Visar inlägg med etikett DDR. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DDR. Visa alla inlägg

2019-06-12

Learn from History: The Surveillance State



We just made an English version of our film on Mass Surveillance in the GDR. Enjoy!

Youtube »

2019-04-10

Lär av historien: Övervakningsstaten



En liten film om vad vi kan lära oss från historien om massövervakningens risker.

Youtube »

2019-03-13

Sverige, ett lyxigare DDR?


På sätt och vis påminner dagens Sverige om de gamla öststaterna.

Makten måste upprätthållas till varje pris. Samtidigt befinner sig delar av statens verksamhet i kris. Systemets funktionärer tar på skygglappar och gör på sin höjd sitt - men ingen tar ansvar för varesig delarna eller helheten.

Det finns även något i tonläget som får mig att tänka på det gamla Östtyskland. Humorlöshet och fruktan för frihet. En stat som skriver folket på näsan vad det förväntas tycka. Ett rättsväsende under politisk kontroll. Kontrollmani kombinerad med oförmåga.

Sedan finns naturligtvis mycket som skiljer Sverige från det forna DDR. Det mesta utanför den politiska sfären, rent av. För det här handlar om en politisk kris - som är förhållandevis isolerad från mycket annat i samhället.

Min poäng är att det är samma politiska mekanismer som är i rörelse. En överhet som blir allt mer desperat vad gäller att behålla sin kontroll och sina privilegier. Och ju mer den försöker stärka sitt grepp, ju sämre går det.

Socialismen fungerar helt enkelt illa även i svensk tappning. Och dess sammanbrott har många gemensamma nämnare med öststatssocialismens fall.

2017-08-06

Har vi lärt något av historien?

Minnesplattor över människor som fördes bort till nazismens dödsläger, Berlin Neukölln.

Jag har just haft en timslång intervju med Radio Frihetligt, om stort och smått. (Frihetligt.se ») Podcasten kommer väl upp under veckan, skulle jag tro.

En sak vi kom in på är den svenska historielösheten – som bland annat leder till att många svenskar tycks ha tappat greppet om vad som är viktigt och om de större värdena.

Jag nämnde bland annat att här i Berlin händer det ofta att man får en örfil av historien – så väl vad gäller nazistiskt som kommunistiskt förtryck. Att historien är så närvarande och verklig här.

Som exempel tog jag upp de minnesplattor som finns lite varstans i staden, på platser där människor greps och fördes till naziregimens dödsläger.

Ett par sådana plattor finns utanför min grannport. Det manar till eftertanke. I min omedelbara närhet – men på en annan plats i tiden, för inte så länge sedan – sände man folk i döden på grund av vilka de var.

Det känns överväldigande orimligt på så många sätt. Ingen väljer vilken social, kulturell eller religiös kontext han eller hon föds in i. Ingen väljer sin etnicitet eller hudfärg. Att bedöma en människa utifrån något annat än den enskilda individens handlingar gentemot sina medmänniskor är absurt.

Fast forward några årtionden, till kommunismens förtryck. Då handlade det mer om att det var den fria tanken och människors åsikter som ledde till att de fängslades och dödades. Den fria viljan skulle kväsas och individen skulle underordnas det proletariatets diktatur som – likt alla kollektiva system – leddes av en inkompetent elit som försökte hålla folket på plats genom tvång, våld och övervakning. Den som försökte fly blev skjuten.

Det finns saker att lära av allt detta. Men när jag ser på den svenska debatten – då är det som om vi med öppna ögon är på väg att göra om flera av historiens misstag. Det finns naturligtvis oerhörda skillnader i form och grad – men mekanismerna känns ändå igen. Vilket är ytterst obehagligt.

Detalj från minnesmärket över de människor som dödades när de försökte fly det östtyska kommunistiska förtrycket.

2016-06-29

5 juli-podden 6: Stasi-special



Det har varit midsommar och redaktionen är tillfälligt utspridd. Naturligtvis blir det en podcast ändå, som vanligt på onsdagar – fast en special, inspelad förra veckan.

Vi besöker det gamla östtyska Stasi-högkvarteret (Ministeriet för Statssäkerhet) i Berlin och hittar skrämmande likheter med dagens övervakningsapparat. Med Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes »RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Insändar-inslag (MP3 max 60 sek) kan sändas till: karl[at]5july.org

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

2015-11-16

Staten misslyckas med allt som är viktigt – politikerna ägnar sig istället åt trams


Det är något med det svenska samhällsklimatet. Vi ägnar oerhört mycket tid åt metafrågor och trams – samtidigt som nationen står handfallen inför verkliga problem och de stora samhällsfrågorna.

Jag (som mestadels vistas utomlands) märker hur människor i Sverige drar sig för att säga vad de tycker och att de är ängsliga för att råka tycka något som är "fel". Möjligen har det med den svenska konsensuskulturen att göra, att folk drar sig för att vara avvikande. Det är kanske inte så mycket överheten som människor är rädda för som för varandra, för vad andra skall tycka om dem. Grupptänket är utbrett – och det fåtal människor som skriker högst sätter agendan, även om det de har att säga är rena dumheter.

Samtidigt vet svenska folket att det är mycket som är galet i Sverige. Man har insett att staten inte förmår att upprätthålla lag och ordning; Man vet att byråkrati tränger ut kärnverksamhet inom vård och omsorg; Man anar att välfärdsstaten är ett pyramidspel; Man förstår att Sverige inte kan ta emot hur många flyktingar som helst; Man ser maktkorruptionen; Man oroas av att försvaret är svagt och krisberedskapen är obefintlig; Man inser att massövervakningen kan bli ett problem. Folk begriper att de inte får valuta för skattepengarna, trots att Sverige har bland de absolut högsta skatterna i världen.

Men att staten inte förmår sköta det den bör sköta – det hindrar inte makthavarna från att peta i folks liv. Politikerna sätter upp morallagar, skapar brott utan offer och inskränker människors frihet.

Så vad gör man? Det blir lite som i det gamla Östtyskland. Människor suckar och bygger något slags mentala kokonger runt sig själva och de sina. Man går till jobbet och gör det man skall, varken mer eller mindre. Egna initiativ, ansvarstagande och sunt förnuft trängs undan. Fria medborgare förvandlas i många små steg till passiva undersåtar. Resignationen breder ut sig och galenskaperna får ha sitt lopp.

I allt detta har dagens politiker inget av värde att tillföra. Allt de förmår är att göra saker och ting värre.

Läs även: Inget kan vara svenskare än vår urgamla konsensuskultur »

2015-01-18

Historien kanske inte upprepar sig. Men den tycks rimma. (Tyskt ordspråk.)


Denna vecka i januari – för 25 år sedan – stormade folket i Berlin ministeriet för statens säkerhet, Stasi.

En av de första saker dessa människor gjorde var att säkra arkiven. I dag kan man lämna in en blankett för att få reda på om man finns i Stasis register och vad det i så fall är för information. (I Sverige förstör vi istället forsknings- och arkivmaterial om kopplingar till DDR och Stasi.)

På bilden ovan ser du ministerns rum. I direkt anslutning finns ett trapphus som leder ner till en dörr på baksidan. Det hade en uppgift – flykt. Och till och med flyktvägen var marmorbeklädd.

Stasi hade till uppgift att säkra statens makt. Oppositionella och oliktänkande fängslades. Människor som inte ville ha något annat än frihet torterades och mördades. Det räckte med att diskutera verklighet och objektiv sanning för att råka illa ut. Man hade ett gigantiskt nätverk av angivare. Och man övervakade människor så mycket man förmådde.

Detta var diktaturens verktyg. I ett land i vår omedelbara närhet. För inte speciellt länge sedan.

I dagens samhälle sätter vi betydligt mer kraftfulla verktyg i statens händer. Vi får verkligen hoppas att alla våra politiska ledare och deras funktionärer för all framtid är goda, pålitliga om omdömesgilla människor.

2014-11-10

Efter muren...


I helgen är det 25 år sedan Berlinmuren föll.

Vi jublade. Vi hade vunnit. Ondskans imperium föll samman inför våra ögon.

Nu skulle det vara slut på åsiktsförtryck, övervakning, planekonomi och centralstyrning.

25 år senare sätter vi svenska konstnärer i fängelse, på grund av att deras konst inte är politiskt acceptabel.

25 år senare ägnar sig västvärlden åt att massövervaka i princip alla människor, i princip hela tiden. Självcensuren breder ut sig, precis som den gjorde i DDR.

25 år senare försöker EU tvinga in länder som Finland, Grekland, Tyskland och Portugal i ett gemensamt och stelbent ekonomiskt ramverk. Priset på euro-ländernas valuta sätts inte längre på marknaden. Europa lever i en kommandoekonomi, som varken vill eller kan ta hänsyn till verkligheten.

25 år senare bestämmer EU hur det skall vara: Likadant överallt. De verkliga besluten fattas av ickevalda byråkrater i Bryssel. När något skiter sig, då drabbar det 500 miljoner människor. Precis som det fungerade i Östeuropa.

Så mina väderkvarnar finns kvar. Inte längre i ett annat land. Utan här och nu.

Det är bara att fortsätta slåss.

2014-11-09

Bilder: 25 år sedan Muren föll


I dag är det 25 år sedan Berlinmurens fall.

Den stora festen är i kväll. Men redan i går firade berlinborna längs ljusgränsen, som markerar murens sträckning. Ett fullständigt fantastiskt arrangemang, under mycket värdiga former.

Om någon säger att det var miljontals människor ute på gatorna, då skall jag inte säga emot. Så det var nog tur att vi tog the hot spots redan i går.







Och i kväll går alla dessa ballonger till väders, i en symbolisk upplösning av muren.


[Youtube»]

2014-11-06

Håller vi på att bli det vi en gång kämpade mot?


Nybloggat på HAX.5July.org:


Om hur övervakningsstaten håller på att förvandla våra länder till det vi förr kämpade emot. En utblick med perspektiv från den tid då det smugglades tryckpressar till Polen, då vi demonstrerade utanför sovjetiska konsulatet och retade Stasi.

2011-08-25

Hur mycket sanning vill vi ha?

Drevet går än en gång efter IKEA:s grundare Ingvar Kamprad. Hur är det egentligen med hans nazistiska förflutna? Frågan är naturligtvis intressant.

Intressant, på samma sätt som det vore intressant att få veta vilka svenskar som samarbetade med den östtyska kommunistregimen och dess hemliga polis. De listorna finns också hos Säpo...

För det är ju inte bara delar av den moderna svenska historien vi vill ha, eller hur?