Marklundgate är bloggarnas fel, skriver Liza Marklunds presstaesman Niclas Lövkvist i dag på Newsmill. Länk»
Såpass? Och jag som trodde det handlade om att svenska folket i allmänhet hade invaggats i den falska tron att boken Gömda är "en sann historia".
Lövkvist menar att bloggare är ovana vid att hantera litterära begrepp och att bildade människor vet att en sann historia inte behöver vara sann. Problemet med det resonemanget är flera – bland annat att alla de 800.000 människor som köpt boken inte är litteraturvetare och inte känner till att även författare av true crime ibland tar sig väldiga friheter.
Själv tycker jag att det här är lite av en storm i ett vattenglas. Men när man börjar skylla en författares eller ett förlags vurpa på bloggare och andra som uppmärksammat den, då börjar motspinnet bli direkt fånigt. Och att beskylla bloggare som kollektiv för att vara obildade och litterärt okunniga är nog att ta i en smula.
(Lövkvist nämner även Truman Capotes In Cold Blood som ett exempel på genren true stories. Rätta mig om jag har fel, men blev det inte ett jävla liv i USA en gång i tiden just på grund av att In Cold Blood inte var så sanningsenlig som folk trodde?)
Inte så sanningsenligt som folk trodde. Här är ytterligare en skribent som tagit sig välderliga friheter. När får vi se en pudel?
SvaraRaderahttp://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=64406
Niklas Lövkvist reaktion är snarlik den man får när man grälar med hustrun...
SvaraRaderaFörbjud bloggare! Usch vad de ställer till. Djävlas med riksdag och regering om FRA, IPRED. Och nu Marklund! Bort med dom. Med Internet också förresten.
SvaraRaderaOm hela dispyten bara handlar om huruvida böckerna är sanningsenliga eller inte, då kan väl Liza Marklund och Niklas Lövkvist helt enkelt förbigå Monica Antonssons bok såsom varandes fiktion, den med? Deras kritik tycks ju gå ut på att den inte är sann, trots att Antonsson hävdar det. The pot calling the kettle black?
SvaraRaderaNu kan det i och för sig hävdas att det är mer som står på spel än böckernas dokumentära kvaliteter. Genom att skriva att Liza Marklund har spritt falska anklagelser mot här ej namngivna personer, så riskerar Monica Antonsson att göra sig skyldig till förtal, vilket kan föranleda böter eller (i händelse av grovt förtal) fängelse i upp till två år. Detta under förutsättning att anklagelserna är falska eller det med hänsyn till omständigheterna ej är försvarligt att lämna uppgift i saken.
Nu kan det hävdas att Antonssons anklagelser inte är särskilt allvarliga. Hon har till exempel inte påstått att Liza Marklund skulle ha ägnat sig åt skattefiffel, misshandel eller mordförsök; i så fall hade en stämning för förtal kommit som ett brev på posten från Marklunds advokat. Att Liza Marklund själv uppenbarligen har gjort sig skyldig till just sådana anklagelser mot andra saknar betydelse, då publiceringarna av Gömda och Asyl nu ligger så långt tillbaka i tiden att brotten är preskriberade. Tryckfrihetsåtal för förtal måste enligt 9 kap. 3 § TF väckas inom ett år från skriftens utgivning. Marklund går sålunda fri, medan Antonssons bok kan bli föremål för ingripande ända fram till december 2009. Om Marklund menar att hon har torrt på fötterna, så borde hon ta den chansen.
Att bloggare skulle vara okunniga är att ta i.
SvaraRaderaHur pass sanningsenlig Liza är framgår tidigt i hennes karriär, där hon odlade sin faiblesse för att skarva och märkte vilket gensvar hon fick på norrländska NSD's redaktion och hur lätt hon kunde erövra löpen.
En väldokumenterad händelse är när Liza skrev om den ryska dykaren som dök upp i den tidvis grumliga Törefjärden, mitt under pågående ubåtsjakt i södra Sverige. Det blev pga hennes "scoop" åtskilliga förstasidor och stort pådrag både från press samt myndigheternas sida (polis och militär).
Orsaken till Lizas verklighetsbaserade historia var en vanlig svensk sportdykare som var ute och provdök, inget mer. Händelsen utreddes mycket grundligt av Säpo och jag har pratat med dem som var med i förhörsrummet när det begav sig. Även fast det är länge sen och minnet vanligtvis lite grumligt kommer de ihåg det mycket väl.
Kommentar om Liza - en ambitiös mycket trevlig blond kvinna som har något livlig fantasi och söker varje tillfälle till stöd för att göra den trovärdig.
Tja, hur Liza sedan dess har lyckats med det vet vi ju alla vid det här laget.
Att Liza faktiskt är genomreko är jag fullt beredd att ställa upp på. Men det finns inget som säger att hon kan bli dragen i näsan och komma lite väl långt bort från sanningen, till svår skada för enskilda människor tack vare sin formuleringsförmåga och faiblesse för skarvande.
Måste väl ändå finnas nån jävla gräns på hur mycket man får tänja svenska språket i försäljningssyfte.
SvaraRadera"En sann historia" innehåller inga tvetydigheter. Det betyder bara en enda sak på svenska och skriver man så - på ett omslag! - så får man fan stå för det.
En helt annan sak hur man behandlar språk i vissa texter så klart, det kan misshandlas av en mängd helt valida orsaker där. Men här är det frågan om ett riktat budskap till köparen, reklam, marknadsföring och detta är falsk marknadsföring. Punkt. Basta.
Följande citat från komikern Mitch Hedberg känns relevant:
SvaraRadera"I like when they say a movie's inspired by a true story, cuz that means it's not the true story on film - it means it was inspired by a true story... That's kinda silly, you know? Like, "Hey Mitch, did you hear that story about the lady who drove her three kids into a river and they all drowned? Oh yeah, I did... you know what? That inspires me to write a movie about ... A gorilla!"
- Mitch Hedberg
Klassiskt von oben-försvar från kultureliten: "asså, ni blogg-apor förstår inte sådana här litterära begrepp som vi finjournalister svänger oss med..." Patetiskt är det minsta jag kan säga.
SvaraRaderaGöran Hägglund skriver i en mycket underhållande sågning av "DaVinci-koden" att riktigt dåliga böcker ofta ges uppmärksamhet genom att de kallas "en sann historia". Passande nog tar han också upp "Inte utan min dotter" i sammanhanget... kommentar överflödig?
Det är väl knappast kors i taket när en pr-konsult ser bekymmer med bloggosfären. Det ligger ju i hans yrkesbeskrivning att manipulera media, vilket inte låter sig göras så lätt om folk publicerar åsikter utan att först ha sett till att få betalt för dem.
SvaraRadera/Smen
Jag tror inte någon av de 800 000 är litteraturvetare. Vi har alldeles för bra smak för sånt. :D
SvaraRaderaPå våra bibliotek står boken Gömda under signum Vn för "Samhällsmedicin, hygien och sexologi".
SvaraRaderaBoken Asyl går dock som Hc för skönlitteratur.
Intressant i sammanhanget – apropå sanning – är att man även hittar Eva Lundgrens sagobok Slagen dam under signum Vn.