2009-07-26

Den politiska byråkratin



Det händer att politiker tycker att jag är lite orättvis mot dem. På sätt och vis har de rätt. Jag ägnar på tok för lite tid åt att kritisera och häckla byråkratin.

Byråkraterna har nämligen mycket större inflytande över den politiska makten än de flesta tror. Det är inte svårt att hitta borgerliga riksdagsledamöter som säger att de egentligen är kritiska till FRA, men att de är mer eller mindre chanslösa mot en aldrig sinande ström av byråkrater – vars "expertis" de ändå känner att de måste respektera eller försöka möta på en saklig nivå. Och besegrar du en, då står två nya redo.

Med jämna mellanrum kan vi läsa om undersökningar som säger att unga människor lämnar politiken på grund av att de känner att de inte kan påverka. Mer sällan ser vi analyser av varför det är så. Stela, ängsliga och principlösa politiska organisationer är naturligtvis en del av förklaringen. Men ett annat, och förmodligen viktigare skäl, är att de förtroendevalda är i byråkraternas våld.

Jag sysslade själv med lite kommunalpolitik för sisådär 25 år sedan. Politikernas svängrum var synnerligen begränsat. Istället möttes vi av en flod av tjocka rapporter som man, som fritidspolitiker, knappt ens fick tid läsa igenom. Än mindre hann man analysera luntorna tillräckligt för att kunna ifrågasätta på ett vettigt sätt. Försökte man, då fick man bara ännu fler papper, PM och rapporter i huvudet. Det byråkraterna hade bestämt sig för blev, i säkert minst 90 procent av fallen, också det som beslutades.

Politikerna har blivit tjänstemännens gisslan. I många fall deras frivilliga gisslan. I andra fall på grund av bristande tid, erfarenhet, kompetens och uppmärksamhet. Ibland på grund av finkänslighet och konflikträdsla. Och inte sällan på grund av omtanke om den egna karriären.

Tveka inte om att byråkraterna har sin agenda. Det är de som styr utredningar, tar fram förarbeten, sållar information och skriver förslagen. Det är de som umgås med särintressen, konspirerar över förvaltningsgränserna och ser till att den egna verksamheten växer. Utan att behöva ta ansvar. Utan att ställas till svars. Utan demokratisk insyn.

Eller för att ta ett exempel ur verkligheten...

När en toppbyråkrat i försvarsdepartementet fick skriva en ny lag, för en myndighet som han själv skulle komma att bli chef för – med kraftigt förstärkta resurser och med syfte att övervaka informationsflödet i vårt samhälle – då borde alla varningsklockor ringa. Istället gav man snällt Ingvar Åkesson hans FRA...

14 kommentarer:

  1. ja då fick vi svaret på varför politiker inte tänker själva..eller inte vågar tänka själv utan styrs av byråkrater och media.
    De vill att folk ska påverka genom att gå med i deras parti..de menade medverka inte påverka.
    Och de försökte påverka att inte folk skulle rösta på PP. Då tog de fram alla resurser med media i spetsen.
    Nu ska vi övervakas så det inte händer igen.

    SvaraRadera
  2. Politikerna skall ju vara de styrande.

    Statstjänstemän skall väl presentera bra (kortfattade) beslutsunderlag, och sedan genomföra "de styrandes" direktiv.

    Problemet är väl att kompetensnivån hos cheferna inom staten inte är den bästa eftersom tillsättningen ofta sker på politiska grunder.

    Kanske finns det en agenda bakom att inte ha så starka chefer? Det blir ju mindre motstånd mot att genomföra diverse EU-direktiv och att överlämna makt till EU.

    /En lekman

    SvaraRadera
  3. Och den politiker som försöker ta tag i det här begår tyvärr både politiskt och praktiskt självmord.

    SvaraRadera
  4. Byråkratin kommer att svälla tills den kollapsar under sin egen tyngd.

    SvaraRadera
  5. Jag tillhör ju den där massan som lämnat politiken av (iaf delvis) det skäl Henrik pratar om. Men till skillnad från de flesta andra så vet jag hur saker och ting fungerar i maktens korridorer och även om Hax också har en mycket bra inblick i den världen, så är han allt för snäll. Ty för om man verkligen börjar gräva bland tjänstemännen och byråkraterna hittar man en massa spännande saker. Eller vad sägs om extra miljoner till en ridklubb medan andra klubbar får spara och högsta tjänstemannen i kultur&Fritidsnämnden råkar ha en dotter som nyttjar just den ridklubbben. Eller vad sägs om en utredning där de som bestämmer vilka som ska sitta där väljer: äldsta vänner, frugan, släktingar, barn o.s.v.

    Detta är alltså sådant som är vardagsmat i Sverige och detta gäller samtliga partier, men en viss eloge ska man nog ändå ge till socialdemokratin. Även om SAP är de som byggt dessa vettlösa system, har de ändå haft en rätt hög moral och en hyfsat bra utnämningspolitik - för det mesta - så det hela har ändå flutit på, det har ”fungerat”. I vilket annat land som helst hade detta sett mycket värre ut, men som sagt, om folket verkligen visste hur saker och ting sköttes hade vi haft uppror för länge sedan.

    SvaraRadera
  6. Byrokrater är som agenterna i Matrix. Slår du ner en, så kommer två nya. Dom dubblar sig för varje gång.

    SvaraRadera
  7. Absolut klockren analys i ditt sista stycke. Pudelns kärna!

    William T.

    SvaraRadera
  8. apocalypse nowish!

    Uppror? Sverige? Haha!!
    Det blir lite gnäll i omklädningsrummet, bastun eller i kön på lunchrestaurangen. Sedan rättar man sig ändå i ledet och tycker att vi har det ju ändå rätt så bra i Sverige...

    SvaraRadera
  9. Piratpartiet kommer nog fastna ett bra tag i den svenska och europeiska politiken för det finns en hel del funktioner i statsapparaterna som kan bli MYCKET mer demokratiska. Detta ignorerar många politiker som går runt och tycker att vi har nått toppen av demokrati och helt glömmer bort att miljontals röster kastas bort om man bor i fel område i länder som Frankrike och UK som har enmansvalkretsar, vilket är för bedrövligt.

    SvaraRadera
  10. För mig är lösningen på detta elände direktdemokrati. Det är nu först på senare år som det har blivit tekniskt möjligt att föra ned beslutanderätten till ett djupare och bredare folklager. Då blir det svårare med tjänstemanna- och svågerpolitik. Folket kan själv välja vilken politiker som de delegerar sin röst till eller själv rösta direkt i beslut som berör en. Och beslutsunderlagen kommer att granskas och bevakas av kanske 100 - 1000-tals personer.

    Den intresserade kan läsa hur det är tänkt att fungera på Aktiv demokratis hemsida eller boken Direct Democracy av J.Verhulst och A.Nijeboer.

    SvaraRadera
  11. Vi måste avslöja byråkraterna. Framför allt där partiskheten blivit systematisk som på justitiedepartementet. Deras ensidiga stöd för upphovsrättslobbyn är ökänd. Exvis besöksfrekvensen av vem under Ipred :-) Även hemligstämplande och själva metodiken i hemligstämplandet kan vara avslöjande...

    SvaraRadera
  12. Så länge vi har kvar byråkrater kan man fundera på om inte det amerikanska systemet att byta ut dem efter ett maktskifte är en bra idé. Då har de åtminstone samma grundvärderingar som regeringen och arbetar förhoppningsvis åt rätt håll.

    SvaraRadera
  13. Och Ingvar Åkesson fick i våras förnyat förtroende av regeringen. Hans förordnande som FRA-chef förlängdes till 2011 (då vederbörande går i pension).

    SvaraRadera
  14. Det är partiorganisationernas fel. Annars skulle riksdagsmännen snabbt ha gett sig själva skattepengar till lojala utredningsresurser att övervaka politiken med. Tyvärr kan inte partierna acceptera det. Deras fortlevnad är avhängig att riksdagen fortsätter att vara impotent och meningslös.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet är stängt, medan jag är offline augusti 2017 och ett år framöver.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.