Antisemitismen breder ut sig i Europa. Igen.

Det är inte tal om annat än att det är svårt upprörande med civila offer i ett krig. I den – förhoppningsvis – nu avslutade konflikten i Gaza har vi fått se en hel del av detta. Ansvaret ligger här, naturligtvis, till stor del på Israel. Men det delas med Hamas som använt skolor, sjukhus, ambulanser och vanliga bostäder som gömställen och för militära insatser. Att använda civila som mänskliga sköldar är ondskefullt. Här finns ett delat ansvar i en svår och komplicerad situation.

Men, detta är inget skäl att hata varken israeler eller palestinier, judar eller araber. Man måste skilja på människor å ena sidan och stater och terrororganisationer å den andra.

Detta sagt, undrar jag om alla håller på att bli galna.

Vi har sett attentat mot judiska synagogor och andra judiska lokaler i så väl Sverige som i övriga Europa. Men vad få har uppmärksammat, och vad media inte tycks rapportera om, är hur en uppiskad antisemitism drar fram över vår kontinent. Igen.

I Humlehave skola i Odense vägrar rektorn att acceptera inskrivning av judiska barn.

Det holländska socialistpartiets ledare, parlamentsledamoten Harry van Bommel, har uppmanat till en intifada mot Israel.

Vid en demonstration i London använde man sig av den karikatyrfigur av judar, den kroknäste mannen som äter barn, som vi knappast sett sedan nazisternas framfart.

Uppmaningar till bojkott mot Israel har övergått i uppmaningar att butiker som ägs av judar bör stängas igen. Kravet har bland annat framförts av en brittisk parlamentsledamot och av fackföreningar i Italien.

Judiska barn mobbas av sina skolkamrater. Och stenkastande demonstranter skriker "död år judarna" samtidigt som de drabbar samman med polisen.

Läs mer här, här och här.

Vad fan är det här? Är vi så primitiva att vi inte kan skilja på människor som har ett visst etniskt ursprung och handlingar som genomförs av en stat som de som regel inte ens är medborgare i? (Och även människor som är medborgare i Israel skall, naturligtvis, respekteras som människor. Bara för att man är medborgare i ett land kan man inte ställas till svars för vad detta lands regering gör. Lika lite som enskilda palestinier kan ställas till svars för vad Hamas har för sig.)

Är det så illa att vi ger oss på folk på grund av deras etniska ursprung – som de själva inte har valt och som i allt väsentligt bara är metafysikt trams?

Tänker vi européer – som verkligen borde veta bättre – betrakta en viss grupp människor som kollektivt onda?

Har ingen begripit vilken helvetesspiral man kastar sig in i när man ger olika människor olika rättigheter?

Ansvaret för det som sker vilar till stor del på den vänster som piskat upp ett skrämmande hat; på de media som vinklat konflikten till den ena partens fördel – och på de europeiska politiker som på grumliga grunder tagit parti för Hamas.

Nu är det dags att skärpa till sig!

Här skall fan inte mobbas, diskrimineras, hotas och trakasseras för att någon är av ett visst etniskt ursprung. Alla människor skall bedömas efter sina egna meriter. Och då är det fullständigt oväsentligt om de är judar, araber, danskar, basker, italienare eller gotlänningar.

Europa skall vara öppet och tolerant. Vi européer borde veta att vårda värden som humanism, förnuft och respekt för våra medmänniskor.

Två fel gör helt enkelt inte ett rätt!

(Och för den som vill se Mellanösternfrågan ur ett perspektiv som media ofta väljer bort rekommenderas denna film. Det är en israelisk partsinlaga och skall betraktas på ett sunt kritiskt sätt, som alla partsinlagor. Men denna vinkel bör också vara tillgänglig för alla som vill bilda sig en egen uppfattning om vad som sker.)