Fildelningsekonomi för behövande

Guld är dyrt. Skälet är att guld (i princip) är en begränsad resurs. Och som den dyra metall den är blir distributionen (pansarbilar) också dyr. Liksom lagringen (kassavalv).

Kranvatten är billigt. I vart fall för oss som bor i moderna städer. Skälet är att vatten (i princip) är en obegränsad resurs. Distributionen är, utslaget på alla användare, så gott som gratis. Liksom lagringen.

Problemet i fildelningsdebatten är att musikindustrin envisas med att vilja ta betalt för guld – när den i själva verket levererar vatten.

Förr, när man sålde exemplar, måste varje skriva tillverkas och packas industriellt. Det kostade pengar. Men en kopia av en datafil på en server kostar (i princip) inget att göra.

Skivorna distribuerades fysiskt över världen med båt, flyg, tåg och lastbilar. Men i dag är distribution över internet, utslaget per användare, så gott som gratis.

Det fanns även kostnader för lagerhållning i egna lokaler och i distributionscenter över hela världen. Men när det gäller datafiler är lagringskostnaden i dag försumbar (och sjunkande).

Förr behövdes också ett antal mellanhänder, som skulle ha sin del av kakan. Med digital distribution kan man helt hoppa över detta led. Vilket också sänker kostnaderna, på ett högst påtagligt sätt.

Givet detta är det fullständigt ofattbart att skivbolagen tror att de skall kunna ta ut samma pris för en skiva i digitalt format som på plast. Nästan alla hanteringskostnader är ju, om de vill, i princip utraderade.

Sedan finns det ännu en skillnad till mellan fysiska och digitala produkter. Det är att slutkunden / användaren kan låta andra göra en kopia, utan att bli av med sitt eget exemplar. Att försöka hindra detta är som att försöka hindra... vädret.

Skivbolagen skulle kanske ha en chans om de gör som förre chefen för Warner Music UK, Rob Dickens har föreslagit: Att dramatiskt sänka priset – så att det anpassas till att det handlar om en digital produkt och till den nya marknaden.

Jag tror faktiskt att säker, snabb, garanterat virusfri och laglig nedladdning skulle bli en succé, om priset vore rätt. Även om vinsten per skiva och låt skulle minska, skulle det kompenseras av en radikalt ökad försäljning.

(Sedan har vi, naturligtvis, alla andra nya affärsmodeller som är anpassade till den digitala "gratisekonomin".)

Man skulle säkert inte bli av med den illegala fildelningen. Men den skulle bli ett mindre problem – som man kanske skulle kunna leva med.

Den nya marknaden i en uppkopplad värld med hyperdistribution är som den är.  Det borde varje klok företagare inse och försöka anpassa sig till. Kan man tycka.

För mig är det obegripligt att vissa företagare vägrar att acceptera utveckling och en förändrad marknad. De behöver inte tycka om den. Men det är den verklighet de har att förhålla sig till.

Men det är inte bara skivbolagen som befinner sig i ett tillstånd av förnekelse. Politikerna springer deras ärenden och stiftar speciallagar för en affärsmodell som inte bara är otidsenlig – utan även i otakt med marknaden och i konflikt med elementära ekonomiska realiteter.

Det är pinsamt att en borgerlig regering inte förstår en fri ekonomi, inte begriper att marknaden utvecklas och förändras, aldrig har hört talas om marginalpris och är okunnig om ekonomiska fundamenta – för att istället använda lagstiftning till att försöka rädda en affärsidé som redan har gått ur tiden.

Riktigt skandalöst blir det när politikerna gör detta på ett sätt som hotar rättssäkerheten och medborgarnas rätt till privatliv.

Det finns egentligen bara ett sätt som detta kan sluta på. Förr eller senare. Frågan är bara hur mycket skada nöjesindustrin och politikerna tänker ställa till med på vägen.