Lördagsvideos: Jönsson, demokrati, maktskifte & tolerans

Youtube: Fascist-regeringen - Propaganda och polarisering »

Youtube: Tidöavtalet – kanske inte helt fruktansvärt »

Youtube: Intolerans, självcensur och demokratins hälsotillstånd i Sverige »

Youtube: Regeringen, rättssäkerheten och våra rättigheter »

Jönssons lördagsvideo om DN och tolerans: Hur avgör man vad som bör få sägas?

Youtube »

Henrik Jönsson om intolerans & sans (video)

Direktlänk Youtube »

Evig rötmånad i politiken?

Våldsvänster, ilskna feminister, murkna nationalister, religiösa tokskallar av allehanda slag, maniska sverigedemokrater, allt stolligare miljöpartister, en journalistkår med skygglappar, en mellanösterndebatt som är totalt icke-konstruktiv, ett USA som går mot ekonomisk och demokratisk bankrutt, Putin som beter sig som om han går lite för hårt på kola och en vilsen och feg svensk politisk klass som samtidigt lyckas vara arrogant. Samt en ordningsmakt och ett rättsväsende som håller på att tappa koncepten.

Så... intressant.

Alternativet? Well, om du frågar mig...

Ett öppet och tolerant samhälle där folk får göra sina egna livsval och där vi har så stor frihet som möjligt. Där gränsen för den enes frihet går där han eller hon inkräktar på någon annans frihet eller rättigheter.

Få men tydliga lagar. Lika rättigheter inför staten för alla. Stärkta medborgerliga fri- och rättigheter. Respekt för vanligt, hederligt folks rätt till privatliv.

Ett samhälle som inte bedömer folk efter färg, religion, etnicitet, sexuella preferenser eller andra faktorer bortom den enskildes kontroll – utan utifrån varje individs faktiska handlingar.

Fler poliser på gatorna och färre bakom skrivbord. Inga morallagar. En återupprättad rättsstat. En stark offentlighetsprincip.

Ett trovärdigt försvar mot yttre fiender. Frihandel och fri rörlighet. Ett EU som fokuserar på samarbete mellan suveräna stater, med öppenhet och mänskliga rättigheter som främsta mål.

En stat som i möjligaste mån lämnar medborgarna i fred.

Men för tillfället ser jag ingen kraft av betydelse som omfamnar dessa idéer, i partipolitiken. Kraven på förändring måste därför komma utifrån.

Frihetens moral

När det talas om behovet av moral i vårt samhälle måste man ställa sig frågan: Vilken moral?

Som regel handlar det om att folk med en viss politisk övertygelse, religiös tro eller annan agenda vill att alla skall leva på det sätt som just deras dogm föreskriver. Men är det verkligen moral?

Låt mig argumentera för ett alternativ: Frihetens moral.

Dess utgångspunkt är att människor skall ha så stor frihet som möjligt att bestämma över sina egna liv.

Detta skiljer sig mot alla andra moralläror – som vill att individen skall underkasta sig partiet, religionen, rasen, klassen eller något annat kollektiv. Frihetens moral utgår från människan som individ och medborgare. Det är i grunden en synnerligen humanistisk moral.

Man kan även argumentera för frihetens moral ur ett rent praktiskt perspektiv. Människor är olika, har olika intressen, preferenser, önskemål, livsmål och förhållningssätt. Om målet är att människor skall vara lyckliga, finna ro och kunna leva sina liv fullt ut – då är detta vägen att gå.

Även friheten har gränser. Men de bestäms inte av vad någon politiker, religiös ledare, profet eller ledare anbefaller. De kommer ur – och är en förutsättning för – själva frihetsbegreppet som sådant:

Gränsen för människors frihet går där de inkräktar på någon annan människas frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter.

Frihetens moral bygger alltså på respekt för våra medmänniskor. Och på en tolerans som är mer än bara symbolisk eller påklistrad.

I dagens samhälle är detta en mycket radikal ståndpunkt. Hela det politiska system som styr våra liv bygger på att man kan tvinga alla medborgare till lydnad.

Frihetens moral är mot tvång. Det är i grunden en idé om icke-våld och anti-aggression.

Detta innebär också att frihetens moral bygger på principen om alla människors lika rättigheter inför staten. Ingen skall särbehandlas av det offentliga, varken positivt eller negativt. Alla skall vara lika inför lagen.

Om vi tittar i historiens backspegel, då kommer vi snabbt att upptäcka att mänsklighetens stora tragedier är konsekvenser av avsteg från just denna princip.

En annan intressant aspekt är att frihetens moral inte har några problem med om människor till exempel är troende eller har olika politiska övertygelser. Det är deras sak. Så länge de inte försöker tvinga någon annan till underkastelse. Leva och låta leva.

Jag vill påstå att frihetens moral är starkare än allt annat som torgförs som moral i dagens samhällsdebatt. Den är enkel. Den är begriplig. Den är den minsta gemensamma nämnaren för civiliserat mänskligt umgänge.

Och – inte minst – frihetens moral går ut på att stärka människor istället för att trycka ner dem.

I ett samhälle där frihetens moral råder har vi färre lagar, men mer ordning; Det är ett samhälle som bygger på spontana samarbeten istället för konfrontation; Det är ett samhälle som uppmuntrar mångfald och utveckling; Det är ett samhälle som vårdar demokratins djupare värden; Det är ett samhälle där staten är till för medborgarnas skull, inte tvärt om.

Ett anständigt samhälle

Jag känner att jag behöver koppla ett lite större grepp på en del saker, efter diskussionerna kring bloggposterna nedan.

1) Alla är människor och förtjänar respekt och tolerans. Ingen har kunnat välja sin hudfärg, sitt utseende eller vilken kulturell bakgrund de fötts in i. Alla skall betraktas som individer och bedömas utifrån sina egna meriter och handlingar.

2) Ett fungerande modernt samhälle måste hållas fritt från religion i politiken. Lagstiftningen skall bygga på respekt för människors liv, säkerhet, egendom och negativa rättigheter. Man bör därför inte heller stifta morallagar. Våra lagar skall vara rationella och fria från metafysik, lösa åsikter och hokus-pokus.

3) Lagstiftningen bör också vara liten, fokusera på det som är viktigt och i övrigt låta människor göra sina egna livsval. Få och begripliga lagar som går att respektera. Lite lag och mycket ordning, typ.

4) Alla människor skall ha lika rättigheter inför staten och vara lika inför lagen. Alla ansvarar för sina egna handlingar.

5) Om någon inte respekterar andras liv, säkerhet, egendom och negativa rättigheter – då blir det en rättssak oavsett om den som ligger bakom kränkningen är norrlänning, buddhist eller eskimå.

I ett samhälle av detta slag kan alla socialister, kristna, konservativa, muslimer, bögar, judar, medelålders vita hetrosexuella män, miljömuppar och hårdrockare leva sina egna liv efter eget huvud; själva eller i gemenskaper med likasinnade; så länge de inte försöker tvinga sina idéer och vanor på alla andra.

Leva och låta leva, helt enkelt.

Tyvärr går samhällsdebatten och politiken i rakt motsatt riktning. Med en rasande fart. På samtliga punkter.

Antisemitismen breder ut sig i Europa. Igen.

Det är inte tal om annat än att det är svårt upprörande med civila offer i ett krig. I den – förhoppningsvis – nu avslutade konflikten i Gaza har vi fått se en hel del av detta. Ansvaret ligger här, naturligtvis, till stor del på Israel. Men det delas med Hamas som använt skolor, sjukhus, ambulanser och vanliga bostäder som gömställen och för militära insatser. Att använda civila som mänskliga sköldar är ondskefullt. Här finns ett delat ansvar i en svår och komplicerad situation.

Men, detta är inget skäl att hata varken israeler eller palestinier, judar eller araber. Man måste skilja på människor å ena sidan och stater och terrororganisationer å den andra.

Detta sagt, undrar jag om alla håller på att bli galna.

Vi har sett attentat mot judiska synagogor och andra judiska lokaler i så väl Sverige som i övriga Europa. Men vad få har uppmärksammat, och vad media inte tycks rapportera om, är hur en uppiskad antisemitism drar fram över vår kontinent. Igen.

I Humlehave skola i Odense vägrar rektorn att acceptera inskrivning av judiska barn.

Det holländska socialistpartiets ledare, parlamentsledamoten Harry van Bommel, har uppmanat till en intifada mot Israel.

Vid en demonstration i London använde man sig av den karikatyrfigur av judar, den kroknäste mannen som äter barn, som vi knappast sett sedan nazisternas framfart.

Uppmaningar till bojkott mot Israel har övergått i uppmaningar att butiker som ägs av judar bör stängas igen. Kravet har bland annat framförts av en brittisk parlamentsledamot och av fackföreningar i Italien.

Judiska barn mobbas av sina skolkamrater. Och stenkastande demonstranter skriker "död år judarna" samtidigt som de drabbar samman med polisen.

Läs mer här, här och här.

Vad fan är det här? Är vi så primitiva att vi inte kan skilja på människor som har ett visst etniskt ursprung och handlingar som genomförs av en stat som de som regel inte ens är medborgare i? (Och även människor som är medborgare i Israel skall, naturligtvis, respekteras som människor. Bara för att man är medborgare i ett land kan man inte ställas till svars för vad detta lands regering gör. Lika lite som enskilda palestinier kan ställas till svars för vad Hamas har för sig.)

Är det så illa att vi ger oss på folk på grund av deras etniska ursprung – som de själva inte har valt och som i allt väsentligt bara är metafysikt trams?

Tänker vi européer – som verkligen borde veta bättre – betrakta en viss grupp människor som kollektivt onda?

Har ingen begripit vilken helvetesspiral man kastar sig in i när man ger olika människor olika rättigheter?

Ansvaret för det som sker vilar till stor del på den vänster som piskat upp ett skrämmande hat; på de media som vinklat konflikten till den ena partens fördel – och på de europeiska politiker som på grumliga grunder tagit parti för Hamas.

Nu är det dags att skärpa till sig!

Här skall fan inte mobbas, diskrimineras, hotas och trakasseras för att någon är av ett visst etniskt ursprung. Alla människor skall bedömas efter sina egna meriter. Och då är det fullständigt oväsentligt om de är judar, araber, danskar, basker, italienare eller gotlänningar.

Europa skall vara öppet och tolerant. Vi européer borde veta att vårda värden som humanism, förnuft och respekt för våra medmänniskor.

Två fel gör helt enkelt inte ett rätt!

(Och för den som vill se Mellanösternfrågan ur ett perspektiv som media ofta väljer bort rekommenderas denna film. Det är en israelisk partsinlaga och skall betraktas på ett sunt kritiskt sätt, som alla partsinlagor. Men denna vinkel bör också vara tillgänglig för alla som vill bilda sig en egen uppfattning om vad som sker.)

Påven förnekar sig inte

Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar. Detta enligt påven.

Vad skulle väl julen vara utan lite förkastelsedomar och ljungeld? Vad är väl religionen utan moraliserande utfall mot medmänniskor?

Länk»

Självgodhetens rike

Även det dumma och stötande kan bli upprepningshumor. På Arlanda stack jag käckt in huvudet i tullens rota-runt-i-saker-rum. Japp. "Hej!" hojtade jag till den förvånade tulltjänstemannen och den av staten för tillfället, för visitation, utvalde negern. Alla vi bleka kärnsvenskar och etniska västeuropéer trippade, som vanligt, helt obekymrade, förbi med våra små rullväskor. En del saker förändras aldrig.

Kärnsvensk och kärnsvensk, förresten. Jag har blivit utvisad. Kind of. Skattemyndigheten har tvångsutskrivit mig ur landet. De är väl glada ju mindre de har med mig att göra, kan man anta.

Således, för oss från kåååntinenten känns Sverige påfallande mörkt och kallt. Och då bytte jag ändå plan i Riga.

Den Store Författaren har under dagen varit dumdryg i en chatt på Aftonbladet. Regeringen är allmänfarlig. Oppositionen är oduglig. Byråkratin går på meskalin. Demokratin är satt på undantag och rättsstaten behandlas som en sådan där liten lustig plastmatta med hål i (vad är de egentligen till för?) som ligger i urinoarer.

När jag slog på datorn möttes jag av en störtflod av mail om att vänsterpartiet vill att det skall bli förbjudet för svenskar att köpa sex utomlands. Lycka till!

Detta är nog fan ändå det dummaste... I dag.

Så... skall det då, i konsekvensens namn, vara tillåtet för holländare att köpa sex i Sverige? Skall det vara ok för iranier att stena bögar i Sverige? Skall burmeser i exil spärras in här i Sverige för att de bloggar? Thomas Bodström och Birgitta Ohlsson applåderar entusiastiskt. Justitieministern är försiktigt positiv. Själv är jag bara uppgiven. (Läs mer på Motpol.»)

Vi svenskar – eller ni, då – är så fantastiskt uppfyllda av övertygelsen om den egna moralpanikens överlägsenhet, välfärdsstatens storhet, landets toleranta förhållningssätt och Den Svenska Folkhälsan (vilket är ett uttryck som används sedan "den nordiska rasen" fick lite dålig klang).

Det kan komma som en chock. Men det finns lyckliga horor på kontinenten. Det är enklare att få tag på en läkare i Köln än i Stockholm. Vården är bättre i Holland än i Sverige. Tågen på kontinenten går snabbare (och kommer oftare i tid) än i Sverige. Det är mindre komplicerat att vara kurd, bög eller muslim i Berlin än i Göteborg. Och folk på kontinenten lever också länge – och dör nöjdare eftersom även pensionärer har råd att gå på krogen och det serveras vin till lunch på ålderdomshemmen.

Sverige är som att se en trafikolycka i extrem slow motion. Man ser vad som går åt helvete. Man kan inte göra något åt det. Och man kan inte låta bli att titta.

Konsten att skapa problem i onödan

I Köpenhamn råder oroligheter sedan myndigheterna börjat riva ett hus i Christiania, som enligt uppgift skall vara olagligt om- och tillbyggt...

De danska myndigheterna gör allt de kan för att bli av med fenomenet Christiania. Vilket bara kommer att resultera i att droghandel och användning flyttar ut på gator och torg, till parker och till andra platser där andra människor störs. I både Danmark och Sverige.

Låt Christiania leva!

Länk»

Antirök-maffian

De två läkarna Gunilla Bolinder och Göran Boëthius skriver om rökning på Expressens debattsida i dag. De vill bland annat förbjuda rökning på uteserveringar och i parker.

Det räckte alltså inte med att köra ut rökarna från krogen till uteserveringarna. Antirök-maffian tänker inte ge sig förrän de har vunnit en total seger – och totalt bannlyst rökarna från att gå på krogen.

Vuxna människor måste få bestämma över sitt eget liv. Om de vill skall de även få göra saker som inte är nyttiga för dem (till exempel äta chips) eller rent av farliga (klättra i berg).

Vuxna människor bör även visa hänsyn mot varandra. I detta ingår till exempel att inte blåsa rök i ansiktet på folk som ogillar detta. Det är självklart. Men hänsyn måste vara ömsesidig.Och hänsyn är inte något man förknippar med antirök-maffian. Den tänker inte acceptera att folk vill ha en cigg till kaffet efter maten. Antirök-fanatiker ger sig inte sällan på rökare som inte på något rimligt sätt kan störa dem. Nu kräver dessa fundamentalister alltså att få stå på krogarnas gasoluppvärmda uteserveringar i mitten av februari och huttra – i en rökfri miljö. Suck!

Inte ens i en park skall man få ta upp en cigg. Det är ju rent trams!

För övrigt finns det i dag tekniska lösningar för att en restaurang, pub eller till och med ett flygplan skulle kunna ha öppna rökzoner som inte stör andra. Men det vill antirök-maffian inte höra talas om. För dem gäller bara total seger. De tänker inte vila innan rökarna har krossats.

Till artikeln»

Vänsterns nymoralism

Kolla in Gudmundson på SvD:s ledarsida i dag. Han skriver om sex, porr, de pryda värdekonservativa och de nya sexmoralisterna inom vänstern.

"Radikalernas besvikelse härrör nog mest från att man med det nya samhället inte lyckades skapa någon ny människa med tycke för statssanktionerad och kravmärkt sex."

Så kan det kanske vara. Men det känns som om det bara är en liten del av förklaringen.

Man kan börja undra om 60-talets Flower Power-vänster, med sin fria kärlek, över huvud taget har existerat. Kanske var det bara tolerant Flower Power – medan den riktiga vänstern satt hemma och läste Lenin eller for på allvarliga konferenser i Östtyskland?

Det finns en fråga som gnager här...

Hur kommer det sig att vänstern har gått och fått sexualskräck, blivit nymoralistisk och fördömande? Eller har den – egentligen – alltid varit sådan?

Till Gudmundsons ledare»

När man trodde att man sett allt...

Via Aqurette hittar jag reklamfilmen för boken "Homosexualitet är synd" av predikanten Maria Hallman.

Vilken gigantsik totalkalkon!

Man vet fan inte om man skall skratta eller gråta. Jag har inte sett något liknande sedan rysk tv fick sin första effektmixer. En kort stund var jag övertygad om att det var satir, men det gick över. Detta kommer att bli en klassiker!

Anbefalles!

Hos ambitiöse Gudmundson hittar man länkarna som man borde, men inte hann, rota fram själv. Här...

Läs Melaine Philips häftiga anförande om liberalism vs. islamism och multikulturalism vs. mångfald och tolerans från Neos konferens härom veckan. Långt, men oerhört läsvärt. Anbefalles!

Gudis har även vaskat fram en läsvärd replik från vänster på nämnda anförande hos Pressylta /Gunnar Pettersson. Inte fullt lika lång. Ömsom vin, ömsom vatten.

Många bokstäver. Börja med att koka en kopp te...

En väldigt intressant dag

Då är det dags att sammanfatta dagens konferens om Islamism in Europe, som arrangerades av magasinet Neo.

Det är inte varje gång man lämnar en konferens med något helt nytt och positivt att fundera kring.

Och i morse hade jag nog inte väntat mig att en liten vass judisk tant och en ung muslimsk tjej skulle göra mig så optimistisk om vad man kan göra för att bemöta religiös, aggressiv fundamentalism.

För det är främst dessa två som jag kommer att minnas av en även i övrigt bra konferens.

Melaine Phillips, den brittiska författaren och journalisten, är en njutning att lyssna till. Hon är en tuff, sval, mycket brittisk dam i tweed. Hennes vassa, brittiska, sarkastiska stil slår hårt mot all slags postmodernistisk relativism. Och hennes beskrivning av begreppet "multikulturellt" som motsatsen till mångfald och tolerans satte verkligen fingret på något tänkvärt. Men resonemanget skulle absolut inte bli populärt hos dem som till vardags gnäller över det multikulturella. ;-)

Irshad Manji var kanske den som fick mig att haja till mest. Denna kanadensiska journalist, författare och filmare är som en blandning av Ayn Rand och Janne Josefsson. Fast muslim. Och som sådan försöker hon driva ett reformations- och upplysningsarbete mot den fundamentalistiska islamismen - med stöd av en tusenårig muslimsk idétradition. För koranen uppmanar faktsikt uttryckligen och upprepat sina läsare att använda sitt förnuft och att vara kritiska.

Kom ihåg ordet "ijtihad"! Det är namnet på det islamistiska reformarbetet. Och reformistiska muslimer kan faktiskt ha en fördel framför sina moderata trosfränder: De köper inte det grundläggande teologiska formuleringsmonopolet, utan ifrågasätter och tänker nytt.

Läs mer på Neos blogg och hos Dick Erixon.

Våld, tvång och politik

Jag tycker oerhört illa om våld.

Jag ogillar verkligen tvång.

Våld och tvång är handgripliga sätt att hindra människor från att göra sina egna val och leva sina egna liv.

Våld och tvång är osmakliga metoder för människor som har en viss åsikt att försöka tvinga på andra samma åsikt - och att hindra de senare från att uttrycka sina egna tankar.

Staten får ta till våld och tvång. Möjligen är det i viss utsträckning nödvändigt. Ordningsmakten måste kunna gripa in med våld, om så krävs, för att hindra vissa människor från att kränka andra människors egendom, säkerhet och rättigheter. Men staten använder också tvång och möjligheten till våld för att upprätthålla en massa åsiktslagar och smakregler. Och där hamnar vi på fel sida den osynliga gränsen. Staten måste vara ytterst försiktig på detta område. Och därför vore det också bra om den inte ägnade sig åt så mycket trams.

Sedan har vi dem som tar till våld för att förtrycka andras politiska åsikter.

Det var till exempel en rätt obehaglig stämning när Osynliga Partiet, AFA & Co drog runt på förra höstens demonstration mot fastighetsskatten. Det blev en del gruff. Men framför allt var det vänsterns kaxiga hotfullhet som skapade en obehaglig stämning. Skräniga, arroganta och buffliga ägnade de sig åt politisk mobbning av fredliga villaägare, borgerliga sympatisörer, barnfamiljer och debattörer som samlats för att säga sin mening.

Själv har jag fått anföranden och möten störda av skränvänster som försökt överrösta och ödelägga det som sker med till exempel talkörer, skrik och rökfacklor. (En gång kapade Attac-anhängare till och med ett kyrktorn, för att försöka dränka ett möte i ljudet av dånande klockor.)

Naturligtvis har jag inget emot att folk framför en annan åsikt. När någon står bredvid en demonstrationsväg med en banderoll, finns inget att invända. Om några står en bit ifrån ett möte med egna plakat, då är det naturligtvis OK. Men när folk uppträder hotfullt, försöker tysta andra, stör andras möten, går till handgripligheter och trampar på mötes- och yttrandefriheten - då blir jag väldigt deprimerad. Och arg. Men mest deprimerad.

Och av någon anledning är det som regel vänstern som beter sig illa.

Visst. Nazister och annat oknytt mopsar sig också. Fast mer sällan. Och från det hållet brukar det inskränka sig till larviga, felstavade mordhot och tramsiga tillmälen.

Så, frågan är varför det som regel är vänstern som ägnar sig åt handgripliga svinaktigheter..?