffbarhet i just mitt fall, så har ärendet i vart fall tröskats genom systemet – och jag har aldrig förnekat de faktiska omständigheterna. Det hela är snarast en principfråga, för både mig och staten.
Men jag blir inte riktigt klok på hur det här med straffet fungerar.
Naturligtvis är det tråkigt att bli isolerad från omvärlden. Jag kommer att sakna mina vänner och de långa, vimsiga promenaderna. Jag kommer att sakna tillgång till internet, dess fria debatt och bredare nyhetsflöde. Och jag tycker att det är en smula småaktigt att man inte får ta med sin e-bokläsare – men jag får väl driva den som är ansvarig för biblioteket till vansinne istället.
Jag kommer ändå på mig själv med att tycka att ett år i lugn och ro, med tid för kontemplation och skrivande, helvit, med tillgång till träningsutrustning, utan att behöva tänka på att dra in pengar och med tre gratis mål mat om dagen kan bli rätt så... skönt. Nu kanske jag äntligen får tid att meditera på ett seriöst sätt.
Naturligtvis kan man oroa sig för att bli kastad huvudstupa in i en helt okänd och möjligen komplicerad social kontext. Men eftersom det inte är något jag kan påverka är det inte heller meningsfullt att oroa sig. Jag gör väl som vanligt och försöker behandla andra hyggligt och hoppas att de gör det samma mot mig.
Men jag har en misstanke om att det – i många fall – inte är själva straffet som är straffet.
Snarare är en rättsprocess som drar ut i åratal en större pina än de flesta kan föreställa sig. Att en fängelsedom ofta leder till att människor med annars ordnade förhållanden blir arbetslösa och bostadslösa, det är förvisso ett straff om än väldigt kontraproduktivt. Att tvingas lägga sitt liv i statens händer istället för att själv få ta ansvar kan säkert vara själsdödande för många.
Men att älta det som varit eller oroa sig för framtiden är meningslöst. Det är att plåga sig själv helt i onödan. Det enda tillfälle man kan påverka är nuet – att välja att handla på ett sätt som ger ett rimligt bra utfall. Så jag finner inget större skäl till att hetsa upp mig. Snarare ser jag fram emot en intressant upplevelse och att få lära känna nya, färgstarka människor.
Och jag tycker fortfarande att skatt är stöld och att den härskande politiska klassen är parasiter som plundrar folket och vansköter den samhälleliga kärnverksamheten. Jag får väl se min tid i finkan som att jag är ställföreträdande lidande för alla andra som inget annat kan än att knyta handen i byxfickan.
Länkar: Brott mot staten del 1 » | Del 2 » | Del 3 » | Realtid »
Etiketter:
brott och straff,
rättsfall,
skatterna,
staten
2017-07-30
Brott mot staten, del 3: Processen
Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.
Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »
I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.
Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.
Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.
Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.
Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.
Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.
Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.
Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.
Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.
Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.
Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.
Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.
Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.
Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.
(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)
Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.
Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.
Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.
Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.
Etiketter:
brott och straff,
Liberala Partiet,
Maktapparaten,
maktdelning,
motstånd,
Piratpartiet,
rättsfall,
rättsväsendet,
skatterna
2017-05-05
Färre lagar och mer ordning
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Våra politiker lägger mycket tid och kraft på att stifta lagar som är till för att skydda oss mot oss själva och för att begränsa vår frihet och våra fria val – när de istället borde fokusera på att skydda oss från andra, som vill oss illa."
Etiketter:
brott och straff,
lag och ordning,
morallagstiftning,
piratfrågor,
polisen,
rättsstat,
rättsväsendet,
tvång,
våldsmonopol
2016-02-04
2015-06-16
Avskaffa ringa narkotikabrott - halvera brottsligheten!
 |
| Vanligaste brotten i Sverige 2014. Klicka på bilden för större variant. |
Legalisera innehav av droger för personligt bruk – och reducera den svenska brottsligheten dramatiskt.
Ringa narkotikabrott utgör nästan hälften av de vanligaste brotten i Sverige. I princip handlar det om innehav av mindre mängder droger eller att man har narkotika i kroppen.
Det vill säga brott utan offer.
Den som har narkotika i fickan eller i kroppen kränker ingen annan människas frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter.
Ingen tjänar på att missbrukare trakasseras av polisen. Ingen vinner på att icke-problematiska brukare jagas av myndigheterna. Inget blir bättre av statens repressiva drogpolitik. Allt man åstadkommer är att skapa lidande och elände, helt i onödan.
Jo, förresten! Kriminella gäng och ligor tjänar på att staten driver krig mot knarket. De som utvecklar nya, knepiga och potentiellt farliga designerdroger tjänar på förbudspolitiken. Och fackföreningarna för polisen och tullen är naturligtvis angelägna om att det skall framstå som att deras medlemmar behövs, även om det är för en kontraproduktiv sak.
Men, allvarligt talat! Skulle inte polisen och rättsväsendet kunna använda sina resurser bättre än att jaga människor som inte skadar någon annan?
Läs även: Svensk drogpolitik: Vi dödar folk »
Etiketter:
brott och straff,
droger,
harm reduction,
piratfrågor,
war on drugs
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)