Att gå över gränsen

Förra söndagen hade Rick Falkvinge en bloggpost som verkligen bör mana till eftertanke.

Han tog oss med till Tyskland, under tiden då landet var delat av järnridån.

På ena sidan fanns en övervakningsstat, DDR, med en förvisso mycket låg brottslighet och hög grad av "säkerhet".

På andra sidan muren fanns det fria Västtyskland. Med sina förtjänster och brister. Och med alldeles riktiga terrorister.

I detta scenario flydde alla som kunde och vågade från DDR till Västtyskland.

Detta är värt att tänka på i dag, när Sverige bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat.

Det sker i namn av att bekämpa terrorism och brottslighet. För att skapa "säkerhet". Ett slags skruvad nollvision som lätt kan kväva vår frihet, inskränka våra rättigheter och förstöra vårt öppna samhälle.

Svenska folket borde ställa sig samma frågor som människorna gjorde i Östtyskland. När blir övervakningsstaten för mycket? Hur mycket värderar vi vår frihet och vårt privatliv vid en vägning mot förment säkerhet? Och det gäller att ställa dessa frågor innan det är för sent.

I säkerhetens, terroristbekämpningens och brottsbekämpningens namn kan man motivera nästan vad som helst. Men det finns gränser för vad vi kan acceptera och leva med. Gränser som politikerna inte längre ser. Gränser som vi medborgare nu själva måste markera.

Därför vore det så ovanligt lämpligt om svenska folket gav gammelpolitikerna en knäpp på näsan i övervaknings- och integritetsfrågorna i valet nu på söndag.